Svärfar...

FruNaftra ...problemet han har med mig är nog främst att jag hörs o syns lite för mycket enligt honom. Jag säger vad jag tycker och backar inte för att vara ärlig. Jag tror att en konfrontation inte alls skulle uppskattas från svärfar.
Jag har aldrig hamnat i trångmål med honom tidigare och vi har aldrig haft nåt otalt. Jag har kännt att han inte varit överförtjust i mig och ansträngt mig ytterligare för att vara extra vänlig mot honom, och inte "hört" hans skämt som sårat ex svärmor. Trots att jag blivit mkt irriterad, har jag bitit ihop och inte sagt vad jag eg hade velat, trots att det går emot min person att hålla käft.
Men det har alltså ändå inte varit nog.
Men visst, jag kan fortsätta le och låtsas som ingenting, "för maken o barnens skull".

Tråkiga är också att vi bara existerar vi födelsedagar. Gör mig skitirriterad. Jag har en mkt bra relation med mina föräldrar och vi pratar ofta i telefon. Detta sker aldrig mellan maken och svärfar. Jo iofs nu på senaste har det nån stryktipsgrej de gör på lördagar, så då rings de ju faktiskt. Men då pratar dom fotboll BARA.

Jag känner mig så frustrerad över detta och vill inte träffa och umgås med folk som får mig att må dåligt.....när det finns så många underbara människor som får mig att må bra menar jag. Men jag kanske måste......*hmmm*

ja, maken ringde till svärfar direkt när detta hände och sa att vi inte tolererar att det baktalas, och att han faktiskt är alldeles fantastisk lycklig med sin familj och inte alls är intresserad av hans sätt att få fram att jag skulle vara olämplig för honom. Så det borde vara klargjort. Så nu antar jag att det ändå är det falska leendet som väntar....för inte sjutton känner jag mig direkt nöjd inte.
Jag skulle vilja att maken var den som sökte upp fadern tillsammans med våra barn. Att deras umgänge sköttes hemma hos dom. Men det kanske inte fungerar....men man kan ju få önska

tack för bra feedback.

eftersom vi bara träffas på födelsedagar så känns det så ojuste mot sonen att ta en sån konfrontation när vi ses nästa helg. Även om jag är lugn så behöver det ju inte bli hans tillstånd. Men visst hade det varit skönt, definitivt mer min "stil".