Tiden sår still

Just nu känns det så iaf, är inne på vår 3,dje vecka av max 12v, & ska väl egentligen inte klaga väntan har ju kunnat vara flera år. Men ändå så är det nu en lååång & jobbig väntan, vill vill ju såklart vara nere i Kenya nu hos lillebror/lillasyster, inte sitta här hemma hela sommaren & vänta på att telefonen (mobilen) ska ringa.....

Oroar mig emellanåt för att våra papper ej ska godkännas utan kompletteringar så det blir ännu längre väntan, tror myndighetens möte brukar ske i slutet av varje månad (20.de eller så) så det är några veckor kvar innan vi får veta om papperen är ok för att vi sedan kan bli matchade.....

Inga studier har jag just nu heller då det är studieuppehåll under veckorna 27-32, skönt men samtidigt hade det varit bra att ha något att sysselsätta mig med. Har ju förstås vår underbara fröken bus som upptar mestadels av tiden på dagarna & ändå känner jag mig rastlös, det kryper i kroppen. Det känns som att vårt samtal kommer dröja ytterligare 6 veckor kanske 8v....de senaste familjerna fått vänta ca 12v......Känns också som att jag kommer kunna vara med på höstens campusträff 1-2 sept, vilket iof vore roligt då det verkar vara laddat med ett mkt bra upplägg, men roligast vore att vara i Kenya........Synd bara att vi fortsätter åldras trots att tiden tycks stå stilla.............

Jag har hela tiden trott att väntan på nummer 2 skulle vara lättare än vad väntan på Astrid var, vilket det iof är då vi inte är barnlösa, men just att vi vet att det är max 12v är jobbig, även om 12v inte är "någonting" vi väntade 7,5 mån på Astrid & många dagar tänkte jag som nu det blir aldrig vår tur.....Man går ju på övertid från då att papperen skickas till landet fram till BB kommer.....