Samlingstråd för oss med GBS

Pyzzlan: Har ingen egen erfarenhet. Men på INFPREG-sidan (där läkare skriver om sjukdomar under graviditet) står: "Sent debuterande GBS-sepsis (debut dag 7-90) har inte samma uppenbara koppling till vaginal kolonisering. Infektionen anses kunna överföras genom kontaktsmitta mellan mor och barn eller via kontakt med vårdpersonal. Överföring via bröstmjölk finns också dokumenterad. Vid sent debuterande infektion dominerar serotyp III starkt och det är vanligt att denna typ av infektion kompliceras med meningit".

Av de barn som drabbas av GBS insjuknar 90% inom 24 timmar efter födsel. Så det ni varit med om är väldigt ovanligt. Enligt texten ovan behöver inte ert barn ha smittats under förlossningen. Det verkar inte sannolikt heller med tanke på hur mkt ab-dropp du fick. Men jag bara spekulerar...

min första tanke också. då dottern föddes hade jag läst på mkt om gbs också, och var orolig att hon skulle smittas efteråt, trots att jag fått ab under själva förlossningen.
Hygien var a och o i detta, liksom att nysa i armvecket och inte peta näsan etc. utan att vara noga efteråt. GBS kan sitta även i nästan. Det kan också sitta i näsan hos ett litet spädbarn occh inte bli åtkommet med penicillin utan sen ställa till det och smitta ner...
Klurigt som attan, och det är bara att beklaga de gånger det går så illa att bebisen inte klarar sig... och att tacka gudarna för de tillfällen då gbs:en ställt till det men det har gått bra.

Jo förutom en extremt duktig barnläkare så hade vi nog tur med vår kille också har jag förstått. Enligt vår barnläkare så har han fått smittan under förlossningen. Det lustiga är att man tog en vaginal odling på mig några dagar innan och den var negativ. Så jag hade ingen aktiv infektion vid förlossningen.

Det känns ändå som vi skulle ha gått en extremt smal väg hela tiden. Han insjuknade sent vilket är ovanligt. Han fick GBS trots att jag fick antibiotika vilket är ovanligt. Han fick meningit som komplikation vilket är ovanligt. MEN han klarade sig utan bestående men vilket är det viktigaste

På mitt initiativ (jag läste exakt den texten du skriver Pretty in Scarlet när vi var på sjukhuset när sonen var sjuk) tog man en odling på min bröstmjölk men det fanns ingen bakterie i den. Enligt vår läkare så var amning det bästa jag kunde göra för att förstärka sonens immunförsvar så jag ammade honom hela tiden medan han var sjuk. Helammade de facto honom till 6 månader och ammade till 14 månader. För mig kändes det som det enda JAG kunde bidra med i denhär processen.

Vår läkare är specialiserad på prematurer och hon sa att det händer något med barns immunförvar runt 1 månads ålder och det kan vara en förklaring till att han blev sjuk då. Men återigen är det spekulationer.

Mitt budskap är iallafall att vara uppmärksam på barnet. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att en liten baby kunde bli dödssjuk på några timmar. Så speciellt ni som vet att ni är GBS bärare - blir barnet kinkigt och blir beröringsömt så åk in och visa upp det meddetsamma. Jag är övertygad om att också tiden är en avgörande faktor.

Till slut vill jag säga att fast ämnet är allvarligt så är jag otroligt glad över att ha hittat denna tråd. Jag mådde jättedåligt efter att vi kom hem från sjukhuset och är säker på att jag hade mått bättre av att få dela mina erfarenheter med andra då. Håller med om att det är viktigt att budskapet om GBS går vidare.

hej, nu hittade jag eran tråd! är lite nervös för min slempropp gick imorse. har gbs, ätit tre penselinkurer men slutade med min sista kur kåveperin i söndags....någon som vet om slemproppen skyddar mot gbsén. på förlossningen sa de att det inte hade nån betydelse, men jag litar inte ett dugg på dom tyvärr. är i vecka 37+

therese k: Min förra graviditet lossnade slemproppen flera veckor innan förlossningen och jag hade GBS. Allt gick bra ändå! Jag tror att slemproppen har ett visst skydd även fast min läkare och bm då sa att det inte har ngn betydelse. Det viktigast är att hinnorna är hela. Nu är jag gravid med andra barnet i v 40 och slemproppen har lossnat i omgångar och jag har även haft en liten blödning. Så jag tror att jag börjat öppna mig lite, är lite orolig över att GBS ska ta sig in till bebis. Men det finns inget att göra. Jag måste invänta värkar eller vattenavgång innan jag kan åka in och få dropp. Som tur är äter jag Kåvepenin för säkerhetsskull. Jag hoppas det hjälper.

Therese k, pretty in scarlet, kramar till er och alla andra här på tråden.

På den norska hemsidan www.gbs-info.net står det att man kan ta mjölksyrekapslar om man har gbs. Någon som har erfarenhet av detta? Var på apoteket idag o de kapslar jag hittade var ej testade för om de var skadliga på gravida. Jag vågade alltså inte köpa några.

Har ingen info om kapslarna, vet att hon också berättar hur man själv kan ta urinprov. Dessutom finns det mycket info ifrån internationella sidor om GBS, Pyzzlan där finns det en del info om spädbarn och GBS.

Tack för tipset Anna. Jag skall läsa mera där. Jag har läst en del på bl a amerikanska sidor men tycker att det mest är densamma information som finns att tillgå.

Är det någon av er som har någon information om rekommendationer gällande fostervattensprov och GBS? Finns det någon ökad risk för infektion när man är GBS bärare?