8 månader- ska de va så här?

Jag har faktiskt inte aning, men det kan va tänder som är på G.
Vissa är jättejobbiga och vissa är mindre jobbiga.

Men Gud, är det jag som skrivit det här?! Det är ju precis som om det vore min dotter vi pratar om! Hon är född 7 Nov och de senaste dagarna har hon blivit grinigare och grinigare och nu är dagarna ett enda kaos! Så länge vi är ute och går och dte händer nya grejer runt henne hela tiden så är hon nöjd och glad, men så fort vi kommer innanför dörrarna hemma så börjar det kinkas,knorras och gråtas!
Inte ens gåstolen som hon tidigare älskat duger längre! Sitta på golvet är inte kul alls längre och går jag iväg utom synhåll för henne så gråter hon så fönsterna skallrar! Läggningarna har också blivit en kamp och hon smågnäller sig nu trött och sover väldigt oroligt.
Jag tror att bägge våra döttrar kanske är på väg in i relationsvärlden (eller vad den nu heter) som inträffar mellan 7-9 månaders ålder och då börjar barnen fatta att mamma/pappa kan lämna dem och de kan inte göra ett skvatt åt saken!
Riktigt jobbigt är det! Sen kan det ju även vara tänder men det brukar de ju inte ha besvär av så länge så sannolikheten borde vara större att det är en utvecklingsfas..
Bara att hålla ut och trösta sig med att det inte är för evigt..lättare sagt än gjort!

Men gud vad skönt att höra att fler har samma bekymmer! Vi har en åttamånaders tös som har totalt ändrat beteende, från att ha varit nöjd tjej på dagarna och sovit rätt ok på nätterna till att ha blvit gnällig och som ett plåster på dagarna och ännu värre på nätterna.. Inatt sov hon på mej hela natten, försökte lägga bort henne men då gallskrek hon, hon har ju sovit i egen säng förut men nu går det inte, hon blir helt utom sig och gallskriker! Från läggningen vid sju igårkväll och hela natten så har hon vaknat typ varje timme, så har det varit från och till dom senaste nätterna.. Man blir ju bara helt slut! Vi får hoppas att det bara är en fas och går över snart, men för oss har det hållit på nöstan en månad tror jag..

Japp, det ska vara så där. Tiden kring 8 månader kallas för separationsfasen, och då blir de vanligen gnälliga, mammiga, rädda för främlingar (dit kan alla utom föräldrarna räknas i bland) och sover dåligt. Hos oss hälsade det på en 8-månaderstjej i går, som just nu vaknar vid midnatt varje natt och är uppe och leker till 3-4 på morgonen!
Botemedlet för det här är tid och närhet. Många barn sover genast mycket bättre om de får sova hos föräldrarna, och på dagtid funkar det vanligen bra om man håller sig inom räckhåll för barnet ...

åh va skönt att höra fler... min kille e snart 8 månader och har börjat trassla en del, han har alltid varit lätt att lägga på kvällarna och även dagtid, nu går ja springa omkring å nästan hoppa med honom i famn innan han tillslut somnar *pust* han som ätit med fruktansvärd nästan överdriven aptit förut har börjar tjorva nå fruktansvärt vid matbordet... även han vägrar ligga på golvet det enda som kan duga gott en stund är gåstolen... men det går väl över, ja har för mig att mina jäntor va likadana en period så det är väl bara att härda ut :)

Hahaha! Min tjej är 8 1/2 månad och beter sig precis likadant. Hon gnäller och surar, sover dåligt. Vår räddning är vagnen just nu! Långa promenader på stan, synd att det ska regna hela tiden bara! :) Hoppas det går över snart, både humöret och regnet!

min kille är precis lika dan, läste någonstans på internet om att dom har den värsta fasen vid 8 månader, allt som stod där stämde in på min kille..

Hej alla som svarat! Va skönt att det verkar vara så här, att det är en fas vid 8 mån. Får väl försöka se det med lite humor om man kan.... att det går över!

ja här är det i sanning precis likadant! Killen fyller 8 månader idag och de senaste två veckorna har han varit skogstokig. Inget duger, gnäll, sur, kink och åter gnäll dagarna i ända. Ibland får han sitta på balkongen en stund men rätt vad det är så gnäller och grinar han så man måste ta in han för att grannarna ska få någon husefrid ;)

Matningen ska vi inte prata om. Han är aldrig hungrig verkar det som för han skriker och bråkar vid matningen men blir ändå hyffsat nöjd när det är över.

Natten funkar bra för oss men det är pga att vi tar över honom till vår säng vid tolv då han vaknar. I vår äng sover han till cirka 5:30. Jag vågar inte tänka på hur det skulle vara om han sov själv just nu. Nattningen däremot kan vara ett projekt. Han ska krypa och stå i sängen och hålla på med diverse saker. Alltid under missnöje. Det enda som gäller är att hålla honom vaken cirka 4 timmar i sträck innan nattning så han är ordentligt trött när han ska sova, annars är det kört.

Jag hoppas vid min Gud att detta snart går över. Jag har den där boken "växa och upptäcka världen" eller vad den heter och enligt ett litet schema i början på den så är det en orosperiod på cirka 5 veckor nu, med det allra värsta orosmolnet då barnet är kring 36 veckor. Tidigare har deras schema stämt väldigt bra på min son och så gör det även nu. Känns ju bara som det pågått så länge för det var inte länge sen det var en annan orosperiod..puh!

Och inte nog med det! Vi håller på flytta också, och gissa om veckan vi ska flytta är precis sonens vecka 36. Jättekul det är att försöka hinna packa och städa hela dagarna när lilleman skriker som ett stucket bi. Jag är helt säkert på att överlever jag flytt och gnällbebis på 8 månader så överlever jag allt!