HJÄLP! min katt födde nyss ungar!!

Jag behöver akut hjälp!! Är det normalt att bebisarna piper? Snälla hjälp...

hjälp hjälp hjälp....!!!!

Okej vad bra!! Så jag kan kolla lite närmare iaf? Berätta allt jag behöver veta nu!!

Tack för alla svar!
Det är ganska blodigt, men kan jag göra i ordning en ny låda till dom? Är ju inte så frächt! Och kommer bebisarna ligga i sin bädd hela tiden? Dygnet runt?

När öppnar dom ögonen? Och när börjar dom springa runt på golvet?

Det är så himla mysigt!!

Jag ska prova att väga dom i morgon! :)

Kan jag ta kort på dom nu alltså? Vågar ju knappt se på dom Kan prova om en stund då! Hihi

Okej! Då gör jag ordning en ny låda. Hur vet man att alla bebisar är födda då? Aldrig vart med om detta Räknade inte med det alls! Men det känns så himla roligt alltså! Måste lådan stå på samma plats?

Trodde inte att hon skulle föda i bädden vi gjorde i ordning till henne, men det gjorde hon!! :D

TRE bebisar blev det! jag kan tydligt se att 2 av dom mår bra och dricker mjölk, men den tredje vet jag faktiskt inte, lådan ligger liksom gömd så det är svårt att se och pissen är helsvart också... vågar jag lyfta på den?

Okej Gud så mysigt då!! Då ska jag försöka titta lite närmare på dom och kontrollera så att allt står rätt till

Kattmamman litar på mig så när jag satte mig brevid henne, klappade dom, hållde dom osv, så passade hon på att äta mat! Alla 3 är pigga och piper och dricker massa mjölk hela tiden! Ska försöka väga dom ibland i allafall Och jag använder foder från djuraffär. Så det här ska gå superbra!

Tusen tack för all hjälp!!

Hallå!
Hänger inte med i tråden riktigt men ska läsa snart :)
Dom mår jättebra och vi har skaffat nya hem till dom, men dom får ju inte flytta riktigt än då! Mamman och bebisarna mår jättebra i allafall. Nu känns allt bara underbart!! Med tanke på att man inte blir gravid själv så är det verkligen en härlig känsla.

Tack så himla mycket allihopa för allt! :)

Det är en innekatt men hon rymde och då blev hon gravid direkt.
Även om jag inte vet mycket om det så kan jag väl lära mig, du har inte tänkt på att det är därför jag skriver här tex?
Är det synd och skam för att såna som jag finns?
Jag tar ju hand om mina husdjur, läser och försöker att lära mig. Alla gör väl misstag men jag tar åtminstone hand om dom!!!

Men gjort är gjort, jag gjorde ett misstag, okej?
Jag kan i allafall säga som så att jag aldrig medvetet skulle göra en katt eller ett djur illa. Jag älskar djur och självklart tar jag konsekvenserna. Du behöver liksom inte säga att jag är en dålig människa osv. Det hjälper ingen.

Visst skulle jag kunna behålla dom alla, hur lätt som helst, men att ha 5 katter skulle aldrig funka här, dom skulle absolut inte må bra. Då skulle jag egentligen inte ta ansvar - det kostar pengar och dom behöver kärlek.

Hur som helst så kan jag inte göra mycket annat nu!

Tack! Jo jag vet, ska ta tag i det! Jo jag vet att ungarna måste vara ca 12 veckor. Vill egentligen ha kvar dom så länge som möjligt men för deras bästa så får dom flytta efter minst 12 veckor :)

Tack igen! :)

Men snälla nån vilket tjat. Har ni inget liv! Katterna mår hur bra som helst, har till och med kontakt med en veterinär. Jag har läst ganska mycket men jag var ändå inte beredd när det väl hände.

Suck....

Svar på dina frågor:
Detta var inte planerat, ett stort misstag av mig (jag vet!) men katten råkade smita ut. Vi hade planerat att kastrerat henne men vi hann inte. Nu tar jag konsekvenserna och gör det bästa av situationen.

Ber om ursäkt. Blandade ihop dig med någon annan. Hinner ju inte med för fem öre här.......

Hej hej!
Jag har läst om katter och andra djur, läste mycket om djur ö.h.t när jag var yngre, men om just kattbebisar har jag inte läst så himla mycket om (tills nyligen) och ärligt talat så glömde jag nästan bort allting när bebisarna väl kom. Var helt chockad, konstigt nog. Vågade knappt se på dom, och då överdriver jag inte. Stod flera meter ifrån och det var först när någon här på FL sa att jag t.o.m kunde klappa bebisarna som jag gick fram och kollade närmare.

Jag är en djurvän rakt igenom, även om jag inte vet allt. Jag skulle göra allt för ett djur, vilket jag också gör för mina husdjur. Nu har jag både läst om katter och dessutom pratat med en veterinär och fått råd osv. Men vad jag också har lärt mig är faktiskt att katten är ett djur som sköter det mesta själv, givetvis måste man hjälp dom på traven. Man måste ju hålla koll, ge dom mat, omvårdnad och kärlek förstås. Kattmamman är fantastisk måste jag säga, hon tar riktigt bra hand om dom.

Hur som helst tycker jag att det är väldigt onödigt att vara spydig när man egentligen frågar "hur tar jag på bästa sätt hand om kattbebisarna, vad gör jag?" Jag frågade ju detta eftersom jag bryr mig om dom självklart och inte för att jag vill döda dom eller slänga ut dom.

Jag menar, det är väl i såfall bättre att lägga energi på riktiga djurplågare.

Kattmamman är en katt som jag valde att ta hand om eftersom ägaren inte ville ha henne, i värsta fall kunde det ha slutat med att kattmamman hade blivit utslängd vilket säkerligen hade resulterat i många kullar med kattbebisar = otroligt många hemlösa katter. Men i stället tog jag hand om henne och nu råkade hon bli med barn, slarvigt gjort av mig, men jag tar ändå mitt ansvar som ägare nu. Och jag tycker inte det är hela världen, klart hon ska få prova på att vara mamma. Tycker så mycket om bebisarna så det är sjukt. Har redan fixat nya hem till dom, dom får all omvårdnad dom behöver tills dess.

Men om det nu är så att ni verkligen oroar er så behöver ni inte göra det längre, även om jag är en otroligt dålig människa i vissa människors ögon. Det kanske är synd att det finns folk som är som mig - jag bryr mig inte, jag vet att jag kommer att göra något bra och jag vet att jag kommer att ta hand om mina kattbebisar. Detta var mina sista ord i den här tråden.

Vill också tacka alla som verkligen hjälpte mig på riktigt. Där och då behövde jag några akuta råd och det fick jag av vissa, tack vare er så mår bebisarna bra idag.

Ha det bra!