HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

Med risk för att bli rullad i tjära och fjädrar och utan att ha läst hela tråden...

Vi skolade in vår yngsta när hon var 14 månader TROTS att vi har massor av dagar kvar.

Detta för att vi som heltidsarbetande ska ha dagar att ta ut under den tid som barnen är små - att kunna ta ledigt ett sportlov eller höstlov med barnen, eller en strödag här och där, kunna förlänga våra semestrar och långa jullov - för att få mer tid för våra barn helt enkelt, hur paradoxalt det än låter.

Sen så hade vi tillsammans varit föräldralediga sedan december 2005 så när som på en månad fram tills att lillsnorpan började dagis i januari 2009.
Det tär på ekonomin.

Angående dagis "huvaligen" så går inte lillsockan än, hon är sen med det - en "riktig bebis" med andra ord.. Men hon älskar verkligen sitt dagis - om hon har vaknat på fel sida någon dag så skiner hon upp som en sol när hon ser dagiset. Och pedagogerna är underbara och ser till hennes behov på fantastiskt sätt, alla barnen älskar henne och skämmer bort henne. Hon får en stimulans och utveckling som jag anser att hon behöver och mår bra av.
Visst är hon och hennes bror tröttare vissa dagar när jag hämtar, men då har det ofta varit någon form av extraordinär aktivitet.

Och jag blir illa berörd av ditt sätt att skriva nedvärderande om ettåringar - att de inte fattar någonting. De kan och vet och förstår otroligt mycket och om du inte ser det hos dina egna barn så tycker jag synd om dem.

Det står inte i förskolans läroplan att de ska lära barnen att läsa och skriva.
Men det står däremot "barnens nyfikenhet, företagssamhet och intressen skall uppmuntras, och deras vilja och lust att lära skall stimuleras".
På "min" förskola jobbas det även aktivt med likabehandling demokrati - också enligt Lpfö 98.

Jag är inte ett dugg osjälvständig eller lever på min sambos pengar och inte han heller, men vi var hemma 22 månader med sonen, och 14 med dottern - delade lika på ledigheten.
Vi har massor av dagar kvar, att väl förvalta.

Hur vi gjorde det? Genom att ha bra koll på vår ekonomi, mätta munnen efter matsäcken och inte överkonsumera,  så klarade vi oss med att ta ut endast 4 dagar per vecka första året och sedan endast 5 dagar efter det.

Och ofta är det ju mammorna som ser till att det blir så...Inte alltid men ofta.Inga superlöner (23 + 32 kkr) direkt men en god ekonomisk grund att stå på och en noggrann planering. Var hemma 20 månader med sonen (inte 22 som jag skrev någon annan stans) och 14 månader med dottern.

Bekväma och bekväma...om de inte blir insläppta så kan de lika gärna jobba och då när den dagen kommer att de tvingas ta ansvar så kan det bli lite krångligt.
För om kvinnan ser till att vara hemma så har ju hon största kollen på ungarna.

Jag vet att det finns massor av suveräna föräldrar som delar på allt, och där papporna är lika mycket om inte mer närvarande.

Inte de män/pappor jag känner....de är ytterst kompetenta pappor allihopa.
Vad har du träffat för slapptaskar?

Ja, och om man inte önskar vara hemma längre än 1 år då..

Håller med dig.
Alla män kan ju inte vara som min sambo

Och när hon sen går i skolans så sköts en del av uppfostran där, när hon umgås med kompisar och deras familjer så sker en del av uppfostran där...

Varför det?

Bluedabade:

Min minst kunde inte heller gå när hon började på dagis i januari i år vid 14 månaders ålder.
Nu är hon snart 19 månader och går fortfarande inte själv.
Men hon går med gåvagn och på dagis har personalen fixat fram två gåvagnar till henne, märkta med namn och bild och det är bara hon som får ha dem då det bara är hon som inte går för egen maskin.

Hon får sova när hon behöver, och hon får väldigt mycket närhet och mycket gos med pedagogerna.
Och hon är en riktig busunge som vill ha full fart hela tiden.

Det får hon också

Det jag försöker säga är att hon sitter inte osedd i något hörn och gråter, fast hon är liten och inte kan gå, utan tvärtom tar plats.
Jag är imponerad av våra pedagoger som verkligen älskar sitt arbete och gör ett fantastiskt jobb.

Själv är jag inte säker på att jag skulle vara en så bra mamma som jag är, om jag inte fick jobba och träffa annat folk och utvecklas själv.

Och det får hon i massor - när hon går med på det
En tuff liten brutta som ända sen hon föddes har varit extremt tydlig med vad hon gillar och inte gillar och gosa är inte favoritsysselsättningen - har aldrig varit

Vad menar du nu? Det har jag aldrig sagt - tänker inte ge mig in i den falangen av tråden alls.
Jag är helt enkelt inte "hemmamammatypen" - kommer aldrig att bli.
Jag träffade massor av folk när jag var mammaledig, och utvecklades visst men inte yrkesmässigt.

En av mina bästa vänner är hemmamamma med två underbara barn som utvecklas hur fint som helst och har det jättebra, och så gör även mamma.