HJÄLP! min katt födde nyss ungar!!

Kattmamman litar på mig så när jag satte mig brevid henne, klappade dom, hållde dom osv, så passade hon på att äta mat! Alla 3 är pigga och piper och dricker massa mjölk hela tiden! Ska försöka väga dom ibland i allafall Och jag använder foder från djuraffär. Så det här ska gå superbra!Tusen tack för all hjälp!!

Om man vill ta hand om dom bra??????????Man tar precis lika bra hand om dom om man inte väger dom. Kattmamman tar hand om de barn som är okej och stöter bort dom andra, så funkar djur....

Ja visst är det fruktansvärt men nu är det så att det står ingenstans att du måste väga dina kattungar 1 gång om dagen .......eller har jag missat något?För det var det denna diskussionen handlade om.

Så du menar att jag inte borde ha djur är det det som du försöker säga?

Jag måste komma med ett inlägg i debatten om väga eller inte väga. Jag har sett många kattkullar födas och växa upp. Vi har alltid vägt ungarna varje dag. Från att de varit någon dag gamla har alla ungar ökat stadigt i vikt, utom en. När han var 10-12 dagar gammal gick han ner några gram en dag. Låter inte mycket, men väger man under 200g är det ganska mycket. Vi ringde veterinären, som aldrig behövt behandla en så liten unge tidigare.Efter kontakt med större djursjukhus och uppfödare kom vet fram till att det var en infektion och antibiotika sattes in. Han blev riktigt illa där an innan det vände, men han överlevde och blev helt återställd. Alla veterinärer och uppfödare vi var i kontakt med var överens om att hade det gått en dag till skulle han inte ha klarat sig. Hade vi inte vägt ungarna skulle vi aldrig kunnat se att han var sjuk i tid.Så en fråga till er som tycker vägning är överflödigt: Är det inte värt de 5 minuterna det tar varje dag att kunna rädda livet på en liten kattunge? Visst, det skulle oftast gå bra ändå, men det är så lite arbete som kan göra så stor skillnad.

Då tycker jag inte att man ska yttra sig heller........

Tack! Bra sagt av en kattälskare

Det är en innekatt men hon rymde och då blev hon gravid direkt. Även om jag inte vet mycket om det så kan jag väl lära mig, du har inte tänkt på att det är därför jag skriver här tex? Är det synd och skam för att såna som jag finns?Jag tar ju hand om mina husdjur, läser och försöker att lära mig. Alla gör väl misstag men jag tar åtminstone hand om dom!!!

Hej hej!Jag har läst om katter och andra djur, läste mycket om djur ö.h.t när jag var yngre, men om just kattbebisar har jag inte läst så himla mycket om (tills nyligen) och ärligt talat så glömde jag nästan bort allting när bebisarna väl kom. Var helt chockad, konstigt nog. Vågade knappt se på dom, och då överdriver jag inte. Stod flera meter ifrån och det var först när någon här på FL sa att jag t.o.m kunde klappa bebisarna som jag gick fram och kollade närmare. Jag är en djurvän rakt igenom, även om jag inte vet allt. Jag skulle göra allt för ett djur, vilket jag också gör för mina husdjur. Nu har jag både läst om katter och dessutom pratat med en veterinär och fått råd osv. Men vad jag också har lärt mig är faktiskt att katten är ett djur som sköter det mesta själv, givetvis måste man hjälp dom på traven. Man måste ju hålla koll, ge dom mat, omvårdnad och kärlek förstås. Kattmamman är fantastisk måste jag säga, hon tar riktigt bra hand om dom. Hur som helst tycker jag att det är väldigt onödigt att vara spydig när man egentligen frågar "hur tar jag på bästa sätt hand om kattbebisarna, vad gör jag?" Jag frågade ju detta eftersom jag bryr mig om dom självklart och inte för att jag vill döda dom eller slänga ut dom.Jag menar, det är väl i såfall bättre att lägga energi på riktiga djurplågare.Kattmamman är en katt som jag valde att ta hand om eftersom ägaren inte ville ha henne, i värsta fall kunde det ha slutat med att kattmamman hade blivit utslängd vilket säkerligen hade resulterat i många kullar med kattbebisar = otroligt många hemlösa katter. Men i stället tog jag hand om henne och nu råkade hon bli med barn, slarvigt gjort av mig, men jag tar ändå mitt ansvar som ägare nu. Och jag tycker inte det är hela världen, klart hon ska få prova på att vara mamma. Tycker så mycket om bebisarna så det är sjukt. Har redan fixat nya hem till dom, dom får all omvårdnad dom behöver tills dess.Men om det nu är så att ni verkligen oroar er så behöver ni inte göra det längre, även om jag är en otroligt dålig människa i vissa människors ögon. Det kanske är synd att det finns folk som är som mig - jag bryr mig inte, jag vet att jag kommer att göra något bra och jag vet att jag kommer att ta hand om mina kattbebisar. Detta var mina sista ord i den här tråden.Vill också tacka alla som verkligen hjälpte mig på riktigt. Där och då behövde jag några akuta råd och det fick jag av vissa, tack vare er så mår bebisarna bra idag.Ha det bra!