• nika

    Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!

    Klart alla väljer det som passar just deras familj. Ingen kan kräva något utan man gör upp. Det finns inte mer fasta regler för hur det ska fungera i en styvfamilj än vad det finns i en kärnfamilj - snarare finns, eller behövs det ännu mer spelrum för individuella lösningar i en styvfamilj. Problemet är att förväntningarna på hur en styvfamilj ska fungera verkar härröra rfån 1700-talet: bonusmamman med förkläde och pappan på jobbet.

  • nika
    Alltid skrev 2009-07-19 12:22:47 följande:
    Anonym (undrande) skrev 2009-07-15 21:18:51 följande:
    Styvfamiljen fanns på den tiden fast i en annan form. Det är från den tiden begreppet "den elaka styvmodern" kommer ifrån. Ofta hade mannen blivit änkling och blev då ensan med ett eller flera barn. Gifte sig på nytt och vips hade de stackars moderlösa barnen fått en ny "mamma". Skilsmässa var nog däremot inte så vanligt på 1700-talet, däremot dog var och varannan kvinna i barnsäng.....
    Kul avvikelse. Vi har släktforskat och gissa vem som ofta blev den "nya mamman" när den unga frun dog i barnsäng". Ja, just det. Pigan. Ofta lite äldre än mannen och barnlös som nu fick en chans att gifta sig. Ungarna hade hon väl rutin på sedan tidigare. Dagens mer ekonomiskt oberoende kvinnor är nog oftast inte intresserade av att sälja sig så utan det får ge alla inblandade parter något att komma in i en styvfamilj.
  • nika
    Anonym skrev 2009-07-23 11:36:00 följande:
    Det är enkelt att skylla att ens egen relation inte fungerar på någon annan, ofta biomamman, men man får själv ta ansvar för sin egen relation. De män som inte ställer upp på sin nya familj kanske inte ställde upp på sin gamla familj heller. Dvs. det kanske finns en anledning till att den första familjen inte höll.En man som inte prioriterar sin familj, får givetvis konsekvensen att barnens mamma kan känna sig tvingad att försöka styra pappan för att få honom att ställa upp på barnen åtminstone. Jag har svårt att tro att så många biomammor har svårt att släppa pappan pga att hon skulle vara svartsjuk eller ett kontrollfreak. Istället kan det vara så att pappan var likadan i sitt förra förhållande. Nu är det den nya frun som försöker styra honom att ställa upp på sin nya familj medan den gamla frun försöker få honom att ställa upp på sina barn. Men problemet kan faktiskt bero på att han har svårt att själv prioritera och få sitt familjeliv att fungera, såväl nu som tidigare. Den som bär ansvaret för det är givetvis han själv, den enda som kan ändra på en människa är man själv. Så lägg ansvaret där det hör hemma, hos mannen, och inte på hans ex eller hans barn. En väl fungerande man klarar av att prioritera både sin fru och alla sina barn. Klarar han inte det så klarade han troligen inte det tidigare heller. Dessa män skulle nog vara hjälpta av lite självinsikt och terapi. De blir inte hjälpta av att man lägger över ansvaret för deras bristande förmåga på någon utomstående.
    Och kvinnor som är dominerande och styrande efter en seperation var det säkerligen när de var ett par också. Jag har svårt att tro att så många biopappor som har valt att bilda familj skulle vara olämpliga som föräldrar för att de inte klarar av att leva ett familjeliv värt namnet. Det finns som sagt alltid en anledning till att ett förhållande tar slut...Få fungerande människor klarar av att bli terroriserade av en annan människa någon längre tid.

    Alla kan vara "roten" till problemen i en bonusfamilj. De som har problem skriver här. Många är som det lämpar sig bonusföräldrar, oftast kvinnor. Det gör inte per automatik deras män källan till problemet.
  • nika
    Anonym skrev 2009-07-25 12:49:20 följande:
    I min närhet är det oftare männen som har tagit till sig bonusbarnen på ett bra sätt än att kvinnorna har gjort det. Men det är nog individuellt hur man är som person. Jag tror att ett stort problem är att när man har skilt sig så pratar man knappast gott om sitt ex, det finns oftast en orsak till att man skilt sig, därför får den nya partnern givetvis en starkt färgad bild av exet. Ett annat problem är svartsjuka och rädsla för att ens partner ska sakna sitt ex. I en del fall försöker partner motverka detta genom att prata skit om exet för att på så vis visa sin kärlek till den nya partnern.Men visst kan du ha rätt i att problemet kan ligga hos både ett bittert och korkat ex som hos mannen själv. Men varför tillåta att exet påverkar den egna familjen så mycket? Det ansvaret ligger endast hos mannen och till viss del hos mig själ som ny partner. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ändra på någon annan, speciellt ett ex. Alltså är det enda jag kan göra ändra på mig själv och min inställning och mitt sätt att hantera problemet. Att skylla på ett ex hjälper inte och leder inte heller till en konstruktiv lösning istället fastnar man i en massa negativt tänkande som går ut över såväl den egna relation som barnen.
    Männen har inte samma krav på sig att fixa och dona för andras barn som kvinnor har varken från sin omgivning eller från sig själva. Därför fungerar det bättre. En del kvinnor har kommit på att det är bättre att lägga sig på "männens nivå" men de anses kalla och inte värda att själva ha barn "med den inställningen". Rena rama 1800-talet och det är de biologiska mammorna som är tuffast i sina omdömen om andra kvinnors insatser för deras barn.

    Om en bonuspappa gör något öht är det ju bara ett plus som visar vilken fin människa han är. En kvinna däremot förväntas gå fullt ut (fast aldrig lägga sig i) och all mammaservice hon inte gör läggs till minuskontot när man bedömmer hennes insatser och hur "varm" hon är som människa.

    När det är exet som är problemet kan man inte bara ändra sin inställning så blir allt bättre. Rubbade människor finns det av alla sorter och när de är föräldrar får de ibland hållas alltför långt och länge - för barnens skull. Att ta upp problemet här på FL kan ge perspektiv och stöd för bonusföräldren. Senare kan det leda till handling. Man kan vidta en mängd åtgärder som begränsar hur aktivt en människa kan jävlas. Det är en process att inse att man ibland måste vidta åtgärder men en del människor stoppar inte själva. De måste stoppas.
  • nika
    puss skrev 2009-07-25 19:41:48 följande:
    skitprat. när man lever ihop delar man hela livet. man kan inte tex bli ihop med en person i rullstol, och sen ba "men gu va jobbigt, jag vill inte va ihop med en RULLSTOL" liksom. eller nån som har skulder, då delar man på det, eller vad som helst. delar man liv så delar man vad livet innehåller.
    Inga problem om han ansvar för sin rullstol eller skulder själv, men om han börjar behandla mig som en personlig assistent eller bank möter jag inte upp.
  • nika
    FamBroberg skrev 2009-07-28 01:37:53 följande:
    Jag ställer stora krav på min sambo. Jag vet inte om det är för att min son saknar en bipappa, eller om det helt enkelt är så att jag anser att en vuxen har ansvar för ett barn man lever med. Skulle min sambo ALDRIG bada, natta, hämta och lämna på dagis, passa om jag inte är hemma m.m. skulle jag inte kunna leva med honom. Jag väljer nog bort någon som inte vill ta ansvar och dela det som betyder mest i mitt liv. Sen säger jag inte att det är rätt, jag säger bara att det är så jag funkar.
    Jag förstår din poäng. Man hjälps åt. Det finns säkert män som har valt bort dig just pga att de inte vill göra de här sakerna. Det är sådant man får acceptera precis som de som inte vill vara med väljs bort av föräldern.

    När det gäller ansvarsfrågan är det många partners till föräldrar som tycker det är helt OK att hjälpa till men när föräldren lägger huvudansvaret, eller t.o.m. själv aldrig tar badning, nattning hämtning och lämning på dagis samt partnern sitter hemma och passar barnet när föräldern är utepå jobb och/eller annat är det helt förståeligt att man vill ha mindre ansvar. Det är ju samma sak när det sker en snedfördelning i ansvarsfrågan i biofamiljer. Det är väl det att det är tydligare att det inte ska vara så när det t.o.m gäller andras barn. En partner ska inte självklart göra det inte ens föräldern tar på sig!

    De kan gälla stort och smått. När jag flyttade in med min sambo var det exempelvis som att ingen längre visste hur en dammsugare fungerar. Sambon har åter hittat färdigheten men hans två tonårsflickor haltar betydligt på den punkten. Jag anser att det inte är mitt jobb att uppfostra dem att städa eller på annat vis utan min sambos. Min sambo väljer att undvika den frågan och därför gör jag samma sak. Flickorna bor i en svinstia som jag stänger dörren till när de har åkt och vips så är problemet "borta".

    Det finns även en uppenbar fara med att ta på sig för mycket av en föräldraroll. Jag känner en man som har varit tillsammans med en kvinna i 8 år, sedan hennes flicka var bäbis. Han är den enda "pappa" flickan känner till och han har gått in i rollen känslomässigt och praktiskt fullt ut. Dock inte juridiskt. Nu är det slut och mamman tar SITT barn och flyttar 30 mil och vill att flickan och "pappan" avrundar sin relation. Så kan det gå till och mannen har inget att sätta emot.

    Om båda ska ha föräldraroller tycker jag också att partnern ska tillåtas adoptera barnet. Annars kan föräldrarna ta föräldrarollen och partnerns insatser vara en bonus.
Svar på tråden Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!