SNITTRÄDD!

Jag känner också så, att ett snitt vore mitt mardrömsscenario Jag hoppas verkligen att jag får föda vaginalt igen, jag hade också en jättebra förlossning förra gången. Samtidigt så snittar de väl inte om de absolut inte måste, antar jag. Jag har skrivit i mitt förlossningsbrev att jag allra helst vill slippa snittas.

jag tänkte likadant men är det fara för bebbens liv så måste man snittas och det går faktiskt bra, jag är livrädd för sprutor men bm sa hela tiden vi gör detta för barnet och det accepterade jag, efteråt var jag på benen redan på  kvällen och dagen efter gick jag på bb som att inget hänt vist gick man som en gammal tant men det gick bra och jag fick ju behålla min tös vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om det inte blev akut snitt i tid

Prata med din BM om det, tycker jag. Så kanske du kan få veta mer om exakt hur det går till osv. Så att du inte behöver måla upp en skräckbild som kanske inte stämmer helt.

jag var på bb 4 dagar de sa att det är bra att vara längre än att gå hem för tidigt, jag gick dagen efter hela dagen fick smärtstillande var 12 timme redan efter 2-3 dagar gick jag normalt men saktare men jag kunde resa mig utan problem. De sa att förbandet går av av sig själv men jag var ju livrädd för det och efter 3 veckor satt det kvar så jag drog det själv men tyckte det var kusligt man ser små trådar i varsin ände och såret ser fint ut lite  rött nu 5 veckor efter men jag har inte ont. Första månaden får man inte lyfta bara bebisen

Jag tänkte ungefär likadant som du, inte att jag var rädd men jag ville helt enkelt föda vaginalt. min förra förlossning var också jättebra och gick fort.Nu blir allt inte alltid som man tänkt sig, jag började blöda på kvällen för snart 3 veckor sen, då i v.32+6. Det blev ambulans in till förlossningen och akutsnitt p.g.a avlossnad moderkaka. Bara 3 timmar efter jag började blöda var han ute. Vi fick stanna på neo i 12 dagar men är nu hemma igen. Det var verkligen en hemsk upplevelse, men hellre det än att jag förlorade både mitt eget och lillens liv. Man kan inte planera allt här i livet, och ibland blir det riktigt jobbigt tyvärr, men huvudsaken är väl ändå att vi lever och mår(efter omständigheterna) bra?Jag mår rätt bra nu, lite lågt blodsocker ibland och såret ömmar och svider till och från... Tänk också på att det bara är några få procent av alla förlossningar som innebär komplikationer

Isf måste du nog vara väldigt trött, de snittar inte i onödan precis som Tasha78 sa...

ts jag förstår dig När jag födde min dotter allt gick jätte bra men jag jobbade med krystvärkarna i 24 timmar och jag var helt slut mina värkar tog slut och jag fick fejk värkar via igångsättning..Så när akutsnitt om hon inte skulle ha kommit ut med sugklockan.När jag väntade min son ville jag ha vaginal igen jag hade inga planer om snitt alls det fanns inte i mitt huvud alls bara igångsättning då jag gick över tiden med honom.fick tillväxtul med pojken och dom kom fram till neeeeej du föder inte ut honom.Fick planeradsnitt v 41+2 och jag var så rädd så rädd jag bara grätt när jag låg i sängen på väg till op rummet fy fann jag har aldrig varit så rädd så ensam och så kall i kroppen och så lessen ojoj..Alla lugnade ner mig detta var en dröm det ska du veta Ts detta var inte farligt alls Ts detta klarar du..

Sövd blir du inte om det är planeradsnitt man vill inte söva mamman om det inte behövs..jag frågade själv om man fick nämligen.Men det är spinalbedövning du får det är nästan som eda fasst mkt snabbare eftekt + du får syrgass till näran om du vill det hade jag och det var bra jag var så rädd och yrr i skallen.