Flytta isär för att ge oss en chans

Hej TS, jag och min sambo är i precis samma fas, vi ska flytta isär efter sommaren för att rädda vårt förhållande. I vårt fall är det han som behöver lära sig klara sig på egen hand och jag som behöver vara lite själv och bli en egen person igen, vi växte ihop lite för mycket så jag saknar att vara en egen individ. Hoppas det kan hjälpa!

jag flyttade från mina föräldrar tillsammans med min pojkvän.. vi bodde med varandra i ett år sen kände jag att de inte gick bo med honom för att jag hade så dåligt självförtroende av att jag kände mig beroende av honom hela tiden så jag flyttade hem till mina föräldrar i en månad innan jag fick min egna lägenhet.. då blev vi särbos, fick två barn och nu har vi bott ifrån varandra i nästan 2 år men nu äntligen har vi hittat en lägenhet tillsammans så 1 aug flyttar vi tillsammans igen

Hej TS!

Jag kan inte tala för er, men för oss fungerade detta jättebra!

Jag flyttade hem till mina föräldrar under 3 månader (jag hade eget "hus" på deras tomt förut där de bodde innen) och jag och min sambo träffades ibland, men vi bodde inte tillsammans.

Detta gjorde susen i vårat förhållande. Det gick jättebra!

Man lär sig att sakna varandra och därför uppskatta varandra på annat vis

Det är det jag tror också, att man börjar sakna varandra och de små saker man hade gemensamt när man bodde ihop. Jag vill inte heller förlora honom, men jag har verkligen saknat att ha något eget. Vi har lite kontakter så förhoppningsvis har jag snart en egen lägenhet Det mest komiska i detta är väl att sedan vi beslutade detta har vi haft det jättebra. Hade en rejäl svacka innan och nu känns den som bortblåst. I detta läge skulle man ju inte vilja flytta isär, allt är ju toppen igen, men vi har bestämt det och ska inte backa på den punkten

Och egentligen, om det tar slut för att man flyttar isär var man ju egentligen tillsammans för att man bodde ihop, inte sant

Så är det för oss också, sen vi bestämde oss har allting varit kalas, men vi ska stå fast vi det vi bestämt!

Det enda jag funderar på att om det funkar bra att bo isär och man lär sig sakna varandra, hur länge funkar det då när man flyttar ihop igen?

Min sambo har också flyttat till eget då han aldrig bott själv. Jag hoppas han kan reda ut lite saker med sig själv, bla få bättre självkänsla, inte vara beroende av mig (då vi bodde ihop i min stad och mest umgicks med mina vänne), mm.
Fast aj aj aj vad ont det kan göra i hjärtat emellanåt. För mig som egentligen vill bo ihop är väl frågan mest, hur länge ska vi behöva bo isär för att han ska "växa" som människa?

Ibland vore det skönt att ha ett datum när det är dax att prova på att bo ihop igen.. dock har vi bara bott ihop ett par månader.

Jag har provat det en gång på eget initiativ och en gång som ett gemensamt initiativ i två olika relationer.

I det första så var jag väldigt osäker på mig själv men även på honom. När vi separerade så kände jag mig bara fri och vi gjorde slut några månader senare.

Den andra gången så kändes det bra och vi hade superroligt när vi väl träffades 3-5 kvällar/v. Efter 9 mån flyttade vi ihop igen och efter tre år fick jag veta att han hade dejtat tre andra tjejer under den tiden för att verkligen kunna känna sig helt fri. Jag valde att förlåta honom men tror att jag aldrig kommer att kunna älska honom eller någon mer. Om jag någonsin lämnar honom och träffar någon annan så skulle jag aldrig prova att bo i sär efter att förälskelsen lagt sig. Det känns för riskfyllt och som en öppning för någon som är lite less att prova på något nytt.

Jag undrar om jag ska ta detta som ett omen, jag har sambo men jag känner mig så ensam i vårt förhållande, känns som om det bara är jag som kämpar med hus och barn.
Jag sitter och kollar efter lägenhetsannonser osv osv...Han lever sitt liv medans jag bara är med som ett bihang...

Anonym (jag) skrev 2009-07-01 13:09:07 följande:

För oss är problemet egentligen inte att vi behöver sakna varandra, utan problemet är att jag känner mig som en inneboende och att mitt självförtroende tar skada... känner mig som en börda.
Men jag håller med om sista meningen, det är en bra fråga. Jag är övertygad om att jag kommer att må bättre av detta, och det kommer att smitta av sig på vårt förhållande. Det är inget problem med att bo ihop för oss, utan detta är mer ett försök till självutveckling.