FamBroberg skrev 2009-07-28 01:37:53 följande:
Jag ställer stora krav på min sambo. Jag vet inte om det är för att min son saknar en bipappa, eller om det helt enkelt är så att jag anser att en vuxen har ansvar för ett barn man lever med. Skulle min sambo ALDRIG bada, natta, hämta och lämna på dagis, passa om jag inte är hemma m.m. skulle jag inte kunna leva med honom. Jag väljer nog bort någon som inte vill ta ansvar och dela det som betyder mest i mitt liv. Sen säger jag inte att det är rätt, jag säger bara att det är så jag funkar.
Jag förstår din poäng. Man hjälps åt. Det finns säkert män som har valt bort dig just pga att de inte vill göra de här sakerna. Det är sådant man får acceptera precis som de som inte vill vara med väljs bort av föräldern.
När det gäller ansvarsfrågan är det många partners till föräldrar som tycker det är helt OK att hjälpa till men när föräldren lägger huvudansvaret, eller t.o.m. själv aldrig tar badning, nattning hämtning och lämning på dagis samt partnern sitter hemma och passar barnet när föräldern är utepå jobb och/eller annat är det helt förståeligt att man vill ha mindre ansvar. Det är ju samma sak när det sker en snedfördelning i ansvarsfrågan i biofamiljer. Det är väl det att det är tydligare att det inte ska vara så när det t.o.m gäller andras barn. En partner ska inte självklart göra det inte ens föräldern tar på sig!
De kan gälla stort och smått. När jag flyttade in med min sambo var det exempelvis som att ingen längre visste hur en dammsugare fungerar. Sambon har åter hittat färdigheten men hans två tonårsflickor haltar betydligt på den punkten. Jag anser att det inte är mitt jobb att uppfostra dem att städa eller på annat vis utan min sambos. Min sambo väljer att undvika den frågan och därför gör jag samma sak. Flickorna bor i en svinstia som jag stänger dörren till när de har åkt och vips så är problemet "borta".
Det finns även en uppenbar fara med att ta på sig för mycket av en föräldraroll. Jag känner en man som har varit tillsammans med en kvinna i 8 år, sedan hennes flicka var bäbis. Han är den enda "pappa" flickan känner till och han har gått in i rollen känslomässigt och praktiskt fullt ut. Dock inte juridiskt. Nu är det slut och mamman tar SITT barn och flyttar 30 mil och vill att flickan och "pappan" avrundar sin relation. Så kan det gå till och mannen har inget att sätta emot.
Om båda ska ha föräldraroller tycker jag också att partnern ska tillåtas adoptera barnet. Annars kan föräldrarna ta föräldrarollen och partnerns insatser vara en bonus.