Anonym skrev 2009-06-01 12:32:22 följande:
Jag är så ensam, och vet inte hur jag ska lösa situationen. Jag har aldrig haft mycket vänner, men har istort sett alltid haft en pojkvän förutom de sista tre åren. Jag hade ett par vänner, men båda har flyttat flera mil ifrån mig. Den ena ca 100, och den andra ca 30. Jag bor i min hemstad men känner INGEN här. Jag känner mig så ensam. Jag har aldrig någon att umgås med. Jag är oftast blyg i början, och har svårt att ta kontakt med människor, och framför allt hålla kvar vänskapen genom att försöka hålla den vid liv. Jag har så dåligt självförtroende och tror att alla tycker att jag är tråkig.. och då blir jag skittråkig. Jag försöker få roliga saker att säga, men det går inte.. Jag kommer aldrig på några bra samtalsämnen med folk jag inte känner. Därför tycker jag att det är jobbigt att träffa nya människor eftersom jag känner mig så tråkig. Jag har träffat en underbar kille som jag blivit jättekär i, men nu har det kommit fram att han inte vill ha mig.. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag får panik över att jag är så ensam. Jag vill ha någon att umgås med, prata skit med, gå ut och gå med, sola, gå ut och ta en öl någon gång ibland.. En kompis. Det är så jobbigt det här. Det känns som att jag är världens tråkigaste människa, men jag är det inte egentligen, jag är bara så blyg. Jag hamnar jämt i bakgrunden. Jag är 26 år, men det känns som mitt liv har tagit slut.
Har läst hela ts nu. En riktig vän bryr sig inte om ifall man har svårt att hitta på saker att prata om, men det kan va svårare att starta upp en relation. Fundera på vad som gör att du har svårt med det. Är det bara blyghet eller rädsla att säga fel saker? Jag tycker det är viktigt att ha kompisar även om jag har en partner. De fyller olika funktioner.
