Funderar över mina inre monologer

Jag gör samma..
"Skriver" även saker som jag vill säga eller skriva till folk i huvudet..
typ som ett brev skulle jag tro, alltså tänker i meningar osv..

Tack för ditt svar!
...och du bedömer dig vara "frisk"?

jag tänker åxå i monologer. kan vakna ibland om nätterna och föra låånga monologer. anser mig vara helt "frisk". när jag umgås med sambon eller vänner så blir tankarna ju mer spontana, och jag tänker inte på samma sätt som när jag är själv.

Så gör jag också,o jag e *frisk*.
Tjejer o killar tänker inte på samma vis.
Tex,åker vi o handlar så tar sambon bara de som behövs just idag.Jag kan gå mellan hyllorna o planera mat för hela veckan.
*o idag var vitkålen billig,då kan jag göra kåldolmar till helgen.O blir de kål över så kan jag....osv*

E jag arg eller så,så kan jag ha många långa diskussioner med mig själv i huvet.Tur att ingen kan höra ibland*L*

tack för era svar!
ja, det är nog så att vi är olika. Men samtidigt är min man helt stabil, lugn i sinnet och har inga gamla spöken i skåpet. Tänkte att det kanske var därför han tänker så "korta" tankar, fragment i bilder

Min karl tänker inte längre än näsan växer :)

Tack för era svar! Verkar som om man inte är helt galen i alla fall!

Jag tänker också i monologer, ibland väldigt långa sådana.

Jag har varit väldigt sjuk i depression, och min erfarenhet är att när monologerna blir för långa. När saker utanför monologerna inte är intressanta, de stör, då är dte för mycket. Då är det inte friskt längre.

Jag orkade inte med något socialt umgänge, jag tyckte att det störde mina monologer. Jag ville vara ensam och lyssna på dem, trodde att om jag lyssnade tillräckligt länge så skulle jag komma på en lösning/knäcka koden på något vis.

Nu när jag mår bra igen, så vet jag att det är det som är skillnaden iaf för mig. monologer när man mår bra, upptar tid när det finns tid och de kan vara både positiva och negativa. Men de tar inte över hela ens tillvaro, för då är det inte riktigt bra.

Hoppas att du förstod något av min vimsiga text.

MajaMaria: -Exakt så är det för mig nu!!! Jag har varit inne i nåt sånt här monolog-läge nu en vecka och det är precis som jag tror att om jag bara tänker klart, funderar lite, till så knäcker jag koden/finner jag lösningen! Och jag blir helt klart irriterad om jag blir störd. Helt knasigt, men jag vet att det hänger ihop med mitt paniksyndrom och den depression jag för en tid sen tillfrisknat från. Jag ser det här som "en rest" från den, som säkert också bleknar snart.

Det blir som oro/lite tvångstanke-aktigt, som att tankarna klibbar sig fast.
Jag ska börja arbetsträna imorron, så då ska vi se hur det går! Haha!! Jag hoppas på att det blir roligt så att jag får ANNAT att tänka på än den här gojan, meningslösa, improduktiva oron : )

Anonym (Jag med!) skrev 2009-06-22 09:57:01 följande:

levt (såvitt jag minns) hela mitt liv med den typen av monologer som nämnts i de senaste inläggen, går nu hos psykolog pga en mkt svår depression som jag äntligen nu börjar skaka av mig. utifrån vad jag förstått av min psykolog så har dessa monologlika tankar (nästintill hela "filmer") troligen varit någontyp av försvarsmekanism som jag av någon anledning utvecklat. tror nog att alla tänker på olika vis, men när jag i höstas föll ner på botten så tystnade hela huvudet. varken de tidigare ständiga filmer /tankemonologerna eller vanliga tankar fick något som helst fäste. det var då jag sökte hjälp; blev ju liksom uppenbart då att jag inte skulle klura ut knasigheterna själv när jag inte ens kunde tänka...

När jag hade för mycket att tänka på, innan jag tog beslut att prata ut med min pappa, så tänkte tänkte och tänkte jag hela tiden. Det var samma veva som vårt andra barn föddes och jag vaknade ofta. Varje gång jag vaknade av henne eller hennes storebror så kickade hjärnan igång, på fullvarv direkt. Som en film. JAg har aldrig haft något annat, inga andra röster, inget mumlande för mig som om jag var i min egen värld utan det är helt enkelt mitt sätt att tänka som är så jobbigt. Skulle vilja vara som min man! Jag måste liksom sysselsätta mig själv i sömn, läsa, se tv, lyssna på talbok, somn ai soffan osv, för annars bara för jag resonemang med mig själv. Nu mår jag ju bra igen, utmattningssyndromen eller vad det nu var, är borta, så nu handlar tankarna om jobbet, förskolan, maten, lekar, utflykter och annat positivt.

Hej

Det finns lite literatur om hur man minskar sin inre monolog.
"Wherever you go, There you are"(finns översatt till svenska) den handlar om att leva i nuet och sluta älta det som har hänt och det som Kanske kommer hända. Det går lite ut på att det enda tillfälle som är verkligt är det som är JUST NU och inte det som hände när man var liten eller det som kommer hända när man fått högre lön utan Just Nu. Det finns även en andra liknande böcker men den där finns att låna som ebok på www.elib.se

Någonting som bör nämnas är att det inte betyder att man skall förtränga allting utan att man ska bearbeta det gamla färdigt och sedan låta det vara. Väldigt intressant och när man väl insett hur fruktansvärt mycket meningslösa tankar man har(inre monologer) så inser man också hur lika dom är varandra från dag till dag så det saknas inte så mycket om man skippar dom där orändliga.

Läs lite om det väldigt intressant. Man arbetar bort dom genom meditation för övrigt(sådär nu skrämde jag bort alla som läst såhär långt haha)

/A