Funderar över mina inre monologer

Tack för ditt svar!
...och du bedömer dig vara "frisk"?

jag tänker åxå i monologer. kan vakna ibland om nätterna och föra låånga monologer. anser mig vara helt "frisk". när jag umgås med sambon eller vänner så blir tankarna ju mer spontana, och jag tänker inte på samma sätt som när jag är själv.

Så gör jag också,o jag e *frisk*.
Tjejer o killar tänker inte på samma vis.
Tex,åker vi o handlar så tar sambon bara de som behövs just idag.Jag kan gå mellan hyllorna o planera mat för hela veckan.
*o idag var vitkålen billig,då kan jag göra kåldolmar till helgen.O blir de kål över så kan jag....osv*

E jag arg eller så,så kan jag ha många långa diskussioner med mig själv i huvet.Tur att ingen kan höra ibland*L*

tack för era svar!
ja, det är nog så att vi är olika. Men samtidigt är min man helt stabil, lugn i sinnet och har inga gamla spöken i skåpet. Tänkte att det kanske var därför han tänker så "korta" tankar, fragment i bilder

Min karl tänker inte längre än näsan växer :)

Tack för era svar! Verkar som om man inte är helt galen i alla fall!

När jag hade för mycket att tänka på, innan jag tog beslut att prata ut med min pappa, så tänkte tänkte och tänkte jag hela tiden. Det var samma veva som vårt andra barn föddes och jag vaknade ofta. Varje gång jag vaknade av henne eller hennes storebror så kickade hjärnan igång, på fullvarv direkt. Som en film. JAg har aldrig haft något annat, inga andra röster, inget mumlande för mig som om jag var i min egen värld utan det är helt enkelt mitt sätt att tänka som är så jobbigt. Skulle vilja vara som min man! Jag måste liksom sysselsätta mig själv i sömn, läsa, se tv, lyssna på talbok, somn ai soffan osv, för annars bara för jag resonemang med mig själv. Nu mår jag ju bra igen, utmattningssyndromen eller vad det nu var, är borta, så nu handlar tankarna om jobbet, förskolan, maten, lekar, utflykter och annat positivt.