Trådiga flytningar, fattar ingenting?

japp. men för ett tillförlitligt resultat så är det det optimala. visst går det att testa om 10 dagar också, men då kan du få ett resultat som inte är helt 100 att lita på

brukar vara det. men som jag skrev till anna. 10-14 dagar efter äl så bör man kunna få ett relativt tillförlitligt resultat. visst kan man testa tidigare självfallet, men blir det negativt resultat så ska man inte deppa ihop, för det kan vara för tidigt. att få positivt så tidigt som jag fick är faktsikt inte så vanligt som det ibland verkar på FL. Allt hänger ju på när ägget fäster. Fäster det på dag 7 så kan man nog få svagt utslag på känsligt test på dag 8-9-10. Men fäster det på dag 10 så kanske man inte får utslag förens dag 11-12-13. och ibland så tar det ännu längre tid innan ägget fäst. eller så lossade ägget senare än man trodde. Enda dumma med att testa tidigt är om man får svagt utslag och sedan får "mens".. Alltså ett tidigt missfall, så kallad kemisk graviditet när det är så tidigt, som man normalt skulle trott var mens om man inte testat sig. Därför är det inge bra å testa sig tidigare än mensen skulle kommit. För man blir jävligt besviken och bannar sig själv massor för att man testade för tidigt...

Jadu jag vet faktiskt inte hur procenten ser ut. Inte den blekaste aning om jag ska vara ärlig.

Hur jag kände? Jag bara visste Var precis likadant de tre gångerna innan. Iof med dottern så drömde jag att jag fick starkt utslag så kunde inte låta bli sen när jag vaknade, och nog hade drömmen rätt! Men sen nu de sista tre gångerna så har jag bara vetat. Har egentligen inte behövt å tagit något test, utan gjort det mest för skojs skull och för att bekräfta min magkänsla. Låter kanske konstigt men är 110% sant. De två planerade gångerna har jag vetat att det tagit sig redan från ägglossningen. Även om jag inte kännt av nånting förens en vecka efter ägglossning.

Det är en hårfin gräns och väldigt svårt å skilja på inutition och önskan. Kan tyvärr inte säga hur det kändes, utan jag som sagt bara visste.

Ungefär som när jag väntade dottern och bara visste att det inte fanns en chans i världen att jag skulle få gå fulltid med henne och kollade redan från rutinultraljudet efter prematurkläder och läste om prematura barn. Även om ingen någonsin sagt att det fanns den minsta lilla risk för det för min del. Utan jag bara visste, men försökte förtränga inutitionen. Hade det inte varit för min säkerhet på den punkten och något som stod galet till hade hon aldrig levt idag. Är enbart på grund av min visshet gällande den delen som hon faktiskt lever och vi fick ut henne i tid. Hade inte jag stått på mig hos barnmorskan hade jag aldrig fått det där sista ultraljudet som bekräftade min initution. Jag var inte chockad när dom sa att hon måste ut inom 24 timmar om hon skulle ha en chans att överleva, utan var bara rädd för hur det skulle gå, och rädd för att jag visste.

Både och. Som sagt, känslan mellan inutition och önskan kan te sig väldigt lika.

Men om du är helt 100 på att du kan skilja dom känslorna åt så ja. Men det är ju vad jag tror och enligt mina egna erfarenheter gällande mig själv.

Haha halvsynsk? Ja kanske, eller bara lärt mig att känna skillnad på önskan, hopp, tro och inutition Med risk för att låta besserwisser (vilket ni absolut inte får ta mig för!) så brukar jag ofta kunna känna på mig vad som är rätt å fel

Haha Får jag en känsla för någon av er så lovar jag att dela med mig

Faktiskt inte.

Hade jag vetat vars min pendel var hade jag kunnat fråga den för skojs skull. Men just nu har jag bara min förlovningsring å den funkar bara på jag tyvärr =/