Hur känns ett kejsarsnitt?

Hej!
Känner mig lite som djävulens advokat, men vad f*n...

Mitt planerade snitt blev ingen dans på rosor. Jag önskar jag kunde säga att jag inte kände någonting (fick spinalbedövning) men så blev tyvärr inte fallet. Jag kan säga så mycket som att jag var alldeles för SNÄLL och lät dem skära i mig fast att jag uppenbarligen inte var bedövad fullt ut. Innan kirurgen lägger första snittet tar de en isbit och drar över magen och frågar om man känner något specifikt, eller något överhuvudtaget. I mitt fall svarade jag - ja, jag känner att det är kallt. Det är en vink om att bedövningen inte tagit som den ska...

Jag höll ut tills de kom till livmodern då jag började kräkas och höll på att hamna i chocktillstånd. De fick söva mig akut. Efter snittet kunde jag själv hoppa över från operationsbordet till min säng (trots att man alltså ska vara helt immobiliserad av bedövningen). Inte det roligaste jag varit med om.

Vad det berodde på är läkarna osäkra på, om det var att bedövningen satts fel, eller om jag helt enkelt tillhör den försvinnande lilla skara som inte svarar på epiduraler. Väntar nu barn igen (vilket också kommer behöva förlösas med snitt), och kommer KRÄVA att få bli sövd. Jag tar inte den risken en gång till!

Men, vilket framgår av övriga svar i denna tråd, min historia är väldigt ovanlig. Känner ingen annan som har samma erfarenhet som jag. Vill väl egentligen bara nyansera bilden av kejsarsnitt lite (det är inte alla KS-mammor som blir lyckligare...).

Lycka till!