och lite ego....... 
Vi hade en fantastisk resa trots att det bara var ett dygn!
I måndags hade vi räknat "kallt" ha ha ha med regn o moln men istället fanns inte ett moln kvar när vi kom upp vid Lunchtid....promenerade på söder och tog båten ut till fjäderholmarna....mmmmm finns det nåt mer härligt, räkor,varmrökt lax och vitt vin på bryggan mmmmmmmums!
Satt en stund och sög i oss lite mohitos på hotellets uteservering innan vi gick upp....dusch och sen ut på kvällen igen. Massor med god mat och massa gott vin! Dagen efter fick vi shoppat en heeel del! Stannade även på IKEA som om shoppingen inte var nog (vilket den redan var!) och jag är sååå nöjd med mina fina prydnadsblommor jag köpt och satt i min vas, den jättefina silverramen till min fina förstoring på Jolina i svartvitt med änglavingar som bara legat i mitt skåp i två år! Äntligen är den uppe och även vårt enorma skåp som vi i veckan fick inlyft av en lyftkran eftersom det inte gick att få upp i trappen när vi flyttade in! hihihi.....Så för nån dag sen fick även jag rensat uta massor med foton,ja hgelt enkelt fylla ett skåp på 3X80 meter med gamla foton cdskivor och glas Jag grät en hel del och hade mycket foton från min systers och mina resor men lyckades sålla bort allt som tillhör Michael och lägga det uppe i ett annat skåp tillsammans med biljetter, skynken,brev,autografter som betyder mycket för mej....
Som Gumpan skriver, jag totalt ignorerar vad som hänt, vänder ryggen mot varendea tobaksaffär med löpsedlarna, har inte sett nyheterna på 3 veckor och orkar inte se en bild,läsa en tidning.....Jag är inte tillräckligt stark att ta in mer av det här för det blir bara för mycket för mej....jag får ta det senare när jag orkar, jag vet ju var han finns, när jag vill och har ju tusentals timmar med klipp om jag någonsin orkar titta på det igen, vet inte faktiskt. Har inte sett nåt från minnesstunder varken i sthlm eller fr London eller den från Staples center..........Det orkar jag inte. För mej finns han just nu som vanligt och jag älskar han som innan, jag har ju så mycket fina minnen som jag vill stanna kvar i hellre än minnesstunder.
Jag hoppas att lilla Jolina snart kan få ett syskon och att vi som verkligen är friska ska kunna bli gravida och faktiskt inte behöva göra IVF till slut, ursch jag känner mej så lurad av min egen kropp!
Ja, bara att vänta och se men har INGET hopp kvar alls........men det spelar ju ingen roll, vi har ju försökt som bara den den här gången med..... vad blev det nu? Tis, Tors, Fred, Lör, Sön (ÄL i lördags)......hoppas!
Kramis på er alla!
Det är det enda svaret jag tror på och hoppas på för dig gumman! Krampen du hade i natt har jag läst mycket om på FL i samband med nidation, vi kan bara hoppas att det är nåt på gång vännen. Jag håller tummarna stenhårt för att det är så!
Ja, det är bäst för mej, jag måste överleva också ju och jag måste ju bli gravid också! 