Vi med upprepade missfall som följs åt. Part 3

Hej alla underbara människor i detta forum!

Hoppas jag får joina er. Har haft 5 missfall. De tre första var tidiga, 7, 8 och 12 veckan. Min 4:e graviditet blev ett litet änglabarn i vecka 23, Emanuel och min 5:e graviditet slutade i tisdags i vecka 17. Det blev också en liten pojke, välskapt och jag kallar honom Samuel för det betyder Gud hör bön. Kanske han kommer höra vår bön om ett jordebarn någon dag.

Är just nu mitt i sorg och förtvivlan och ser inget hopp. Läkaren kan inte ge några besked om hur vi ska gå vidare och vi har en ny träff först i juli för att se hur allt ser ut då. Är bara några veckor dit men känns som en evighet.

Läser om er och "hör" er positiva anda trots att det är så svårt och det ger mig tröst och styrka. Tack att det finns såna här forum!

Tack för ert stöd!

Jag har blivit utredd både till höger och vänster så att säga. Givetvis kollades det vanliga efter tre missfall, kromosomprov och så. Vi har också kollat min benägenhet att få proppar och gjort en omfattande undersökning av urinvägar och livmödrar. Ja, det är så att jag har två livmödrar, livmodertappar och slidor...hela kittet. Så kallat uterus didelfys. Efter detta senaste missfall gör jag min egen tolkning att min livmoder helt enkelt inte kan töja sig normalt eftersom den är lite mindre än en vanlig livmoder. Men...de första 4 graviditeterna har suttit i den högra och den femte satt i den vänstra... Jobbigt att inte vara säker och läkaren vill varken säga bu eller bä eftersom det har funnits andra möjliga orsaker varje gång... Ibland vill jag att det ska finnas hopp kvar och ibland vill jag bara få besked att nej, det är omöjligt så att jag kan släppa allt det här och gå vidare.

Känner med dig lalalong, har själv haft 5 missfall varav två sena. Styrkekramar till dig och er andra som kämpar.

Vill också passa på att gratta er som plussar och fått positiva besked på vul. Grattis!!! Nu håller jag tummarna så hårt att de domnar.

Grattis lalalong, så glad för din skull.
Hoppas allt går väl anatea!
Kramisar

Grattis Anatea, det är så underbart att se det där lilla hjärtat slå!

Grattis irma, förstår att det känns vågat med turkietresan, vi lever också många gånger ett om-ifall-att liv och det är påfrestande, försöker ändå alltid att leva livet här och nu och när vi lyckas tycker jag att det är värt det. Kram

Hej ME81, välkommen till tråden, jag är inne så ofta jag kan (har liksom blivit beroende av alla dessa underbara människor som förstår hur det är att vara jag) men kanske inte skriver så mycket. Tycker du ska kolla upp det där med cyctan...

bebislängtan, vilken skit att ha sån värk, ovanpå allting annat...

Jag vet att många har mycket stöttning av sina BM, men jag har aldrig haft det och har de senaste två graviditeterna inte skrivit in mig alls...(de graviditeterna slutade i v 23 och v 17)
För mig har det känts onödigt och jobbigt när BM ändå inte kan göra något och skulle det hända som inte får hända vill man ju ändå ha ett UL för att kolla läget.

Vad jag förstått är man inte skyldig att skriva in sig...det är helt frivilligt (även om de "tycker" att man ska göra det på specialistmödravård eller KK). Jag har även tröttnat på att bli hänvisad av sköterskor som inte kan min bakgrund och ber att få bli uppringd av min läkare direkt. Så mycket skönare att prata med nån som vet allt redan... Men, jag är ju ganska bränd vid det här laget så...

Sorry med mensen snigelkatt, vet precis hur det känns att gå och hoppas--

Själva har vi inget besök inbokat med läkaren ännu men jag ska ringa på måndag. Då har förhoppningsvis undersökningarna av moderkaka och bebis från förra missfallet blivit klara... Bävar men vill också veta. Finns det en chans till för oss eller inte...?

Sommarkramar på er alla, vi är hemma och fixar med huset. Mannen grävde upp en gammal oljecictern som vi hittade när vi skulle gräva efter annat. Som alla säger händer alltid oväntade saker när man köper hus och börjar renovera!