SNITTRÄDD!

Jag tänkte ungefär likadant som du, inte att jag var rädd men jag ville helt enkelt föda vaginalt. min förra förlossning var också jättebra och gick fort.
Nu blir allt inte alltid som man tänkt sig, jag började blöda på kvällen för snart 3 veckor sen, då i v.32+6. Det blev ambulans in till förlossningen och akutsnitt p.g.a avlossnad moderkaka. Bara 3 timmar efter jag började blöda var han ute.
Vi fick stanna på neo i 12 dagar men är nu hemma igen.

Det var verkligen en hemsk upplevelse, men hellre det än att jag förlorade både mitt eget och lillens liv.

Man kan inte planera allt här i livet, och ibland blir det riktigt jobbigt tyvärr, men huvudsaken är väl ändå att vi lever och mår(efter omständigheterna) bra?
Jag mår rätt bra nu, lite lågt blodsocker ibland och såret ömmar och svider till och från...

Tänk också på att det bara är några få procent av alla förlossningar som innebär komplikationer

Isf måste du nog vara väldigt trött, de snittar inte i onödan precis som Tasha78 sa...

De försökte ge mig spinal(helt förlamad från bröstet och ner), men det tog inte (efter att de försökt hur länge som helst). Precis när jag skulle be dem söva mig så sa läkaren att han var tvungen.
Jag föredrar nog att vara sövd eftersom man ändå känner vad de gör, även om det inte gör ont.