Någon som testat att ta en pause i ett förhållande?

Har precis gått ut en särboförhållande, som varade i ett och ett halvt år. I våras ville hon ha en paus som varade i nästan två veckor. I somras gjorde hon slut, vi var tillbaka igen efter ännu en och halv vecka från varandra. Nu för snart två veckor sedan, blev det slut igen. Alla gånger, är det hon som avslutat. Det här fungerar definitivt inte, men vi har inte bråka, konstaterar mera att vi är och fungerar olika. Tar man ut en paus, kommer mina varningsflaggor lysa rött framöver. Vill inte vara med någon som lekar med mina känslor, som ex gjorde, men tror inte det var avsiktligt, men det var allt för mycket i hennes liv som gjorde att det blev som de blev.

Vi har en paus nu efter 5-6 år tillsammans med bråk och tjafs. Detta är det enda rätta, även om utfallet kanske inte blir som vi hoppas, att hitta varandra igen.

Hur långa är OK pauser? Ska man höras under tiden?

Men då var ni ju otrogna!! När man har en paus så är man ju fortfarande ett par, inte singlar. Man tar bara en paus från att träffas. 

Håller med. Träffar man andra att ligga med under tiden, har man bränt sina broar. Att man senare kan hitta tillbaka till varandra är en annan sak.
Det ligger ju ingen skillnad i begreppen annars.

Min ex sambo vill ta en paus utan att vi träffar andra. Jag själv vill ha det öppet på nåt sätt. inte för att jag hade gillat om jag fick redan på att han varit med någon annan, utan för att jag tror att först när man dejtar och träffar någon annan kan få perspektiv till vad som var bra respektive dåligt med oss. Tycker inte ni samma?

Nä.
Din ex sambo???

Pause i ett förhållande, varför gör du det? Om hen varit otrogen eller om det är bråk i vardagen  påverkar vad man gör under pausen. Om man kan träffa andra under tiden är det lika bra att göra slut? Vi gjorde pause en gång och det funkade. 

Jag är i en paus sedan 1mån tillbaka. Min sambo tror att jag varit otrogen i kombination med vårt vanliga gnäbb. Det stämmer inte men jag har gått bakom ryggen på henne. Så tilliten är förstörd och jag måste ta tag i mig själv för att berätta vad som eg hände, hon vet inte allt. Jag hoppas att även om hon inte kommer bli glad så kommer tilliten tillbaka Annars kommer hon fortsätta att misstro mig, pausen fortsätter och vi skiljer oss. Vi träffar inte andra eftersom vi hoppas på gemensam framtid. 

Vi har haft paus i över 3 veckor nu. En gång träffades vi då vi var hos psykologen, samt en kort lunch. Jag börjar mer och mer inse att jag vill att det är slut, men vågar inte göra det fullt ut. Hur ska jag få styrkan att göra detta?

Paus = dödsdömt?

Inte alltid men väldigt väldigt ofta, de brister/problem som orsakat att man vill ta en paus försvinner ju inte bara för att man tar en paus. För att problemen/bristerna ska överkommas krävs det att man jobbar på dem och det gör man ju oftast inte när man tar en paus. När man vilat ut en stund och går ihop igen kommer de givetvis göra sig påminda igen och orsaka samma slitningar tills nästa paus... och så går det runt och runt.

För att lösa problemen krävs det att man under pausen jobbar med sina personliga brister eller när man blir ihop igen gemensamt jobbar med problemen i relationen fast då kanske med förnyad energi efter vilopausen. Så det är mao inte pausen i sig som löser något, det enda den kan bidra med är att möjligen hämta krafter för att göra något åt problemen... men då krävs det ju att man oxå gör det och inte tror att allt löser sig bara för att man tagit en paus. 

Jämför tex med ett fotbollslag. Ett fotbollslag som spelar dåligt pga dålig taktik eller brister hos spelarna kommer ju inte spela bättre efter halvlek bara för att de vilat. De kan däremot spela bättre om de byter taktik. Det är inte pausen som löser problemen det är bytet av taktik.

Hur har det gått med era pauser. Jag och min sk ex har fortfarande paus och har haft nu helt utan kontakt i en månad. Det är först gången på väldigt många år och det känns inte jobbigt längre, men lite läskigt. Det som är läskigt är att det nog är slut. Uppenbarligen så saknar vi inte varandra, eller så hoppas vi på att den andre ska höra av sig och säga att den vill ändra sig. Jag har njutit av nästan varje sekund och gjort det JAG älskar att göra och mår bra av, ingen irritation, bråk eller att behöva försvara sig för allt. Samtidigt så är det någon som jag faktiskt älskar och har väldigt starka känslor för. Det är mindre och mindre jobbigt, men samtidigt en stor sorg.

Jag tror inte på paus i relationen som nåt som funkar. Det straffar sig. Blir nån slags karma. När jag ville ha paus så träffade han en annan under pausen (vilket var ok det gjorde jag ju med) men det blev inte paus han valde henne istället. 

Så min själviskhet straffade sig. Jag ville inte förlora honom jag ville ha paus men Gud eller Karma straffar en när man gör så.

Vi har haft får längsta paus nu och jag har dejtat en annan man under tiden. Jag har dåligt samvete, eftersom jag faktiskt inte vet vad som gäller vid paus. Vi blev ovänner och han sa att han skulle göra som jag gjort tidigare och då tolkade jag det som att han skulle börja träffa andra. Då sa jag att då vet jag var vi står och att vi inte ska höras på ett tag. Efter det har vi inte hörts. Ingen av oss har addat någon ny på sociala medier och vi är fortfarande vänner och har alla bilder kvar. Om det är som det varit tidigare, så tror han att det ska bli vi igen efter att JAG tänkt till och ändrat mig. Medan jag hoppas att han ska ändra sig och tänka till.

Problemet med pauser är nog att man är för feg för att göra slut, eftersom det är så definitivt och då vet man att den andre ska gå vidare. Därför tar man hellre en paus och ser vad som finns därute och ifall något är bättre. Nu har jag träffat en man som har alla de egenskaper som jag söker efter i en man. Jag kan få exakt det liv jag alltid önskat mig och han avgudar mig. Jag gillar hans sällskap men är inte kär. Mitt hjärta är kvar hos mitt ex fortfarande, även om jag vet att det är kört mellan oss.

Borde jag skriva till honom och säga att det är slut och att vi måste gå vidare. Annars vore det inte schysst om han får reda på att jag träffar någon annan. Tror på karma, precis som någon annan skrev här.

Hur ska jag skriva till honom för att inte ångra mig sen?

Men gösses, hur fan orkar folk hålla på sådär.... ehm, ja TS, det är nog dags att göra slut på riktigt.

Och snälla TS, försök undvika dysfunktionella, stormiga dramaqueens relationer i framtiden där man behöver ta pauser med jämna mellanrum för att palla med varandra.  Pauser behöver man när något är så jävla jobbigt och slitsamt att man behöver vila....om man gör någon man gillar så är det lätt och man behöver inga pauser.... det är liksom ganska självförklarande.