Pratar ni med "r"?
Annat: Ja, jag säger "r" (eller snarare R) MEN inskränkta mälardalsbor tenderar att inte höra de fina nyanserna i de sydliga dialekterna och "hör" ofta inte våra "R".
Inlägg från: Åsa
|
-
-
Om du med "som man gjorde när man var liten" avser att man uttalar både "r" och "s" och det inte blir något "sche"-ljud, så ja; så uttalas det söder om Göteborg ungefär.Eka80 skrev 2009-05-12 00:07:22 följande:Men nu förstår jag inte riktigt, hur uttalar ni Anders och Lars?? Säger ni LaRs, så som man gjorde när man var liten och sa RRRRRRRRRRRRRRR hela tiden och väldigt tydligt?
-
Allt söder om Gbg (mellan tummen o pekfingret då).Eka80 skrev 2009-05-12 07:56:47 följande:Menar du allt söder om gbg eller i halland?
-
Nu litar jag på vad du säger om i vilka ljud det uppstår men fenomenet är inte särskilt konstigt även om jag inte själv talar så; finns liknande exempel på där ljud ändrar sig i vissa kombinationer (som att nn+k hos modersmålstalande svensktalande, Finlandssvenskar undantaget, normalt uttalas ng+k eller att p,t,k förses med aspiration - en liten utandning - före vokaler; jättesvårt för finsktalande exempelvis).Cremo skrev 2009-05-12 08:44:58 följande:som fascinerar mig är att r+s blir sch-ljud (varför, egentligen? Och varför stavas det då inte "sch" när svenskan så ofta är bokstavstrogen i uttal?), samt att det uppstår sch-ljud mellan två sammansatta ord där kombinationen r+s inte ens förekommer (ex. Horns-tull).
Jag kan inte hålla med om att svenskan skulle ett särskilt bokstavstroget uttal även om detta förmodligen stämmer något bättre i de Mälardalsdialekter som gett upphov till den mesta stavningen.
Att tro att stavningsuttal skulle vara "finare" är ju för övrigt ett modernt påfund och tillämpas huvudsakligen bland åttiotalister i servicesektorn (samma som tror att det är artigt att säga "Ni"). -
Förstod detta; håller dock inte med. Jag jämförde dock inte med något annat språk. Spontant tycker jag uttalet verkar ligga närmare stavningen i såväl de romanska språken, franska undantaget, som i ex tyska. Sedan finns det givetvis ytterligheter åt andra hållet som engelskans massiva uttalsförändring av inlånade ord med relativt bibehållen stavning.Cremo skrev 2009-05-12 10:15:24 följande:det jag menar är att skriftspråket följer talspråket i stor utsträckning.Det jag talat mest om i tråden är just Hornstull, där sch-ljudet fascinerar mig extra mycket.Mhm. Men om uttalet beror på ett ljudmöte spelar det ju mindre roll om det är ett "riktigt" eller ett sammansatt ord; ljuden blir ju desamma. "Pangkaka" för att ta ett exmpel, är också sammansatt.
-
Om det verkligen stämmer hör du till undantagen. Den enda variant jag vet där det inte blir ngk-ljud i nk-mötet är Finlandssvenska. Säger du inte "bangk", "bängk", "hingk" eller "plangka" heller?Cremo skrev 2009-05-12 10:42:29 följande:"Pangkaka" har jag svårt att knyta an till då jag inte säger det utan pannkaka.
Det är "pangkaks-"varianten som lärs ut i svensk fonetik för utlänningar såsom varande svenskt standardspråk. Det gör iofs den sch-varianten efter "r" också
-
Plankat från Bertil Malmbergs(?) fonetik förmodligenCremo skrev 2009-05-12 11:04:06 följande:När jag läste lingvistik fick vi ett papper med fonetiska tecken och förklaringar. En krumelur hade beskrivningen "sch som i fors". Jag fattar inte varför de väljer just det ordet att förklara tecknet, det finns ju ord som innehåller sch-ljud på alla dialekter!
En del "hur många ljud/ vilka ljud innehåller ordet"-frågor blev svåra på tentan/övningarna eftersom jag fick tänka om rent dialektalt och försöka tänka stockholmskt med de små ljudspecialare som läraren använde.Påminner mig om i småskolan när vi försågs med stenciler där vi skulle lära oss(???) att skilja på "e" och "ä" i stavningen. Stockholmssorienterat, någon?
[citat]Typ "bred" som tydligen innehöll tre ljud, bré. (Har dock för mig att de fick rätta om den frågan.)
[/citat]
Fast att saker är "brea" förekommer på fler håll än i huvudstaden.