HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

ha ha nej tro mig... vi är en rik familj med mkt kusiner, vänner osv som kommer o leker o min tjej har chili i rumpan så jag underskattar inte ngn av dom.. extremt tidiga o kloka barn.. åt själv när dom var 1 år här hemma.. kan redan det sociala spelet (tack vare syskon) osv.... men jag tycker ändå att 3-4 år känns lagom då barnet är mer "rejält" o kan förklara o berätta lite mer på ett annat sätt osv.

För mig är det också helt ofattbart att någon annan skulle vara med mitt/mina barn under 3år. Mina 3 barn, varav 2 är över 2 år nu har alla börjat på dagis 10dagar per månad vid 3års ålder. Hade bra kunnat vara hemma längre ännu, men då vi bor låååångt ute på landet så tycker vi att 10 dagar per månad vid drygt 3år har varit perfekt för att komma ut och se lite kompisar. Jag skulle tycka det vore hemsk om någon annan skulle se mina barns kanske första steg, första gången de säger ett nytt ord, första gången de säger en mening på fler ord...osv. Naturligtvis gör de nya saker också vid alla åldrar men då kan de iaf berätta om det själva sen. Det är bara jag och min man som älskar våra barn på det viset en förälder gör...det gör inte dagisfröken eller nån annan. Så jag skulle verkligen vara ledsen om mina barn spenderade mer tid med människor som inte älskar dem på det sättet jag gör.Enligt mig ska barn vara med sina föräldrar..vi som valt att skaffa dem. Vi som längtat och väntat för att få våra barn. För det var ju inte nån dagisfröken som bad oss skaffa barnen!Så tycker jag!!

Nej, som sagt. Har man inget val så har man inte. Trist tycker jag... För det lilla barnet. Men jag är blödigare än genomsnittet det har jag fått erfara. Ser alltid till barnet o inte till situationen.

Personligen skulle jag dock hellre sälja båten om jag hade nån för att få vara hemma med mitt barn istället. Handlar väl lite om prioriteringar också. En båtjävel skulle knappast vara viktigare än mitt barn.

Min dotter började på förskolan när hon var 14 månader och jag har inte missat något av det du rabblar upp. Varför tycker förresten inte din man att det är lika jobbigt att missa så mycket som du gör?

kan någon berätta för mig exakt HUR man har råd att vara hemma med sina barn längre än ett år?(förutsatt att man inte vill bli osjälständig och leva på sin mans pengar)

jag är mest fundersam över hur man försörjer en hel familj på bara en lön...Har all på FL lyckats få en högavlönad VD på kroken?!

Min man tänker i sista hand på sig själv. Han hade offrat ena handen för att få byta med mig. Men med tanke på att hans lön är dubbelt så hög som min ungefär så ser vi inget alternativ. Jag ser det absolut inte som att jag lever på ngn annans inkomst, han är ju min man, vi är ett. Men det är så vi lever i VÅR familj.

Jag är inte ett dugg osjälvständig eller lever på min sambos pengar och inte han heller, men vi var hemma 22 månader med sonen, och 14 med dottern - delade lika på ledigheten.Vi har massor av dagar kvar, att väl förvalta.Hur vi gjorde det? Genom att ha bra koll på vår ekonomi, mätta munnen efter matsäcken och inte överkonsumera,  så klarade vi oss med att ta ut endast 4 dagar per vecka första året och sedan endast 5 dagar efter det.