Det vettigaste vore väl ändå att ta ifrån kyrkan vigselrätten. Det man rent juridiskt menar med ett äktenskap är ju ett kontrakt som inte har något med tro eller religiösa samfund att göra. Sedan kan man förstås dessutom ha ett religiös vigsel, i en kyrka, moské eller vad man nu önskar. Det blir en religiös välsignelse av förhållandet. Jag skulle önska att man gick till stadshuset eller liknande om man ville ha ett juridiskt äktenskap och till sitt religiösa samfund om man ville ha ett religiöst. Många skulle säkert välja enbart det juridiska, några skulle vilja ha både och, och någon skulle kanske bara vilja ha en religiös välsignelse, men inte bli gift i juridisk mening.
Det juridiska äktenskapet skulle då självklart vara lika för alla, oavsett kön. Helst skulle jag också vilja öppna för polygami. Varför ska det äktenskapliga kontraktet bara vara tillgängligt för dem som lever i tvåsamhet? Det finns ju faktiskt förhållanden med fler parter som bygger på samma grunder (kärlek, gemenskap, familj etc) och är lika varaktiga. Dock tror jag att det dröjer _länge_ innan det går att få igenom en sådan ordning.
När det gäller den religiösa välsignelsen så tycker jag att varje samfund (och, om samfundet så tillåter, varje enskild präst/pastor/imam etc) skulle få avgöra vem som har rätt att välsignas. Jag skulle ha större sympati för dem som väljer att välsigna alla, men anser inte att jag har rätt att diktera villkoren för någon annans religion. Om man är fullkomligt övertygad om att ens gud förbjuder en viss typ av äktenskap så kan andra knappast begära att man ska ge den gudens välsignelse för ett sådant äktenskap. Då spelar det ingen roll om det handlar om samkönade par, par som är för gamla för att få barn (äktenskapet är ju till för barnalstring enligt somliga) eller vilka andra skumma kriterier som helst. För min del får kyrkan avstå från att välsigna äktenskap mellan rödhåriga, enbenta eller folk som kommer från olika länder. Det vore idiotiskt, men jag har inte rätt att tvinga kyrkan vara förnuftig.
)