livrädd för att spricka

Alla spricker inte, med min första brast jag bara så dom sydde 2 stygn på insidan (inget kändes, vare sig när det brast lite eller stygnen) och med andra sprack jag inget alls.
Är väl väldigt ovanligt att man spricker så pass mycket som hela vägen bak. En del spricker lite grann, andra ingenting och några få spricker mer men dom flesta jag hört om har inte spruckigt eller bara spruckigt lite och aldrig någon som känt något av det.
Bra att du ska prata med en aurora om detta, dom är nog också mer insatta i detta och hur många som spricker för är nog vanligt att en del är rädda för det. Jag va rädd för det innan min första.
Det jag har läst som kan hjälpa lite va väl att smörja med nån speciell salva eller olja (kommer nu på rak arm inte ihåg exakt vad det va) och sen att på förlossningen att dom håller emot med en fuktig varm handuk när bebisen kommer.

snittades första ggn o födde vaginalt andra ggn o brast bara på ett par ställen uppe vid urinröret, men inget alls bakåt. Inte om jag vet om det gjorde nytta men jag smörjde mig nån månad innan med apotekets mandelolja i mellangården... Oavsett vad folk säger -att det funkar eller ej, så var det en trygghet o veta att man iaf försökt =)

Sen låg jag på sidan o födde, det skulle visst vara bra för att det inte belastar bakåt så mkt =)

Jag var som du, jag födde mitt första barn med snitt och nummer 2 normalt.
Jag ska vara helt ärlig, jag var på arurorasamtal innan nr.2 och var LIVRÄDD för att spricka, drömde mardrömmar e.t.c.
Detta skrevs in i mitt förlossningsbrev och barnmorskan pratade mkt om att det var bra att inte ta i för mkt och innan jag fick krystvärkar e.t.c, dessutom använde hon typ blöta handdukar eller liknande och hade som tryck för att dämpa där nere under förlossningen.
Nu är det så här att trots allt detta så kom hela min son ut på endast 1 krystvärk och jag såg på barnmorskans ansikte på en gång att jag hade spruckit. Visst gör det ont att föda barn men jag kan med handen på hjärtat säga att det INTE gjorde ont att faktiskt spricka. Mig sydda dom ganska rejält efteråt, jag sprack hela vägen bak men inte bak till muskeln. Jag har inte haft några problem alls etfteråt, visst gjorde det ont att kissa och såna saker första dagarna men det gör det för alla, även för dom som inte spricker.
Jag har idag ett underbart sexliv och märker inte alls någon skillnad där nere från förr.
Detta blev ett långt inlägg men jag känner verkligen igen mig i din ångest men vill bara berätta att jag satt i samma sits och det var verkligen inte det som i slutändan spelade någon roll. Hoppas att jag inte skrämt upp dig mer nu.

Skönt o höra att inte alla upplever det så hemskt. Men ångesten sitter där, hoppas att ja kan må lite bätte när jag praat med en aurora.

Jag sprack hela vägen bak till muskeln, och även väldigt djupt inuti. Visst var det inte kul efteråt, det var rent jävligt, men man blir för det mesta bra!

Det jag gjorde "fel" var nog att när jag fick krystvärkar så tog jag i för kung och fosterland, för jag ville bara få ut henne. När huvudet stod och spände så ville jag bara att det skulle vara slut, så jag krystade antagligen när jag inte hade en krystvärk.

Berätta för barnmorskan om din rädsla, lyssna på vad hon säger och be dem arbeta förebyggande med stöd mot mellangården osv...

Jag var med livrädd för att spricka men inget alls. fick som ett ytligt rivsår på inre blygdläppen det läkte väldigt snabbt.

Vi fick på mamma-infon här veta att risken att spricka minskar om man föder "upprätt", allså stående på knä el dylikt, framåtlutad ever tex en sacco-säck eller i sin partners famn.
Hade något att göra med att kraften/trycket fördelades jämnare och att tyngdkraften hjälpte till.
Ett alternativ som jag starkt överväger, bara jag orkar.

Har precis samma rädsla, det är hemskt!
Jag har köpt en havandeskapsolja från Weleda jag tänkte börja smörja med när det är dags. Man ska börja när det är 3 månader innan..
Visst finns det folk som säger att det inte hjälper, men det gör nog heller ingen skada att prova.
Åtmindone så känns det tryggare om man försökt förebygga :)

Jag var också väldigt rädd för det. Bad att bm skulle hålla en varm handduk mot mellangården under krystningen, vilket jag hade läst var förebyggande. Vet inte hur mkt det hjälpte, men det var skönt iaf. Dottern vägde nära 4 kilo och hade handen uppe vid ansiktet när hon kom ut, ändå sprack jag ingenting. Så försök bara att slappna av och säg till att du är rädd för att spricka så är bm extra uppmärksam mot det. Sen säger de jag känner som har spruckit att det inte känt nåt, varken när de gjorde de eller när de blev sydda. Inte heller har de jag pratat med haft speciellt ont efteråt. Jag läste nånstans att det känns ungefär som när man gäspar när man har munsår i mungipan... Alltså inte särskilt ont. Lycka till!