Vi med upprepade missfall som följs åt. Part 3

Då var det förmodligen dags för mf nr 3. Nu orkar jag inte mer. Även om vi inte hade några förväntningar på den här graviditeten, så slår det hårt när man ser blodet.
Jag mådde till och med illa i morse, precis som alla andra mornar de senaste 5 veckorna. Fy fan, kan inte göra annat än att gråta.
Och så prickar man in det klockan 15 torsdagen innan midsommarafton. Ringde sjukvårdsupplysningen, de sa att det behövde ju inte vara något (nä tack, det har jag hört förr!) men om det börjar blöda mer eller jag får väldigt ont ska jag söka till vanliga akutmottagningen.
Det är jag inte så sugen på.

Jag tror att jag helt enkelt får blöda i helgen, och sen ringer jag gyn på måndag så får de göra ett VUL och kolla så allt kommit ut, och så får de börja utreda detta nu. Efter 3:e gången sa dem, och det hoppas jag de håller.

Fan fan fan fan fan fan fan

Hade gått exakt på dagen lika länge som förra gången. Sjukt. Helvete.

Om 3 timmar och 40 min öppnar telefontiden på gyn-mottagningen. Håll tummarna för att jag får en tid idag, så jag kan få ro i själen. Oavsett på vilket håll det barkar så vill jag bara veta nu!!

Kan ju uppdatera genom att säga att jag bara blött en gång, det var i torsdags. Där var lite i trosorna, och jag fick rätt ordentligt med rött på papret när jag torkade mig.
Efter det har jag bara haft lite brunt på papret, och det bara någon enstaka gång dessutom. Sen i fredags kväll, har jag inte haft varken brunt eller rött. Detta borde vara goda tecken? Hade det varit ett regelrätt mf hade jag väl fortsatt blöda?
Är det mest orolig över ett ma, att blödningen var ett tecken på att något är fel och att det ligger "dött" nu.
Mår lite lite illa idag, och brösten ömmar lite lite. Men symptomen har helt klart minskat i styrka sen t.ex. en vecka sedan. Inget bra tecken.

Det värsta av allt är att jag emellanåt har rejält ont i magen. Det sitter långt ner, och strålar bak i ryggen... ja det känns nästan mest i ryggen faktiskt... :-/

Tack!! Din tumhållning kanske hjälpte! Jag blev först nervös för när jag ringde första gången så sa svararen
"Vi har förnärvarande ovanligt långa köer var god försök senare". Shit tänkte jag, aldrig att de har tid med mig idag!!

Ringde ganska snabbt igen och då var jag nummer 3 i kö. Stod i kö i ca 10 min innan jag fick prata med barnmorskan. Då blev jag nervös igen, eftersom det var samma barnmorska som när jag hade mitt ma i februari. Då uppfattade jag henne som ganska otrevlig och oförstående. Den gången blödde jag mer, och hade mer ont än denna gången. Hon tyckte då att jag skulle gå ner till min BM och be henne höra efter hjärtljuden. I vecka 9+. Skitbra idé för någon som är orolig att börja leta efter hjärtljud med doppler. När jag förklarade att jag inte tyckte det var en bra idé suckade hon och gav mig en tid dagen efter.

Denna gången var hon dock betydligt mer tillmötesgående. Enda skillnaden är ju att jag denna gången haft två ma/mf tidigare och inte "bara" ett som sist. Det måste varit det som gjort skillnaden, konstigt... för jag har ju varit lika orolig båda gångerna.

Jaja, jag fick en tid 14.30 i alla fall, utan att jag ens behövde tjata.
Är mycket lättad. Nu ska jag bara lösa hämtningen av dottern på förskolan....

Tack ska ni ha! Ska strax ge mig av mot Ystad. *nervös*

Jag har just sett en liten krabat på 23 mm. Hjärtat slog så fint så fint, och den vinkade lite till mig också. Började gråta!!

Blödningen fanns det ingen förklaring till. Att jag har haft så ont i magen kunde bero på UVI. Ska på inskrivning i morgon och gynläkaren sa att jag skulle vara säker på att min BM tog en snabbodling.
Är så jävla glad!!!

Grattis till er andra som också varit på lyckosamma VUL

Jag har fått en blödning till idag
Men mindre än sist... egentligen är det mer blodfärgat "slime" typ (fnfördelat dock ).
Så jävla läskigt. Känner mig på något vis inte lika orolig som förra veckan, för jag vet ju att allt var bra trots att jag blödde förra veckan. Men det sätter ju helt klart nippror i skallen på mig!
Funderar på att ringa min BM i morgon och kolla lite vad hon säger om det hela.

Konstigt att det är precis samma veckodag som sist också... prick en vecka efter.

Halloj på er!
Har varit iväg på en två veckors bilsemester genom sverige! Har varit underbart att komma bort lite, men överskönt att komma hem igen

Mina småblödningar fortsätter. Men jag försöker att inte oroa mig helt enkelt. Egentligen vet jag inte alls om det kan kallas blödningar, det är mer som rostfärgat slem. Tjocka slemklumpar.... mycket märkligt.
Men men, har mycket mycket värk i livmodern och ryggen men försöker även där tänka positivt och bara se det som växtvärk (även om jag vet att växtvärk inte bara kommer varje gång jag ansträngt mig, burit något tungt eller gått och stått hela dagen )

Jag är i alla fall i vecka 13+4 och jag ska ju kunna andas ut en del sägs det.
Ska på glukosbelastning på onsdag och hoppas jag får tillfälle att prata med min BM då om blödningarna och värken då.
I morgon ska jag även få låna ett foglossningsbälte av en kompis. Tyvärr behövs det redan.... jobbigt tidigt.
Det känns nu redan från början att denna graviditeten kommer att bli 100 ggr jobbigare än med Klara då jag mådde hur bra som helst i 9 månader! Jag hade kunnat vara gravid hur länge som helst den gången... Även de grav som slutat i MF/MA var mycket mycket lättare de veckorna jag var gravid än vad det varit denna gången.

Det är en fröjd att läsa om alla som blivit gravida och som det går bra för, och ni som kämpar ska veta att jag håller varenda tumme och tå för er!!

Jag var in på din sida och kikade innan för jag läste att du kände rörelser igår. Jag såg att vi är nästan exakt lika långt! Du 13+3 va? Och jag 13+4
Jag tyckte nämligen också att jag kände något konstigt i magen igår... det vibrerade till lixom. Tänkte en tanke att tänk om det är Boogs... men slog bort det ganska snabbt för jag tyckte det kändes otroligt att man ska kunna känna rörelser redan.
Med Klara kände jag inte förrän i vecka 21...
Men så när jag läste att du hade känt och att vi har gått lika långt så tänker jag igen att tänk om det var lilla Boogs som gav sig till känna lite
Hade varit skit coolt ju ...

*kramar*
Vet att det inte finns något att säga som gör att det blir bättre. Kan bara ge en stor varm kram!

Jag gick in i vecka 17 igår och är sjukt orolig. Insåg idag att jag inte kommer våga gå på Ultraljudet om två veckor.... Jag är livrädd att det har dött tidigare och ligger kvar där.
Känner någon konstig oro i hela kroppen att allt inte är som det ska.
Får med jämna mellanrum "hugg" i magen... gör skitont, så jag, rent reflexmässigt, kniper ihop ögonen och kippar efter andan.
Men det går över fort.
Samtidigt har jag ju kvar något gravsymptom. Jag kan t.ex. inte gå i kylrummet på ICA. Det gör så in i helvetes ont i brösten så jag skulle behöva gå och hålla på dem för att de ska få lite värme... men det ser ju lite suspekt ut
Jag har foglossning också, och får väl kallas ett symptom på att man är gravid ändå.
Ja... jag vet inte, men orolig är jag.
Vad kostar en Angelsound?

Hehe, ja det är ju lite komiskt att tänka på det...

Är väldigt glad idag. Låg på mage innan och läste och kände _tydligt_ hur det var någon där inne som sparkade och protesterade över att det blev för trångt!! Det MÅSTE ju vara ett gott tecken

Mja.. alltså... nä... det beror på hur man ser det
Jag är mycket kraftigt överviktig och vet man inte att jag är gravid så kan man inte se det. Men det kan man å andra sidan inte i vecka 40 heller. I alla fall inte med Klara. Finns inte en chans att någon hade kunnat gissa det. Och så är det naturligtvis också denna gången.
Dock är det så att magen blir högre och sticker ut på ett annat sätt än vad den gör i vanliga fall, så vet man om det så tänker man nog på att det är så. Min mage har blivit rätt mycket högre under tuttarna (nä, jag vet att bebisen inte ligger där men den trycker ju på allt annat underifrån så att säga).

Ang din mage så kan jag bara säga att det är så hemskt olika! Jag vet de som fått en jättemage snabbt, men sen har den inte vuxit på jättelänge, jag vet de som haft en liten, som du, länge och sen har det bara sagt pang i vecka 25-30 och jag vet även de som haft en liten och söt mage hela vägen trots att bebisen mått jättebra!
Känner du bebben varje dag, så är det ju ett jättebra tecken på att den mår bra och lever och frodas

Jättelycka till i morgon!!!

Själv ska jag i övermorgon.
Var ett tag helt bestämd på att skita i det. Jag vågade inte. Ville inte få ett negativt besked.
Men sen förra veckan så har jag känt rörelser varje dag och nu känns det mycket bättre, så nu ska det bara bli spännande
Har ett litet problem dock och det är att vi inte får tag på barnvakt till Klara, så jag måste kanske åka själv

Grattis!! Gud vad roligt
Jag har UL i morgon och är så spänd och nyfiken.
Jag vet att jag kommer flyttas ca en vecka, så den veckan räknar jag redan själv efter. Enligt snurran hos BM skulle jag vara i 18+5 i dag, men jag räknar själv att jag är i 17+5 eftersom jag har 5 veckors menscykel. Men det ska bli häftigt att få se vilket datum det blir på pappret. Även om det spelar mindre roll egentligen... någon gång kring den 20/1 blir det, men det känns ändå kul på något vis att få ett datum
Och att få se så klart och känna det mer verkligt!! Längtar!

Jag vet inte riktigt...
Jo, alltså allt var bra så till vida att bebisen levde och sparkade och hade sig
Men jag är ju väldigt överviktig så hon sa först
"Så brukar vi vilja titta på missbildningar men du är ju rätt kraftig så det blir mest grötigt". Det funderade jag inte så mycket över men sen när vi skulle gå så sa jag
"Vad skönt att se att allt var bra" (Då menade jag att den levde... med tanke på tidigare mf och blödningar i denna graviditet). Då la hon handen på min arm och sa
"Ja, vad vi kunde se"

Gick därifrån och visste inte riktigt vad jag skulle känna...
Men jag vet att Boogs lever och det är ju faktiskt det viktigaste