• Anonym (Änglamamma?)

    Är det bara jag som blir provocerad?

    Jag antar att jag kommer få en massa skit för det här, men det får jag ta...

    Jag blir väldigt provocerad när jag läser om de som fått tidiga och relativt tidiga missfall och som säger att de har förlorat ett barn. Jag då, som miste min pojke när han var 6 månader vad har jag förlorat?

    Jag har fått själv 3 missfall (både innan och efter min son) i v. 6,8 och 11 och inte har jag mist 4 barn. Jag har har mist 1 och fått tre missfall.

    Jag säger absolut inte att man inte kan bli ledsen och grymt besviken och det finns ingen anledning att sätta förlust mot förlust, men snälla nån, man har inte förlorat ett barn när man får ett missfall i tidig vecka!

    Är det bara jag som känner så?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-06-23 11:45
    Tack för alla svar.
    Det var inte meningen att starta en diskussion om när man har ett änglabarn eller när man är änglamamma, de orden har jag redan lärt mig att de är inte för mig. Jag är mamma till en son som dog.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-16 15:14
    När jag startade den här tråden så skrev jag om tidiga missfall och jag menade just det: Tidiga missfall. Inget annat.
    Nu när jag läser tråden ser jag att folk diskuterar vad som är värst, att mista ett barn efter 12 minuter eller 8 dagar o.s.v. eller om det är ett barn eller foster man förlorar i v. 22.
    Detta var inte alls det jag ville med tråden. Jag ser ingen skillnad på att förlora ett barn efter 12 minuter eller 6 månader bara så ni vet. Som sagt, jag menade endast tidiga missfall.

    Ps Ingenstans i min trådstart har jag skrivit något om Änglamammor/änglabarn så snälla släpp det nu!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-28 22:35
    Såg att denna tråd fått lite nytt liv... Fortsätt gärna diskutera om ni vill, men jag är färdig med den.

  • Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?
  • Anonym (Mor)

    Vill bara tydliggöra. Min poäng är inte att försöka likställa missfall med att förlora ett fött barn. Min poäng är- låt folk sörja som de vill.

  • Anonym (Änglamamma?)

    Anonym (Mor) skrev 2009-07-31 17:49:06 följande:


    Anonym (ungmamma) skrev 2009-07-31 17:44:04 följande: Jag förstår att det är olika saker. Jag har en dotter så det ordnade sig. Min poäng är att INTE jämföra sorg, alla får sörja som de vill. Ts provoceras av att människor jämför men ts- det är ju precis det du gör också.
    Med risk för att låta som ett dagisbarn: Det var inte jag som började! Som jag skrivit innan så kan jag utan problem förstå att man sörjer ett missfall och jag har stöttat vänner igenom det utan att ens tänka tanken att jämföra varken sorg eller förlust. Det är först när de börjar komma med jämförelser som jag inte kan låta bli att bli både arg, ledsen och provocerad. Om du inte kan förstå det, så må så vara.
  • Trollet Ludenben

    Otroligt löjligt att vissa ska få bestämma hur folk ska få känna och inte. hur kan man jämföra sorg?? Vi har alla våra olika erfarenheter i livet men vi har samma rätt att känna sorg. Tycker det är aningen egoistiskt av en person att värdera och bedömma vad andra har rätt att sörja och inte. Vi har alla olika bakgrund och att bli gravid kan betyda enormt mycket för de som har allvarliga fertilitetsproblem. Tar inte någons parti men tycker att alla människor har rätt att sörja och känna att de förlorat något oavsett orsak.

  • hemlis

    Anonym (Mor) skrev 2009-07-31 17:56:33 följande:


    Vill bara tydliggöra. Min poäng är inte att försöka likställa missfall med att förlora ett fött barn. Min poäng är- låt folk sörja som de vill.
    Men TS fråga var väl inte att jämföra sorg?
  • Anonym (Mor)

    Anonym (Änglamamma?) skrev 2009-07-31 17:58:36 följande:


    Anonym (Mor) skrev 2009-07-31 17:49:06 följande:
    Med risk för att låta som ett dagisbarn: Det var inte jag som började! Som jag skrivit innan så kan jag utan problem förstå att man sörjer ett missfall och jag har stöttat vänner igenom det utan att ens tänka tanken att jämföra varken sorg eller förlust. Det är först när de börjar komma med jämförelser som jag inte kan låta bli att bli både arg, ledsen och provocerad. Om du inte kan förstå det, så må så vara.
    Jag har redan skrivit att jag förstår just den delen. Det bästa vore väl om ingen började. =) Jaja, nu kanske vi har annat för oss.
  • Anonym (Änglamamma?)

    Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 18:00:43 följande:


    Otroligt löjligt att vissa ska få bestämma hur folk ska få känna och inte. hur kan man jämföra sorg?? Vi har alla våra olika erfarenheter i livet men vi har samma rätt att känna sorg. Tycker det är aningen egoistiskt av en person att värdera och bedömma vad andra har rätt att sörja och inte. Vi har alla olika bakgrund och att bli gravid kan betyda enormt mycket för de som har allvarliga fertilitetsproblem. Tar inte någons parti men tycker att alla människor har rätt att sörja och känna att de förlorat något oavsett orsak.
    Vem har sagt att någon får bestämma när någon har rätt att känna sorg? Vem har försökt säga att ett missfall inte är en förlust? Om du menar att jag har sagt det kan du inte ha läst en rad jag skrivit.
  • Trollet Ludenben
    Anonym (Änglamamma?) skrev 2009-07-31 18:10:15 följande:
    Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 18:00:43 följande: Vem har sagt att någon får bestämma när någon har rätt att känna sorg? Vem har försökt säga att ett missfall inte är en förlust? Om du menar att jag har sagt det kan du inte ha läst en rad jag skrivit.
    du säger två saker i din ts... det ena att att man får bli ledsen och det andra att man inte har förlorat ett barn. Grejen är att DU kan känna att man inte förlorat ett barn för du har tyvärr fått uppleva bägge sakerna. Men en som bara har fått missfall har inte de erfarenheterna som du har. De som fått enbart ett missfall sörjer och känner på ett visst sätt. Om de tycker att de förlorat ett barn så har de full rätt att känna så. Den dagen de får uppleva bägge sakerna tycker de förmodligen som du, att ett missfall inte är ett förlorat barn. Erfarenheter styr våra värderingar och vi alla har olika erfarenheter och där med olika värderingar. Om du blir provocerad av att det finns folk som tycker att de förlorat ett barn som var ett missfall ligger ju problemet på din sida för vad du än blir provocerad av så har andra rätt att känna att det är ett barn de förlorat om så är fallet. Jag har inte fått missfall, så jag tillhör inte "andra" men jag inser att vi värderar olika.
  • hemlis

    Men man har inte förlorat ett "barn" om man får mf före v 12, det är ett embryo om ens det.

  • Anonym (Änglamamma?)

    Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 18:20:48 följande:


    du säger två saker i din ts... det ena att att man får bli ledsen och det andra att man inte har förlorat ett barn. Grejen är att DU kan känna att man inte förlorat ett barn för du har tyvärr fått uppleva bägge sakerna. Men en som bara har fått missfall har inte de erfarenheterna som du har. De som fått enbart ett missfall sörjer och känner på ett visst sätt. Om de tycker att de förlorat ett barn så har de full rätt att känna så. Den dagen de får uppleva bägge sakerna tycker de förmodligen som du, att ett missfall inte är ett förlorat barn. Erfarenheter styr våra värderingar och vi alla har olika erfarenheter och där med olika värderingar. Om du blir provocerad av att det finns folk som tycker att de förlorat ett barn som var ett missfall ligger ju problemet på din sida för vad du än blir provocerad av så har andra rätt att känna att det är ett barn de förlorat om så är fallet. Jag har inte fått missfall, så jag tillhör inte "andra" men jag inser att vi värderar olika.
    Jag finner det väldigt troligt att den enda som har problem med att jag blir provocerad är jag själv så där har du rätt. Vad jag undrade var om jag var ensam om att känna så, och den frågan var främst riktad till dem som delar mitt öde och på sätt har möjligheten att jämföra. Jag har fått mitt svar. Jag är inte ensam om att känna så här och det är faktiskt en lättnad.
  • Bite me

    Anonym (Änglamamma?) skrev 2009-07-31 18:32:54 följande:


    Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 18:20:48 följande:
    Jag finner det väldigt troligt att den enda som har problem med att jag blir provocerad är jag själv så där har du rätt. Vad jag undrade var om jag var ensam om att känna så, och den frågan var främst riktad till dem som delar mitt öde och på sätt har möjligheten att jämföra. Jag har fått mitt svar. Jag är inte ensam om att känna så här och det är faktiskt en lättnad.
    Du är inte ensam, o de enda som inte tycks förstå är de som bara upplevt tidiga missfall, så de har haft tur i livet som inte behövt uppleva förlusten av ett barn. Med detta inte skrivet att de inte lider av att ha haft missfall.
Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?