• Alltid

    Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!

    Jag kan inte annat än att hålla med om allt du skriver. Jag vägrar vara anonym för lynchmobben på fl Jag står för att föräldrarna ska se det som en ynnest att jag tar hand om deras barn och faktiskt tycker om barnet. Jag tar hand om barnet på mina villkor. Jag anpassar min semester efter mina barn. Finns bonusen där jag naturligtvis hand om det barnet med. Precis som jag gör med mina egna. Men det är föräldrarnas sak o anpassa deras semester efter deras barn.

    Jag tänker inte sätta mig i baksätet bara för att bonusen är van att sitta i framsätet när vi åker bil. Det har aldrig mina barn fått varför ska jag och min familj ändra allt för det. Jag har rätt att hålla min man i handen när vi promerar etc, etc.

    Ja, jag visste att han hade barn, men det hade jag också. Men man vet aldrig hur det är förrän man sitter där. Jag valde mannen och jag älskar honom. Barnet finns där och jag gillar barnet(numera). Men att jag ska tas för självklar det ställer jag inte upp på. Andras barn är på mina villkor.

  • Alltid

    Egentligen så tror jag att det funkar i bonusfamiljer som i alla andra familjer. Man finns där för barnen, man tar hand om dem, man gillar dem, man blir trött på dem osv. Så funkar det iaf imin familj.

    Den stora skillnaden för mig har varit att jag inte vill bli tagen för given och jag vill inte ha kravet att jag måste älska min bonus. Nu har jag levt i bonusfamilj i mer än sex år och det är först nu det börjar kännas ok. Min man har aldrig krävt att jag ska hjälpa till eller göra en massa saker med bonusen. Det har för mig bara blivit så i och med att jag hade två barn sen tidigare när jag träffade min man. Jag var mamma-figuren i familjen helt enkelt

    Däremot har jag kännt ett stort krav på mig att jag måste älska bonusen som min egen. Kravet har framförallt kommit från bonusen själv. Men känslor kan man ej tvinga fram. Det har gjort att jag har kännt mig kvävd av all kärlek från bonusen, att jag måste besvara den på samma sätt. Jag har kännt mig som en hycklare då jag gillar och tycker om bonusen oerhört mkt, men inte känner den spontana kärleken som jag gör för mina egna barn.

    Jag har försökt nu på senare år förklarat för bonusen att det är så. Och hon förstod vad jag menade. När jag inte längre kände kravet att jag måste älska henne så har det blivit lättare för mig att ta till mig henne. Idag så har vi en bra relation. Ungefär som till mina egna barn, men ändå inte. Men den känns helt ok för oss bägge.

    Dessutom är det så att bonusen har två föräldrar som älskar henne så som föräldrar älskar sina barn. Jag måste inte, det är bara om jag vill. Nu iår så åker vi iväg på semester. Jag, mina barn samt bonusen. Min man stannar hemma pga arbete. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, men idag känns det helt ok.

    Alla familjer måste hitta sitt sätt att leva. Men att påstå att du visste han hade barn och därför ska du köpa hela familjekonceptet måste vara en av de mest korkade kommentarer som vi som lever i bonusfamilj ofta får höra. Man älskar inte alla barn för att man älskar mannen. Herregud, det är nästan som om grannens ungar helt plötsligt flyttar in till mig och man förväntas köpa hela konceptet.

  • Alltid

    Anonym (bonusbarn) skrev 2009-07-11 15:00:34 följande:


    tycker det att tråkigt att "bonus" föräldrarna inte vill ta ansvar för sina bonus barn helt och fullt.min pappa dog för ett tag sedan och han var den enda bioföräldern jag hade kvar (mamma dog när jag var liten)pappa träffade en ny kvinna ett tag efter min mammas död och de bildade en familj, fick en egen dotter och flyttade ihop, gifte sig, ja hela paketet.Denna nya kvinna har funnits i mitt liv hela min uppväxt men nu när min pappa dog, ja då anser hon att jag inte är hennes dotter längre.och att mina barn inte är hennes barnbarn, för jag är ju ändå bara en bonusdotter och ingen "riktig" dotter så jag har inget värde längre för henne.jag har kämpat i 2 år efter pappas död att få henne att acceptera mina barnbarn (som hon för övrigt älskade när min pappa levde, de skickade presenter, vart gärna barnvakt och busade gärna med barnbarnen) men nu,nu har hon sagt till en gemensam bekant att hon inte har några barnbarn och kan knappt bärga sig innan hon blir mormor :-Shon har två döttrar sen innan och sen min syster med min pappa.hennes döttrar har bott hos sin pappa, men vart hos oss varannan helg, och min pappa gjorde aldrig nån skillnad på oss, han älskade att han fick en stor familj när han fick hennes döttrar på köpet.så ni bonus föräldrar som bara vill ta det roliga ansvaret, tänk på hur det skulle bli om eran partern dör och ni är den enda "föräldern" de har kvar. vad skulle ni då göra?fortsätta att sitta här på familjeliv och klaga över hur jobbigt det är med bonus barn?nä, flyttar man ihop med en man/kvinna som har barn sen innan, så får man gilla läget vare sig man vill eller inte.tänk också såhär, bonus barnen har valt er lika lite som ni valt dom, men de har inget val för de är "fast" vid sin bioförälder. ni är fria att gå om det inte passar.visa era bonus barn mera respekt och sluta att kalla det dina barn och mina barn. det är ju era barn, oavsett om de är bio eller inte.skulle ni tänka på samma sätt om ni adopterar och sen får bio barn? skulle det adopterade barnet vara mindre värt då?tänk efter före, barnen har valt er, lika lite som ni valt dom.och vi som faktiskt vart bonus barn, vi förtjänar respekt och de flesta av oss har faktiskt försökt i flera år att få er att acceptera oss så som vi är.sen verkar det oftast vara kvinnorna som gnäller över att mannens barn är si och mannens barn är så...skulle ni kvinnor vilja ha det på samma sätt om ni hade barn sen innan och träffar en kille utan barn? och sen får ni ett barn tillsammans, skulle ni då vilja att han skilde på dina barn och mina barn?
    Jag tycker det är väldigt tråkigt för dig att det blivit som det blev. Men jag tror att din situation är lite ovanlig. I de flesta bonusfamiljer så finns det bioföräldrar. Det är där problemet blir när man som bonusförälder går in o tar ett ansvar som ngn annan egentligen inte vill att man tar eller anser att man ska ta.

    Mitt bonusbarn har en mamma OCH en pappa. Vid adoptioner blir det också annorlunda eller om ngn av bioföräldrarna skulle gå bort. Om mitt bonusbarn inte hade haft en mamma så hade jag naturligtvis axlat den rollen mycket mer fullt ut än vad jag gör idag. Idag så uppskattar inte biomamman att jag tar ansvar fullt ut för dottern. Nu har jag förmånen att kunna välja att inte engagera mig om jag inte skulle vilja. Nu bryr jag mig faktiskt om barnet, men att lämna o hämta på stallet är ngt som biomamman sköter och jag vet att hon inte skulle uppskatta om jag fixade det. Utvecklingssamtal, skolavslutningar etc är också saker som bioföräldrarna ordnar med.

    Jag tror att alla bonusfamiljer ser olika och har olika förutsättningar, men man kan inte tvinga ngn att engagera sig i ngn. Det blir i slutändan bara falskt o fel.
  • Alltid
    gosmamman skrev 2009-07-11 16:45:39 följande:
    Jag tycker att TS verkar vara en jättebra bonus förälder. Förhoppningsvis kommer det aldrig att hända men OM jag och sambon skulle gå isär och han träffar en ny så VILL inte jag att hans nya skulle försöka vara mamma åt mina barn. Dom har en mamma och en pappa, nya sambos ska finnas där som en extra trygg person och stöd men inget mer.
    Där håller jag helt med dig
  • Alltid

    Anonym (undrande) skrev 2009-07-15 21:18:51 följande:


    Bonusfamiljen fanns inte ens på den tiden
    Styvfamiljen fanns på den tiden fast i en annan form. Det är från den tiden begreppet "den elaka styvmodern" kommer ifrån. Ofta hade mannen blivit änkling och blev då ensan med ett eller flera barn. Gifte sig på nytt och vips hade de stackars moderlösa barnen fått en ny "mamma". Skilsmässa var nog däremot inte så vanligt på 1700-talet, däremot dog var och varannan kvinna i barnsäng.....
  • Alltid

    Visst måste man dela på allt, men ibland så fungerar inte det pga av alla som vill bestämma i min familj.

    Jag har två barn, min man har ett. Vi har inga gemensamma. Från början när barnen var små så delade vi på allt när det gällde barnen. Som en hel familj. Men åren går. Barnen har andra föräldrar än min man o jag. de vill också vara med på ett hörn eller också vill de inte det.... Man får anpassa familjen efter situationen eller för den delen åldern på barnen.

    Men personligen kan jag känna att det ngn gång då och då är skönt utan barn. Mina barn bor för det mesta hos oss. Jag o mannen delar delar ansvaret på alla barnen. Mannens barn bor lika mkt hos oss som hos mamman. Nu på semestern var det första gången vi skulle vara utan barn i år. Vi har aldrig barnvakt så självklart är man inte mer än människa o ser fram mot det. Två hela veckor utan barn!

    De två hela veckoran blev tio dagar av olika omständigheter från mina barns pappa. De två hela veckorna blev helt plötsligt en vecka pga av att bonusdottern hellre ville vara hos oss. Den hela veckan blev helt plötsligt tre dagar pga av ännu mera strul från barnens pappa. De tre hela dagarna arbetade min man två av dessa. Kvar blev EN DAG! På ett helt år....

    Ibland är det struligt att leva i nyfamilj. Det finns så många vuxna och även numera tonårsbarn som vill bestämma.... Man får vända ut och in på sig själv. Och sällan eller aldrig blir alla nöjda. Sällan eller aldrig blir det bra för mig eller ngt annat som man planerat.

    Nej om fem år är mina barn nästan stora och snart är det min tur att tänka på mig. Bonusdottern är än så länge bara 11 år så det tar väl ett tag till.... Men det är faktiskt inte mitt problem utan hennes bioföräldrars....

Svar på tråden Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!