Kan ni berätta om era tidigaste minnen?

Nej, fel det måste vara mycket mer tidigare!!!!

Herregud! Shit!

Måste ha varit 3-4 år, vi var i Lysekil och jag promenerade med mamma och lillasyster i nån skog, fanns ett troll där och så fick man rida på en åsna nånstans, jag hade kjol så vi fick vända för att byta till byxor så jag skulle få rida.

Sen minns jag när jag var lite äldre, 4-5 kanske och var hos dagmamman.Satt i köket en vårdag, hade ärtsoppa på tallriken eller var det kanske bönor av nåt slag.ville inte äta det så jag fick sitta inne medans de andra barnen som ätit fick gå ut.MInns att jag tänkte att jag minsann inte skulle äta....

Det är väl inte allt jag minns men det är såna där minnen som väcker en viss känsla hos mig.Sådär...vemod eller nåt.

Jag fick det förklarat för mig att man inte minns så mycket från tidiga år, då man inte har språket. Man kan alltså inte beskriva en händelse med ord och därför bevaras inte minnet.

Själv minns jag när vi handlade nallebjörn åt min nyfödda syster. Jag var 3,5 år då, och leksaksaffären var sååå stor och enorm och hyllorna jättehöga :) Därför drar jag slutsatsen att jag var väldigt liten.

jag minns att min pappa satt och åt middag samt drack öl, sen såg jag honom inte efter det på ett bra tag.
mamma skickade honom på behandlingshem, numera är han nykter alkolist. jag var strax under 3 år gammal. jag minns att jag satt på golvet, mamma diskar och pappa sitter vid bordet med sin tallrik och ölen.

sedan så minns jag när min lillasyster var precis nyfödd och jag är med mamma och byter blöja på henne och då ramlar navelsträngen av och ner i sophinken, jag ville ta upp den men fick inte .jag skulle fylla 4 år 3 månader senare.

Har många fler minnen...båda bra och mindre bra.

Det jag kommer ihåg allra tydligast som första minne, är då jag bet en kompis i pannan i ren frustration för att han inte fattade vad jag ville. Jag kommer ihåg hur arg jag var på honom, samt att jag var så fruktansvärt frustrerad för att jag inte kunde göra mig förstådd.
Jag bet honom mellan ögonen typ vid pannan, fick ett bra grepp och bet han tills han började blöda stackarn. Han har fortfarande ett ärr.

Iallafall, då kan jag inte varit mer än året, då ingen av oss kunde gå ordentligt. VI låg på golvet å lekte.

Varför jag minns detta så tydligt i bilder, är nog för att jag därefter fick några hårda rapp på baken pga bettet jag delat ut. Jag minns allt så klart och tydligt, alla färger, möbler, hur allt stod och hur alla satt, vad alla hade för kläder på sig etc.

Mina föräldrar trodde inte på mig först då jag berättade att jag mindes detta, de trodde att jag trodde att jag mindes. Men de häpnade då jag kunde återge hur hela köket såg ut, vilka kläder de hade på sig och allt annat. Då fattade de att jag faktiskt minns händelsen tydligt.

Har en hel del andra minnen från väldigt tidig ålder, men orka skriva ner det nu. Trötter..

Första minnet som fastnat är från en båttur med mina föräldrar och deras vänner + barn - jag var 8-9 månader gammal då.
Minns mycket klart känslan jag hade, och att jag låg fastspänd i en hemsk baby sitter, himlen var blå och solen sken...

Mitt tidigaste minne är när jag är ca 2,5 år och har stått och tittat på mitt hår i en spegel en lång stund. När jag gått därifrån kommer en bekant och rufsar mig i håret. Jag blev förnärmad för att hon därmed ändrade på hur jag såg ut (jag gillade nämligen vad jag såg i spegeln *s*). Sen berättade jag det för min ett år äldre syster, för det kändes som om det var en "barngrej" att vuxna rufsade om i vårt hår utan att förstå att vi inte gillade det.

Sen har jag många minnen från 3-12 års ålder, nästan bara känslominnen. Dvs jag minns hur jag upplevde situation, vad jag tänkte och kände, men jag minns inte vad andra hade för kläder tex. Därför är det säkert väldigt subjektiva minnen, och de känns fortfarande privata.

Jo, det är väl därför man minns dem... För att man reagerade. Minns t.ex. från dagis glädjen över att gå ensam och skala pinnar för mig själv.
Eller hur förnärmad jag kände mig på lågstadiet när jag slängde päronet och sen fick plocka upp den ur soporna och äta mer.

Mitt tidigaste minne är en tråkig händelse då jag var två år.
Min syster drunknade och jag kommer ihåg hela den dagen.
Jag hade bruna strumpbyxor med röda sömmar. En brun tröja med vita prickar.

Grannarna som mamma kastade in mig hos, hade grön heltäckningsmatta och en röd dubbelsäng. Det hängde även en röd prydnadssko ovanför sängen. Jag fick punchpraliner.

En massa detaljer kommer jag ihåg alltså.

Första minnena vad jag vet är att jag åt isglass (alltså bara fruset vatten) i sovrummet vid garderoberna, tyckte det var jättehäftigt att göra glass själv, vet att vi var själva hemma jag och mina äldre syskon, eller åtminstone kändes det så. Spännande på nåt sätt

Sen runt 3-årsåldern minns jag att jag och min barnvakt tittade ut genom fönstret när min mamma övningskörde, och att vi skulle dra i ett speciellt snöre varje gång jag såg henne. Också spännande känsla.

Sen var det en giraff på Kolmården som skrämde mig genom att luta sig ner mot mig, också ett starkt minne från 3-årsåldern

Jag var 4 år när min dagmamma dog. Det minns jag. Hon "segnade ner", vi barn var ensamma med henne. Jag minns att jag hämtade en kudde. Sen kom hennes man hem, tack och lov.