Pretty in scarlet skrev 2009-07-07 09:08:55 följande:
Jigga: Jag tycker att du agerat helt rätt och jag var precis som du förra graviditeten, väldigt orolig och beredd att göra allt för att få ut min fullgångna bebis så snabbt som möjligt och under så säkra förhållanden som möjligt. Dock lärde jag mig då att det går varken att få igångsättning, snitt eller ens antibiotikadropp bara genom att be om det för att man är orolig. Ej heller kan man be om ctg, flödesmätning och UL av samma anledning. Jag fick ab-dropp då men ingen annan behandling, droppet fick jag endast för att det råkar vara mitt sjukhus policy att ge det som tur var. Ingen annan behandling fick jag eller hjälp med min svåra oro. Med all respekt, men du får det att låta som att man bara kan be om de åtgärder som du fått. Men precis som jag, har de flesta tjejer här svårt att överhuvudtaget få respons för sin oro eller få den behandling de anser sig ha rätt till. Vilket fantastiskt ställe du hittat, som tar dig och GBS på allvar!
Mellan raderna på mitt inlägg(kanske inte framgick) finns många tårar och frustrerande samtal med läkare och barnmorskor inom VästraGötaland.
De åtgärder som till sist togs till var efter mer än bara en vädjan från min sida.
Jag är väl medveten om att man behöver göra mer än bara be om dessa åtgärder såsom extra ultraljud, ctg och igångsättning. Att jag tillslut fann en läkare och ett sjukhus/landsting som tog både mig, min oro och det faktum att jag hade gbs på allvar var ett resultat av idogt kämpande och tjafsande med än den ena än den andra. När jag tillslut tog kontakt med Varberg gjorde jag det med allt jag hade.. Jag var mer än benhård i min avsikt med kontakten och vek inte en eskund från vart jag ville komma. Barnmorskan som först tog emot mitt samtal per telefon frågade efter en lång stund med diverse avrådan inrådan gällande kejsarsnitt, gbs-behandling eller ionte om jag kände att hennes ord kunde lugna mig och hjälpa eller vad det var jag egentligen ville komma fram till.
"Vad jag vill komma fram till är att jag vill ha ut mitt barn nu och klarar inte en dag till. Jag sover inte om nätterna gråter om dagarna och skulle aldrig förlåta mig själv om något nu skulle hända med min bebis." Förtvivlad, gråtandes och alldeles vansinnnig var jag.
Då fick jag en tid dagen efter och mötte läkaren som kunde ge mig den trygga fortsättning fram till förlossning som jag eftersträvade. Så gick det till.
Innan dess hade jag varit på både det ena och det andra samtalet, efter att jag fått veta om min gbs, hos överläkare på mvc, överläkare på förlossning som alla bara hade att säga att "rutninerna i Västra Götaland är inte sådana, dessutom är du som skapt för att föda barn, som är så lång och smal." Det var ju inte precis det som det handlade om. Alla verkade de ha samma mission att följa... och det var inte uppdraget att säkra tillvaron för höggravida mammor och deras bebisar.
Därför vill jag än en gång säga: Stå på er för allt ni har i världen och befinner ni er i Västra Götaland, bespara er misstaget att försöka få respons inom detta landsting,. det är lönlöst. Vänd er till Varberg,. det må vara ett mindre sjukhus, men oj vad de är väl pålästa och mer harmoniska i sitt arbete. Det är precis som "Pretty in scarlet" tolkar mitt inlägg som : ett Fantastiskt ställe.
Tack för nu.
