14 åring som inte kommer hem, vad göra?

Hmm måste nog förklara här.Vi har rullande schema hemma han diskar var 3:e dag, sköter sin egen toalett, hjälper till med djuren och gårdens göromål ( sistnämda med tjat) dator är redan bortplockad, likaså tv, dvd, tvspel, och trummor och moppen han skulle fått om 3 veckor när han blir 15.Diskussioner biter inte på honom för vi pratar jämt och han skiter i det emellanåt.Jag skriker eller slår inte, det gör ingen nytta på nån. Utan vi sitter ner och diskuterar hela familjen men han stänger bara av.Vi hade överenskommelse om att han skulle sova borta redan tidigare på dagen men eftersom respektives mamma aldrig ringde krävde jag att han kom hem och det vet han att det är det som gäller, inget samtal=inget övernattande. Men han tyckte det var för sent att cykla hem och kom med alla möjliga ursäkter så han sov över ändå.Annars är det dock inga problem att "komma hem sent" om han fått vara ute en halvtimme längre. :(Han har mycket frihet under ansvar och är en flitig kille hemma. Han sliter och tar i och han lagar moppar till kompisarna mot ersättning för hemma får han sällan pengar mer eftersom han hittar på en massa skit som kostat oss en massa pengar på sistone. Han är snäll mot djuren och sina småsyskon (bonussyskon) och hjälper gärna till med att passa dem så han är inte ond rakt igenom men så ibland får han "hjärnsläpp" :(Sista året har varit mycket med sönderslagna cyklar, toastolar på skolan, skubbar skolan, skiter i läxor, hotat lärare, kommer hem med polisen osv. Jag har hämtat honom många gånger, suttit i skolbänken brevid för att han sticker från skolan, dragit in alla förmåner, utegångsförbud, evighetslånga diskussioner, ,psykolog och personlig coachsamtal, läger, bott hos mormor och morfar i perioder för att få perspektiv (de är jättestränga) skickat honom till sin far i 6 veckor för att jag var så galet arg. Inte ens då bad han om ursäkt, mm mma, känns som jag provat allt.. det kommer inte upp i honom att självmant försöka undvika problem. suck...

Jag har 2 barn ett med ADHD,Autism och ytterliggare en svår beteendestörning plus den yngste med ADD. Har gått otaliga föräldrakurser, semiarier etc. Men när man står där är det ändå inte lätt :) Vi pratar och försöker ge positiv feedback på allt, visar att "se det funkar ju när du gör på det viset istället" men så ibland når manh elt enkelt inte fram.Han är inne i sin första testperiod med medicin men den hinner gå ur kroppen på eftermiddagen och då är han sitt gamla vanliga jag. Vi ska på återbesök nu på måndag så får vi se om de höjer dosen eller nåt.

Jo jag har hittat den. Men tack ananrs

lustigt att alla "undommar" nu för tiden har add, adhd eller annat, måste barn ha diagnoser bara för att de är "vilda" eller oregeliga?? givetvis förstår jag att det är såhär i många fall...men ALLA tycks ha en bokstavs diagnos på sin unge som e vildare än andra.Men till ts, du tycks göra så mycket du kan, kanske gå en föräldra utbildning?? typ kometen som någon skrev, prata med din sons skola. Du gör säkert så gott du kan, men när ni bestämt en sak så e de det som gäller kan jag tycka? jag hade inte ens kunnat sova när jag inte vet vad min grabb gör. Du skulle hämtat redan tidigt på kvällen när du inte hörde av kompisens förälder. Och ring o säg till dom idag, att nästa gång min son e där (sent) kan ni kanske ha en kontakt så de vet att det e okey.... SAMARBETE!!!

jasså tycker du??? vad grundar du det på??? har jag sagt att allt fler FEL diagnostiseras?? nej det sa jag inte... snälla du det är för f`n vara 6 år sedan jag själv var tonåring, du själv då??? typ 20 år sedan eller?? jag har själv barn varav ett snart oxå har en diagnos, dock en neurotisk diagnos, jag kommer INTE ge honom medeciner som skadar hans hjärna, det finns andra metoder. Om jag dock skulle märka att han e en fara för sig själv eller andra. men hur vanligt är det?? Jag jobbar med ungdommar dessutom så du ska nog inte tala om för mig hur samhället ser ut....och som sagt, vem var tonåring sist??Återigen. Om min son/dotter inte kommer hem på utsatt tid, då e det bilen som får gå, tills min unge e hemma. Tro mig, jag var lååångt från en ängel när jag var tonåring, och ärligt talat, jag skötte tider mm men oooj var jag lurade mina päron. Och det e inte så långt kvar tills man sj e tonårs förälder.

Nej nej, arg e jag inte.  Men hur vet du hur mycket rikare på erfarenhet du är än mig?? Varför går man så långt med ett barn utan med om det nu e så illa att han slår sin egen mamma?? Min son e tre år, slåss och bits, sparkas och e extremt våldsam. Vilken diagnos han får vet vi inte, men jag menar, (misstänkt autism men ej säkert)  Men detta har varit så i ett år, märker man inte på ens barn att det är annorlunda innan 12- års ålder? Och inte sätter man väl en 12 åring på familjehem?? med eller utan adhd, det är i pricip sånt jag jobbar på, ett hvbhem, eller har gjort det, har slutat. Men där sätter man inte tolvåringar. Och som sist.....läs min blogg, så kan du SEN uttala dig om i vilken värld jag lever med min son. OCH jag kommer inte droga honom, och jag tror han kommer växa upp till en bra kille iaf.

För det första, om någon e aggressiv så e det väl du?? Ska man inte kunna diskutera normalt eller måste man smutskasta?? Bara för att vi har delade åsikter betyder det väl inte att mina e fel, eller?? Jag sa att jag INTE kommer droga mitt barn, hade tänkt att hans hjärna skulle fungera tills han dör. Och iså fall använda mig av alternativa läkemedel tills de kommit fram till bättre med som INTE skadar honom.  Exempelvis, Förr var man ju SÅ säkra på att neurosedyne inte var skadligt för barnet i magen heller, men se hur det gick, utveckling går framåt. Jag har väl aldrig sagt att du trivs med att ge honom ritalin eller vad du nu ger. Lägga ord i mun e en rätt ful vana som många tycks göra här.... läs det jag skriver och skriver jag inte att jag tycker e en dålig mamma, så tycker jag det inte heller.....Svårt eller??Och vilken jävla kommun bor du i?? inte fan hade jag nöjt med mig med att bara låta åren gå, Min son uppmärksammades av dagis (!!!) då han var två, och för två veckor sedan drogs utredning igång. De e helt fantastiska, skit bra läkare och psykologer. Vilken tur då eller?? Finns inegn annledning att snacka skit om varkens psykologer eller andra såna, de gör vad de kan. Och e man inte nöjd, gå vidare!!!

Nej, jag dömmer dig inte, det ligger inte för mig. Antar att du kanske e känslig i ämnet men jag dömmer aldrig någon, men droger har jag svårt för, även om många anser att de fungerar, klart att de gör!! Men sen då?? ska man ta skiten hela livet? hur blir barnets-ungdommens-den vuxnes hjärna?Jag har bett riktigt jävla helvete med min son.....Han har en svår problematik....vad det än e för diagnos han har....så ja, jag kommer göra så gott jag kan på andra vis.

vad menar du??? min son får utbrott varje dag. Han kan inte ta på sig nya kläder, inte bada, inte duscha, INGET utan att få utbrott. Han har slitit av mig hår, rivit sönder mitt annsikte, armar...vad mer tycker du han ska göra för det ska räknas som utbrott??

Jag bor i skåne, här e dom snälla med det mesta, Jag blev lovad efter sex mån bebis försök att få pergo, bara vi försökt ett år själva. (men nu har vi lagt ner detta ett tag) Vet inte varför de är så just här. Specialpedagogen kopplades in när han var två, sen har hon följt honom i ett år, bara observerat och varit med och hjälpt till på dagis. Sedan kopplades nästa in, i samband med rektor. Precis innan jul ringde kommunens barnomsorg och sa att de missat att special pedagogen meddelat att min son har resurs timmar (de hade jag inte tänkt på) alltså att vi betalat för mycket och fick fem dagra senare ut 3000 kr. Tack för det lixom.Och allt detta med npu teamet har de skött, skickat papper, remisser mm....De e helt fantastiska här....och fort går det (så fort de kan antar jag) tog tre mån från remissen skickades till vi var på första mötet.Hoppas verkligen ni får all hjälp ni kan få, och att det kanske kommer alternativa med i framtiden.

Just de orden skrev jag i min blogg.....om han e så här nu...vid tre...hur e han när han e 13?? får se då...

Förlåt TS att din tråder verkar ha blivit totalkapad (om du fortfarande är kvar) men blir lite smått irriterad OM vi byter vinkel på hela "drog" gejen en stund.Tänk dig att du har en riktigt jobbig dag, du vaknar och är fruktansvärt rastlös men har samtdigt ingen ork eller lust att få nånting gjort. Sen upprepar du den dagen i oändlighet då får du hur min sambo mår UTAN Concerta. Att ta bort hans "drog" som du så fint kallar den är ren och skär misshandel. Tänk då på hur ett barn mår som inte har lika lätt att uttrycka sig.

Men fortf!!! ingen, eller någon kan tvinga mig tycka det e okey att använa droger? Min son kan må bra på annat vis. Som sagt den dagen då han e en fara för sig sj eller andra. Inte innan.

Just de orden skrev jag i min blogg.....om han e så här nu...vid tre...hur e han när han e 13?? får se då...

Den skriver iaf jag under på även omd en inte var riktad till mig