pappor/semester

oj va d låter som min.. så fort ja säjer till han att han behöver hjälpa till mer här hemma när han är hemma för att de ska gå runnt å vi ska kunna få lite tid för oss så blir han bara arg.. då vänder han allt å säjer hela tuiden att ja "du är ju sååå perfekt! å du gör aldrig fel, å ja gör allt fel"... åhh jobbigt.. han vet nog innerst inne att han aldrig gör något.. å när ja frågar han vad ja gör för fel så har han inget svar..
ja gör ju allt å ja gör jävligt mycke för honom för att få en liten gnutta kärlek tillbaka...

m¨nga gånger funderar ja på va ja håller på me.. va hans passupp hela tiden.. gör mat, städar, diskar, tvättar å tar hand om barnen osv.. har allt ansvar.. å han abra glider käns d som.. ja förstår väll att han oxå e trött å sliten.. men hjälps vi åt så går ju allt bättre,,

Men om du också struntar i disken, städningen mm (inte i barnet naturligtvis :) )? Jag vet, det är inte lätt, man måste ju själv gå omkring i eländet hela dagarna... Efter ett tag måste han ju se att det blir riktigt grisigt och ta tag i det själv, eller säger han till dig att göra det då?

Vidhåller ändå att det är bäst att ta ett allvarligt snack med honom, om jämställdhet i största allmänhet och om vilken sorts pappa han vill vara. Förbered dig lite innan :) och undvik att börja "tjata" konkret om hur stökigt det är just nu. Han tycker antagligen också att omställningen är jobbig, men har kanske inte tänkt på hur du upplever det hela och att förhållandet faktiskt kan ta skada.

Det är just sådana här pappor som det borde vara obligatoriskt med en lång föräldraledighet för. Se till att han tar ut sin föräldraledighet! Då får han insikt i hur vardagen med ett barn ser ut.

Håller med, absolut bästa metoden :).

Undrar bara hur dessa "puckon" till pappor var FÖRE ni fick barn? Hjälpte de till hemma då?

Min man är underbar och gör hur mycket som helst, leker och lagar mat samtidigt om jag har något annat för mig. Sådan var han INNAN också. Skulle aldrig komma på tanken att skaffa barn med någon som jag inte till 100% tycker att allt klaffar med. Har under våra år aldrig bråkat - haft någon liten diskussion ibland, det är allt. Pratade mycket om hur vi ville ha det med barnet, uppfostring och dyl redan innan hon var tillverkad.
Så för att svara på frågan - jo han hjälper till. Ser det faktiskt som avkoppling. Jobbar väldigt hårt under stor press just nu så det är bara skönt att vara med dottern och koppla bort jobbet helt en stund tycker han.

Precis! Jag började jobba när min bebis var 7 månader och sa att nu får du vara föräldraledig. Herregud vad det har gjort honom gott, jag tycker att han har ändrats totalt och blivit mycket mer huslig och mogen på nåt vis.

Han kommer vara hemma med sonen fram tills han är runt 2 år.

får jag skicka min sambo till dig?

Känner igen mig..här blire sura miner om det ska matas mitt inatten lr om hon gnäller.. då vänder han sig och somnar om och surar.. jag får göra de mesta. och han säger " så svårt kan det inte vara att ta hand om våran dotter" vänta du bara säger jag

håller helt med.

Det bästa sättet är nog att han får vara föräldraledig en (lång) period så att han få känna av hur det är...

Nu har jag iofs hamnat i den omvända situationen att det är jag som drar hela lasset själv (varit hemma i 9 månader och har 3 månader kvar) och tar ALL disk, tvätt, städning, matlagning, alla nätter, osv.... Och när vi båda är hemma (helger) så känns det ändå jag som att jag har huvudansvaret själv..

hoppas verkligen inte ni planerar fler barn... hitta en PAPPA till barnet istället och dumpa idioten

Hur stört det nu än låter så glädjer det mig att det kan se tvärt om ut i samhället. Men bäst är ju såklart ett mellanting.

TS, jag tycker att det är helt oacceptabelt. Sonens far ser fram emot sin semester och älskar att leka med sonen när han är hemma. Jag får till och med begränsa honom så sonen inte blir så uppspelt vid läggdags. (Blir då lätt övertrött och grinig och vill inte sova.) Han tar också mycket av hushållsarbetet även om jag är hemma hela dagarna. Jag "jobbar" ju på nätterna också så att säga. Men oftast blir det så att jag fixar med hemmet när pappan är hemma, medan de leker. Och det tycker jag är helt ok, ganska skönt att stänga in sig i tvättstugan eller köket en stund.

Det låter som om de skulle behöva mer tid tillsammans tycker jag. Och så tror jag att det är först när man lägger sina egna behov åt sidan och ser det positiva med sitt lilla barn som man faktiskt gläds åt att umgås med det.

Svårt att förstå att en del pappor inte vill vara med sitt barn....