Anonym (olik) skrev 2009-06-28 09:59:59 följande:
fruis och exi, jag förstår vad ni menar men han är så j'lla envis ibland! Jag ger ett exempel som förekommer ofta. Han tycker att jag alltid ska vara öppen för att lyssna på honom, eftersom han alltid är medveten om allt som pågår. Jag är sån som jag hyperfokusera och gör det ofta. Om han säger nått och jag missar nått ord så jag inte förstår vad han säger och ber honom ta om det så VÄGRAR han. För jag skulle ha hört honom första gången. Som att jag sitter och väntar på att han ska säga nått? Sånt gör mig skitförbannad och jag vet inte om jag orkar leva med det. Han är som ett envist barn ibland!
Älskar man varandra så måste man ju ha lite överseende med varandras olikheter...
Tror alla stör sig mer eller mindre på ngt den man har relation med...
Jag säger och berättar oftast saker som min sambo inte hör...kan berätta RIKTIGT viktiga saker för han och han lyssnar...tror jag...sedan påstår han att det är jag som har röster i huvudet el får för mig att jag sagt saker och ting osv...
Tycker det är skit jobbigt...samtidigt som jag inte tycker det är något att tjafsa om...
Därför tror jag det är väldigt viktigt att välja tillfälle då man tar upp saker och ting...visst man ska ju kunna prata om allt när som helst...
Men vissa perioder så är man mer mottaglig ( tror jag iaf )...
Och man måste försöka välja tillfälle...visst sedan kanske man inte synkar i att du känner att nu kan jag ta upp detta, samtidigt som han verkar mottaglig...
Men man måste ändå kunna säga till varann att : Vi måste prata om hur vi ska ha det, hur vi ska lösa det här osv...
Nu är jag ingen expert på ämnet, men det funkar för oss....och visst bryter helvetet löst ändå emellanåt....men det tror jag det gör hos de flesta...
Men just att ta problemen då man inte är mitt i dem tror jag är viktigt...för jag får inget vettigt ur min sambo då han är helt galen...å jag säger nog inget vettigt själv eller då man är mitt uppe i ett "bråk"...
