• Anonym

    Inga kompisar, ingen pojkvän. Snälla läs.

    Jag är så ensam, och vet inte hur jag ska lösa situationen. Jag har aldrig haft mycket vänner, men har istort sett alltid haft en pojkvän förutom de sista tre åren.

    Jag hade ett par vänner, men båda har flyttat flera mil ifrån mig. Den ena ca 100, och den andra ca 30. Jag bor i min hemstad men känner INGEN här.
    Jag känner mig så ensam. Jag har aldrig någon att umgås med. Jag är oftast blyg i början, och har svårt att ta kontakt med människor, och framför allt hålla kvar vänskapen genom att försöka hålla den vid liv. Jag har så dåligt självförtroende och tror att alla tycker att jag är tråkig.. och då blir jag skittråkig. Jag försöker få roliga saker att säga, men det går inte.. Jag kommer aldrig på några bra samtalsämnen med folk jag inte känner. Därför tycker jag att det är jobbigt att träffa nya människor eftersom jag känner mig så tråkig.

    Jag har träffat en underbar kille som jag blivit jättekär i, men nu har det kommit fram att han inte vill ha mig..

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag får panik över att jag är så ensam. Jag vill ha någon att umgås med, prata skit med, gå ut och gå med, sola, gå ut och ta en öl någon gång ibland.. En kompis.

    Det är så jobbigt det här. Det känns som att jag är världens tråkigaste människa, men jag är det inte egentligen, jag är bara så blyg. Jag hamnar jämt i bakgrunden.

    Jag är 26 år, men det känns som mitt liv har tagit slut.

  • Svar på tråden Inga kompisar, ingen pojkvän. Snälla läs.
  • Anonym

    Jag har inga barn heller. helt ensam.

  • Anonym

    Ja, det är jättesvårt när man är över 20, jobbar på en liten arbetsplats och ännu jobbigare att bo i sin hemstad och inte känna någon. Har ingen kontakt med mina gamla klasskompisar, hade iofs inte bra kontakt i skolan heller...

    Skulle vilja byta stad helt, men då är det det här med självförtroendet och min blyghet.

    Tack för era svar!

  • Anonym

    Jag vet inte vad det är, jag kommer bara inte på något att säga. Min ena kompis som flyttat härifrån är jättesocial och söt, hon har alltid fått all uppmärksamhet när vi gjort något ihop, jag tror att det är en liten grund till hur jag känner.
    Hon har alltid tagit plats och alla har alltid tyckt jättebra om henne och blivit kompisar med henne direkt, jag har mer varit ett bihang eller något. Det har känt så..

  • Anonym

    Grön banan, tack. Jag ska försöka inboxa dig ikväll.. måste samla mod.

    Jag har faktiskt inte så många intressen så, jag är en ganska lugn människa. Men jag älskar att shoppa, och vara ute på sommaren. Jag har mer andra intressen som man gör "hemma".

    Ja, det skulle vara en dröm att våga flytta till en ny stad där ingen känner en, och börja om på nytt. Folk höjer lite på ögonbrynen när man bor i sin hemstad där alla känner alla, men jag känner ingen.

    Jag har aldrig på något sätt varit mobbad, eller så, det har bara blivit såhär.

  • Anonym

    Sannisen, jag känner nog ungefär som du skriver. Vissa har jag lättare för.
    Sen är jag sån som jag skrev i ts, jag har svårt att hålla vänskapen vid liv. Jag vill inte tvinga någon att umgås med mig.

    Sen är min självkänsla dålig.. Jag har aldrig haft någon som sett MIG som sin bästa kompis, det har alltid funnits andra som de hellre är med..

Svar på tråden Inga kompisar, ingen pojkvän. Snälla läs.