NI förstör mitt barn!

Förstår dig TS och håller med fullständigt!

I min drömvärld så finns inte orden "pojkigt" och "flickigt", ty alla barn är väl individer?

Och liknelsen som ngn drog om att säga till någon att en tröja är ful för att den är blå, är väl ändå inte samma sak som att säga att någon inte kan ha en viss sak, för att just den saken är ämnad för det andra könet?

En korrekt liknelse skulle vara att "killar kan inte ha blåa tröjor, det är bara tjejer som kan ha det".

Dessutom går jag igång på uttalandet att "barnen löser detta bäst själva". Icke, om du frågar mig. Det är vuxnas uppgift att vägleda och dessutom tycker jag att det är ett bekvämt sätt att inte våga konfrontera....vad ska jag kalla det..nytänkande...

Det handlar om att ge barnen tillgång till alla sfärer, oavsett kön. Hugger vi av snoppar så lär befolkningen dö ut snart. Det är otvistigt att de barn som föds med en snippa kallar vi flickor och de som föds med en snopp kallar vi killar. Men varför måste alla killar och alla tjejer se ut och uppträda likadant som "alla andra" killar och tjejer?

Mina barn bryr sig inte vad andra har på sig. Det är ju inte så enkelt att man tar ett samtal. Om man börjar prata om vad som flickor gör och vad pojkar gör och därmed överför den synen till sina barn så de blir medvetna om att flickor ser ut och gör si och pojkar ser ut och gör så, DÅ gör du dem inskränkta och de kommer att snegla och kanske kommentera det som de lärt sig är avvikande.

Har man ett genustänk så behövs inga specifika samtal.

Men det handlar ju inte om att du inte får tycka olika. Men om du inte låter honom ha det på grund av att du tycker att det är "tjejigt", DÅ har du begränsat honom och förmedlat att tjejer har vissa saker och killar vissa. Givit honom fördomar mao.

 "Norm för könet", vad är det?

Misstänkte det, trist.

Jag funderade på den här tråden länge i går kväll. Det behövs ett större perspektiv för att förstå varför det är så viktigt att det inte ska vara som det alltid har varit och resonera att ingen ju har tagit skada.

Tänk kvinnlig rösträtt. Innan det blev en verklighet tror jag många resonerade precis som ni. "Varför ska kvinnor ha rösträtt?" "Det är väl bättre att det är som det alltid har varit".

Vad jag menar är att nya tankesätt är skrämmande och kan vara svårt att ta till sig. Det är lättare att skratta bort, förminska och förlöjliga.

Tidigare hade kvinnor endast kjol och klänning. En kvinna i byxor var otänkbart. Det fanns säkert de som resonerade att byxor var ett plagg för killar, på samma sätt som resonemangen förs i denna tråd att klänning endast är för flickor. Nu för tiden tycker vi det är självklart att kvinnor kan ha antingen byxor eller kjol. Men varför skulle då inte killar kunna ha klänning eller kjol?

Vad är ni rädda för? Om alla klädde sig precis som de ville och hade den frisyr som de kände för, nog skulle man attraheras av varandra ändå. En tjej i kortklippt hår och jeans borde väl inte ha svårare att träffa en partner..? Jag bara funderar vad det är som är så farligt med att män och kvinnor får tillgång till varandras "sfärer". Man vet ju iaf vem som är en kille och vem som är en tjej. Det hörs på rösten, märks på ansiktsväxt, bröst osv. Varför behöver vi visa så tydligt vilket kön vårt barn har genom att klä dem flickigt resp pojkigt per definition?

Hur vet du att min man inte går till jobbet i klänning?

Jag tycket inte att mitt exempel om kvinnlig rösträtt är taget ur sitt sammanhang. Jag syftar på att detta med nya tankesätt ofta är skrämmande för handen. Bara tanken att "dumma kvinnor" skulle rösta tyckte nog många då var otänkbart, medan vi idag ser det som en självklarhet. Om man tittar på gamla filmer så skildras kvinnor på ett helt annat sätt än idag. Jag har svårt att se sådana filmer faktiskt, där kvinnor framställs som våp, men å andra sidan var det ju den synen då. Tack och lov har vi kommit längre idag. Men förändringar sker inte av sig själv.

Jag har inte läst tråden så noga sedan igår, men affärernas uppdelning av vad vi "ska" sätta på våra flickor resp pojkar försvårar utvecklingen. Om man istället för att gå till flick/pojkavdelningar endast gick till EN avdelning där alla möjliga tröjor, byxor, klänningar etc hängde, uppdelat på storlek istället, så skulle vi komma någonstans tror jag. Barnen ser ju fakiskt denna uppdelning och väljer det som de förväntas. Likaså med leksakskataloger, där snappar ju barnen upp vad de förväntas leka med för leksaker.

Varför kommenterar du inte det andra resonemanget i mitt inlägg om att det är helt okej numer att kvinnor "får" bära byxor, något som var oacceptabelt förut? Förändringar tar tid.............

Jag håller helt klart med om att det är barnens uppgift att bryta könsmönster!

Men om fokus försvinner ifrån vad som är "flickigt" och vad som är "pojkigt" så tänker jag att barnen får större utrymme att vara den som de är. Självklart sitter inte det i kläderna, ett barn som är klätt puttenuttigt och opraktiskt för lek begränsas ju oavsett om det är en pojke eller flicka.

Jag får ibland höra (av släktingar) att min dotter är jobbig och tar plats, emedan när hennes bror var i samma ålder var det inget sådant prat. Det får mig osökt att fundera på om dessa människor tycker att det inte passar sig för en flicka att ta så mycket plats som hon gör...

Jaa inte är det lätt inte.... *har svårt att få fram riktigt vad jag menar*