Insikt...

Sitter och tittar på min älskade Tyr. Fyra månader är han nu. Helt underbar. Kan inte fatta hur mycket jag älskar honom! Visst har man hört om den här kärleken till sitt barn som inte kan beskrivas, man har förstått att den måste upplevas för att förstås, men det här...är helt ofattbart. Vet knappt om jag ska skratta eller gråta. Ofta blir det både och!
Och så tänker jag ett steg längre. Att det finns någon annan som känner precis likadant för MIG. Och då blir jag ännu mer fylld av kärlek. Och full av vördnad för min mamma. Och mig själv.