WAmamma

Äldre 13 Jul 12:38

833 svar

Hur länge innan bonus kom efter förlossning?

Jag har ju barn sen innan och väntar en trea gemensamt med min nye man. Så vi har det lite omvänt. Vi skall ha barn i början på dec. Barnen kommer att bo borta medans jag är på sjukhus men hälsa på varje dag, när jag kommer hem bor de med oss som vanligt. De är t.o.m hemma mer än vanligt för jag har tänkt att de inte skall iväg på umgänge förrän vid jullovet. Tror att det är bra att vi försöker bli en familj så fort som möjligt och att vi alla är delaktiga runt nya bebisen. Vill inte att de skall känna sig uteslutna på något sätt, tvärtom.

Kanske kan det vara okej för dig att flickan kommer men att hennes pappa får ta huvudansvar för henne. Du behöver ju inte ha så mycket ork för henne just nu, ta hand om dig själv och bebis. De kan ju dels vara hemma med dig och bebis, men även passa på att göra saker på egen hand (t.ex. roliga utflykter, hälsa på släkt) så du får lugn å ro. Då kan hon dels komma nära bebisen men ändå få egen tid med sin pappa.

WAmamma

Äldre 15 Jul 12:17

#756

Mittilvet skrev 2009-07-15 00:55:33 följande:

Hon är förstagångsmamma, sedan att hennes sambos ex, grannen eller tjejen i kassan fått barn spelar inte henne någon större roll som förstagångsmamma, kan inte förstå varför folk tror att det på något sätt hör ihop?Tjejen vill vara med sitt första barn ifred, precis som de flesta mammor också får vara ifall de lever i ett förhållande där det finns någon som helst respekt.Separerade biomammor utan ett gäng särkullbarn på andra sidan dna:t fick det "privilegiet" (vilket jag själv anser är en självklarhet och inget privilegie) så varför ska inte alla förstagångsmammor få uppleva sin första tid som mamma ifred, i sin kokong med pappan ifall det är det hon önskar?Pappan har själv valt att ha två mammor till sina barn och har valt att inte bo med särkullbarnet och valt att starta en ny familj med sin sambo.Visst, det kan säkert vara kämpigt för honom, eller inte, men det är hans val och således hans bekymmer, ifall det nu skulle finnas några.Många separerade biomammor är själviska och verklighetsfrånvända och sedan finns det de förstagångsmammor med div ungar på pappans sida som inte bryr sig det minsta ifall ungarna lever rövare under nattningar och amning men nu är det inte så för TS.Hon vill vara med sin familj ifred, utan andras barn, utan andras föräldrar, utan spring utan i lugn och ro med den första gemensamma bebisen.Inget konstigt med det.Pappan kan lattja med särkullarna någon annanstans, någon annangång. Ledsamt för er, men han har redan valt bort särkullsbarnet, hon bor inte ens där och sitt halvsyskon kommer hon träffa max 4 ggr i månaden framöver.Tror inte ens särkullen ser det som "syskon" men det är bara vad jag tror.Det jag däremot vet är att TS inte vill ha barnet där första tiden och jag har all förståelse för det eftersom jag har förmågan att sätta mig in i situationen och har känt liknande känslor, jag ville inte heller ha ett särkullsbarn kring beben när livet kretsade runt mig och mitt och sambons förstfödda gemensamma barn.

Men då kan man ju å andra sidan välja att träffa en man som inte har barn sen innan om man inte vill ha dom där... Samma resonemang som du har, fast draget åt andra hållet. Hon visste att det fanns ett barn innan och valde ändå denna man, då har hon ju gjort ett val att även välja hans barn. Men de får väl kompromissa. Hans barn kan väl komma och hälsa på och umgås, lära känna bebis och vara med sin pappa. De behöver ju inte ha umgänge i veckor, börja med ett par timmar, utöka till ett dygn och därefter en helg. Jag förstår att hon behöver tid, men samtdigt finns det ett barn som behöver sin pappa och jag tycker att manmåste sätta barnets behov före mammans. Men man behöver ju inte överdriva det,det räcker väl att hans barn får vara delaktig i nya familjen och träffa sin pappa. Ett alternativ är ju att pappan åker och hälsar på dottern så får nyblivna mamman lugn och ropå egen hand med sin bebis.

WAmamma

Äldre 15 Jul 12:28

#758

little squirrel skrev 2009-07-15 12:19:13 följande:

Men det var ju precis det det här gällde. Barnen är där var 3:e helg och det var den helgen dom skulle vara där som ts menade.

Såg att det stod lov med, hon behöver ju inte komma på en vecka... Men nu har väl helgen redan varit... men låt t.ex. flickan hälsa på under lördagen och träffa bebisen och fika och ta enpromenad. Sedan kan pappan hälsa på henne en stund på söndag alt. inte träffa henne förrän nästa 3:e helg kommer. Annars får hon ju ca 6 veckor utan sin pappa och det är lång tid. Han kan ju hälsa på henne i mellan umgängena. De behöver väl inte vara helt utan kontakt bara för han har fått barn...

WAmamma

Äldre 15 Jul 14:41

#768

Mittilvet skrev 2009-07-15 13:52:55 följande:

...ett barn som behöver sin pappa???Jaaaaaaaaaaa, tänk efter lite själv ang det uttalandet.Om ett barn "behöver sin pappa" tror du att den kvoten uppfylls av var tredje helg?Allvarligt, tror du det?Du tror inte att det barnet redan har en mamma som valt bort apppan, alt en pappa som valt bort sitt barn?Att träffa nån var tredje helg som du skriver ger ingenting.Ingenting som bildar en pappa-dotter-relation iaf, kanske kulkilleköpersaker och hittarpålattjogrejer med sötflickatänkvadstorhonblivitundravemhonärochkomme rbli-relation och biomamman får tillfälle att vara barnledig och hitta på nåt lattjo med någon annan eller bara vara ifred.Och att i samma sekund tala om att barn behöver pappa för att en hundradels sekund senare komma med idén att pappan ska åka ifrån det ena, som hör nu, isf OCKSÅ behöver sin pappa (eller det kanske bara är särkullsbarn som behöver båda sina föräldrar, de barn som har föräldrar som bor tillsammans behöver det INTE??) är inte helt genomtänkt heller.Men visst kan barnet komma över en stund, ifall det går bra för mamman.

Klart att kvoten inte uppföljs var tredje helg men blir då bättre av att inte träffas alls? Barn behöver iallafall en bild av sina föräldrar och en relation till dem. Sen kommer de inte att få en vardagsrelation med varandra, men hon vet att det är hennes syskon. Mina barn träffar inte sina pappa oftare men de vet att det är deras pappa och att han finns där i bakgrunden. De känner honom och har en relation till honom, sen är inte relationen som till mig, men de gillar ändå att ha en pappa.

Jag säger inte att pappan skall lämna sin nyfödda bebis och välja sitt stora barn bara låta båda finns i hans liv. En stund kan han ju åka ifrån bebisen, mamman är ju där. Bara för man får ett nytt barn upphör ju inte ens barn att finnas till. Det måste väl finnas plats för alla barn i ens liv som man skaffat, sen kommer man få olika relationer till dem.

Men jag tror inte att det handlar om barnet i denna diskussionen utan om mammans känslor. Rent instinktivt vill hon ha sin nya familj i fred ett tag och då blir väl hans tidigare barn en påminnelse omhans tidigare liv. Just nu vill hon ha sitt egna lyckorus. Jag kan förstå det, men samtidigt är det lite egoistiskt. Men jag har aldrig uttryckt att hans barn sen innan skall få bo med dom nu, bara tillåtas att träffa sin pappa. Å om hans nyainte vill ha barnet hemma är det väl en lösning att han träffar flickan någon annanstans. Bebisen skadas ju inte av att han är borta ett par timmar. Men det är mina åsikter och jag är ju snart 3 barnsmamma och lever i en "ombildad" familj och är säker i den, klart att TS kan känna annat som osäkerhet och att det är jobbigt att vara nybliven mamma om inte pappan är med henne hela tiden.

WAmamma

Äldre 15 Jul 16:18

#772

Tjofsen skrev 2009-07-15 15:57:16 följande:

Håller med. Och sen utvecklas vi ju åt olika håll under själva förhållandet också. Biomammans hemmamiljö kan ju påverka hur barnet beter sig hos oss t.ex. Det är omöjligt att vet. Det verkar som om folk tror att det finns svart eller vitt i de nya konstallationerna av familj. Ändera är man en Elak styvmor som fryser ut sina styvbarn eller så är man Varma Goa Styvmamman som ser all världens barn som sina barn. Varför kan man inte som jag, vara mitt i mellan??

Klart man kan vara lite mittimellan... Det ärju faktiskt det man är. Du är aldrig biologmamma men ändå en del av barnets liv och en viktig vuxen. Att leka mamma är inget bra, samtidigt som barnet behöver trygghet och känna sig välkommet. Det är det jag tolkar som viktigt i den här diskussionen att även det tidigare barnet skall få känna sig välkommet till sin pappa, sen behöver väl inte hans nya ta hand om barnet, hon kan ju ägna sig åt bebis. Men jag tycker ändå att man bör fundera innan man går in i familj där det finns barn om man kan vara beredd att skjuta egna känslor åt sidan ibland för ett barn man kanske inte än gillar. Man går ju in i relationen med vetskapen att man alltid kommer att få dela den man älskar med någon annan och dela är inte alltid så lätt...

WAmamma

Äldre 15 Jul 20:05

#775

AnnanAnna skrev 2009-07-15 19:29:53 följande:

Men faktiskt, dela den man älskar med hans barn är knappast ett problem för de flesta styvmammor. Problemen uppstår när man ALDRIG får komma först, aldrig någonsin bli prioriterad som nummer 1. Inte ens när man fått sitt första barn, som för de flesta jag känner är den största händelsen i ens liv.Det tidigare barnet kan väl känna sig välkommen i sitt "var-tredje-helg-hem" trots att dennes pappas nyförlösta partner behöver vila upp sig från sin förlossning? En inte alltför avancerad gissning är att man ändrar på umgänget ibland av mindre seriösa anledningar än så, t.ex. att någon ska på en fest, en resa eller vad som helst.Jag kan verkligen inte förstå varför en nybliven mammas önskning om en umgängesändring kan röra upp känslorna så på alla, det hade ju aldrig hänt om det var biomamman som ville ändra umgänget för att t.ex. skulle på konsert... Eller?Men det påminner rätt mycket om hur "min" biomamma är... Ena veckan får hon spel för att vi frågar om tjejen kan vara kvar där över helgen för vi har kräksjuka, och hon gapar och skriker i två timmar om att man inte kan "säga ifrån sig sitt föräldraskap bara för att man är sjuk!". Vår tanke var ju mer att tjejen kanske skulle slippa bli magsjuk, men visst fick hon komma hit. Och magsjuk blev hon.Helgen efter (!!!) hör mamman av sig på torsdagen och undrar om inte tjejen kan vara kvar hos oss över helgen, för hon "behövde lite extra barnledigt".Men det är ju skillnad förstås, för hon är ju inte STYVmamma...

Kruxet var väl att barnet inte var välkommet ens på sin tredje helg och inte ens en stund. Jag har aldrig föreslagit att hon skall tvingas ha hans barn. Mitt förslag om du läser var att barnet kunde få hälsa på en stund under helgen alt. att pappan kunde hälsa på barnet en stund. Jag förstår mycket väl mammans tankarom att hon vill vara nummer 1 under en period, men hon är ju nummer 1 jämt... förutom var 3:e helg. Hon och bebisen är ju redan valda och prioriterad som nummer 1 i pappans liv. De har ju pappan i princip jämt och deras gemensamma barn kommer ju förhoppningsvis att få växa upp med en närvarande pappa. Då kan det väl inte vara så farligt om hans barn är där någon gång emellanåt så att det får en chans att träffa sin pappa och lära känna sitt syskon. Mina barns halvbror bor massa mil bort och de träffas bara några gånger om året, men de få träffarna är jätteviktiga för mina barn och gör att de är stolta över sin halvbror vilket jag ser som positivt för när de är större har de ytterligare en pusselbit kring sin familj och en del av sitt nätverk.

Jag tycker absolut inte biomammor skall styra och ställa och boka om tider. Är biomamma och varit styvmamma och tycker att det är så synd om varken bio eller styvmammor utan mest synd om barn som hamnar i kläm när de längtar efter frånvarande bioföräldrar och syskon.

WAmamma

Äldre 16 Jul 10:44

#777

AnnanAnna skrev 2009-07-16 07:58:43 följande:

Jag läste det du skrev och jag tycker fortfarande, i just det här fallet, att den blivande mammans önskemål om att få landa och komma i fas ska vara prioriterat, oavsett vilken helg det är. Jag förmodar att de inte helt ställer in umgänget så det blir sex veckor till nästa helg de ska ses, men det vet jag inget om. Eftersom pappan verkar vilja träffa sitt tidigare barn så antar jag att den biten löser sig på något annat sätt än att umgänget ställs in, men om ts önskar flytta/skjuta på umgänget för att hon ska föda barn så tycker jag fortfarande att de ska göra det och att hennes känslor och behov går först i den här situationen.

Det viktigaste är att TS och hennes sambo hittar en lösning som känns bra för dem båda :) Man kan ju vända och vrida i en evighet på vems känslor som skall komma först. Men som du skriver det ju pappans ansvar att se till så att han får träffa sin dotter och det är ju bara att hoppas att han hittar något sätt som även passar nyblivna mamman.

WAmamma

Äldre 16 Jul 15:56

#780

Audrey11 skrev 2009-07-16 15:50:03 följande:

Nej det handlar inte alls om att "ts och hennes sambo ska hitta en lösning som känns bra för de båda". Det viktigaste är väl ändå de båda barnen. Både den nya bebisen OCH pappans äldre barn ska få tid med sina föräldrar. Bonusmamman kan väl som flera här skriver ägna sig åt bebisen om hon inte orkar ta hand om bonusdottern. Det kan väl pappan göra. Men att som ts kräva två veckor fritt från bonusbarnet tycker jag är förkastligt.

Jo, jag har håller med dig i detta och uttryckt min åsikt i frågan. Men i slutändan så får ju varje familj hitta en lösning som passar dem, man kan ju bara hoppas att de prioriterar sina barn bästa. Sen kan ju vi andra ha åsikter kring deras val, men de är ju vuxna och fattar sina egna beslut. Men man kan ju hoppas att pappan tar lite ansvar kring att lösa situationen för det ärju trots allt han som har två barn som skall få ta delav hans tid. Att gnälla på TS ger ju inget, hennes känslor och tankar är verkliga och riktiga för henne och det ärju upp till pappan att se till så att hans tid finns för alla.

WAmamma

Äldre 16 Jul 17:08

#784

AnnanAnna skrev 2009-07-16 16:55:41 följande:

Men du gör som flera andra här. Du uttalar dig och delar med dig av en ÅSIKT. Det är inte någon universal sanning som gäller i alla familjer. Alla gör inte som du. Alla känner inte som du. Alla tycker inte som du. Är det ok för dig?Min partner prioriterar sin familj före allt, förutom sitt för tillfället extremt viktiga jobb, men det är just nu en period i livet då det är så för oss... Ibland måste han prioritera mig för något barn för att situationen kräver det. Ibland gör jag samma sak.För tillfället prioriterar han sitt jobb före oss alla i familjen. Inget jag tycker är skitkul, men jag FÖRSTÅR att jag och våra barn inte kan komma först för tillfället, och jag vet att det bara är en kort period. Visserligen längre än ts ber om att bli prioriterad av sin partner, men ändå...Vad du vill och inte är din personliga åsikt, inget som alla andra behöver hålla med om eller göra likadant.Du avgör vad som är ok för dig och i din familjekonstellation och jag gör samma sak i min. Jag utgår från vårt bästa och du från ditt, och du kan omöjligt tala om hur vilka lösningar som är bäst för mig och min familj.

Egentligen har jag inte tänkt att skriva mer i tråden... Men om du AnnanAnna tänker dig in i situationen att din man och du är skilda och han får ett nytt barn. Om han då säger att era gemensamma barn är inte är välkomna under en period pga av det nya barnet. Visst finns det väl en risk att dina barn skulle känna sig lite bortvalda. Det är det som jag delvis tycker blir fel i situationen att man skall välja bort ett barn för en annan vuxen. Det är lätt när man är den med gemensamma barnet, men svårare när man är den som skall förklara för det ev bortvalda barnet. Många som reagerar i tråden reagerar nog över att TS indirekt ber sin sambo att medvetet välja bort ett barn han redan har för hennes skull. Även om det bara är under en period. Jag tycker på inget sätt att TS känslor är orimliga bara att det är synd om det tidigare barnet - om det har en längtan efter att få träffa sin nya pappa el. syskon. Men alla gör ju sina val och det är ju ingen idé att diskutera dem på ett forum. Jag kommer att göra andra val med mina barn och det finns säkert dom som tycker att det är fel med :)

WAmamma

Äldre 16 Jul 20:34

#794

little squirrel skrev 2009-07-16 20:24:24 följande:

Men faktum är FORTF att det inte står någonstans att hon dottern inte får komma och hälsa på. DET håller jag med dig om skulle vara idiotiskt men att inte vilja att dottern BOR DÄR under den helgen är en annan sak. Och var står det att pappan inte får träffa sin dotter alls?

TS skriver:
Är det inte rimligt att få de två första veckorna själv? Han tycker att jag försöker hindra honom från att träffa sitt första barn och att jag tvingar honom välja mellan sina döttrar.

Det är ju upp till var och en vad det betyder. Men pappan tycker ju uppenbarligen att TS försöker hindra honom för att träffa sitt första barn samt att hon tvingar honom att välja mellan barnen. För min del tycker jag att det är starka uttryck (hindrar och tvingar). Om han upplever sig som hindrad och tvingad att välja tror jag att det ju mer än "att det är okej att hon hälsar på oss men inte sover över än". Så tolkar jag det.

WAmamma

Äldre 16 Jul 20:35

#798

TS skriver även:
Det handlar varken om honom eller dottern.

Detta tolkar jag delvis som att TS vill att mannen sätter hennes känslor och behov före sina egna samt första dotterns.

WAmamma

Äldre 16 Jul 20:43

#800

Egentligen behöver man knappt diskutera TS längre eftersom helgen redan är förbi sedan länge... Jag tror inte att bonusmammor struntar i bonusbarnen. Mina barn har en bonusmamma och jag fattar inte att hon orkar med allt bus de gör hemma hos henne och mitt ex ibland. Plus att hon ibland hjälper till att hämta dom när inte pappan kan. Men jag tycker rent generellt att man inte kan begära att ens partner skall sätta ens känslor framför barnens, och det gäller både bonus och biomammor. För mig går barnens behov först även om det innebär att jag måste sätta mina egna behov och önskningar åt sidan. Visst man skall inte utplåna sig för barns skull, men finns dom i ens liv så har de rätt att ta plats och få vara delaktiga trots att det ibland är jobbigt. Det tycker jag iallafall.

WAmamma

Äldre 17 Jul 22:53

#815

Gojtan skrev 2009-07-17 20:31:22 följande:

Men inte samma skyldigheter som om hon vore en förälder... för det ÄR hon inte.

Nä, hon har väl inga skyldigheter.... Men pappan har ju. Han vill ju ta hem sin dotter till sig, men TS vill inte det är ju däri problemet ligger. Tror inte att någon har sagt att TS har skyldigheter mot bonusbarnet, snarare tvärtom att pappan får se till att ta hand om den stora flickan när hon är där så TS kan ägna sig mer åt bebis och få det lugnt.

WAmamma

Äldre 17 Jul 22:59

#816

Gojtan skrev 2009-07-17 22:26:36 följande:

Om man själv inte har barn sedan tidigare och träffar någon som har det och man förväntas älska partnerns barn som sitt eget, samtidigt som man kastas in i ett "föräldraskap" med allt ansvar och den eenorma förändring i livet det innebär, så tror jag inte många singlar som inte har barn skulle ge sig in i en relation där det finns barn.

Man måste väl inte älska barnet som sitt eget. Men man måste acceptera barnet och dess rätt till sin förälder. Man kan inte låtsas som att barnet inte finns när man själv har vuxenbehov. Att leva med ett barn oavsett om det är biologiskt eller bonusbarn innebär att man ofta får sätta egna behov åt sidan för barnet skull. Jag anser att man får ta ställning när man går in i relationen kring om man klarar avatt det finns ett barn som behöver tid och uppmärksamhet-

TS har ju sin sambo i princip jämt, på 3 veckor delar hon honom under 2-3 dagar är det då så farligt att barnet är där under den korta tiden. Även om TS är nybliven mamma.

WAmamma

Äldre 18 Jul 13:39

#819

Tjofsen skrev 2009-07-18 13:24:11 följande:

Ponera att biomamman har förlorat ett barn i graviditeten och ber om lite tid för att sörja själv....att barnet får stanna hos sin pappa och styvmamma ett par dagar extra för hon behöver ta igen sig en tid. Skulle det vara mer accepterat? Vad anser ni?

Otroligt svårt att svara på eftersom det handlar om sorg och inte glädje.

Hade styvmamman istället för fått en bebis förlorat en bebis och bett om tid att sörja hade jag ansett att hon skulle få det. Likaså biologmamman.

Men hade biologmamman fått en ny bebis precis som TS men velat skicka bort sitt tidigare barn för att få lugn och ro i minst 2 veckor innan hon fick lov att träffa bebis hade jag tyckt att hennes barn borde få en chans att lära känna sitt syskon.

Vid förluster kan jag förstå att man behöver lite tid att sörja på egen hand, även om barn klarar förluster bättre än vuxna många gånger. Med vid tillökningar som för de allra flesta innebär glädje tycker jag att barnen skall få vara delaktiga.

Men vill bara säga att jag aldrig uttryckt att "styvbarnet" skulle bo hos dem en längre tid, utan kanske bara hälsa på bebis och pappa en dag eller att hon och pappan snabbt ser bebis och sen gör något ute en dag (en utflykt, badar mm)

Hur länge innan bonus kom efter förlossning?

INNEHÅLL