Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!

Klart alla väljer det som passar just deras familj. Ingen kan kräva något utan man gör upp. Det finns inte mer fasta regler för hur det ska fungera i en styvfamilj än vad det finns i en kärnfamilj - snarare finns, eller behövs det ännu mer spelrum för individuella lösningar i en styvfamilj. Problemet är att förväntningarna på hur en styvfamilj ska fungera verkar härröra rfån 1700-talet: bonusmamman med förkläde och pappan på jobbet.

Kul avvikelse. Vi har släktforskat och gissa vem som ofta blev den "nya mamman" när den unga frun dog i barnsäng". Ja, just det. Pigan. Ofta lite äldre än mannen och barnlös som nu fick en chans att gifta sig. Ungarna hade hon väl rutin på sedan tidigare. Dagens mer ekonomiskt oberoende kvinnor är nog oftast inte intresserade av att sälja sig så utan det får ge alla inblandade parter något att komma in i en styvfamilj.

Och kvinnor som är dominerande och styrande efter en seperation var det säkerligen när de var ett par också. Jag har svårt att tro att så många biopappor som har valt att bilda familj skulle vara olämpliga som föräldrar för att de inte klarar av att leva ett familjeliv värt namnet. Det finns som sagt alltid en anledning till att ett förhållande tar slut...Få fungerande människor klarar av att bli terroriserade av en annan människa någon längre tid.

Alla kan vara "roten" till problemen i en bonusfamilj. De som har problem skriver här. Många är som det lämpar sig bonusföräldrar, oftast kvinnor. Det gör inte per automatik deras män källan till problemet.

Männen har inte samma krav på sig att fixa och dona för andras barn som kvinnor har varken från sin omgivning eller från sig själva. Därför fungerar det bättre. En del kvinnor har kommit på att det är bättre att lägga sig på "männens nivå" men de anses kalla och inte värda att själva ha barn "med den inställningen". Rena rama 1800-talet och det är de biologiska mammorna som är tuffast i sina omdömen om andra kvinnors insatser för deras barn.

Om en bonuspappa gör något öht är det ju bara ett plus som visar vilken fin människa han är. En kvinna däremot förväntas gå fullt ut (fast aldrig lägga sig i) och all mammaservice hon inte gör läggs till minuskontot när man bedömmer hennes insatser och hur "varm" hon är som människa.

När det är exet som är problemet kan man inte bara ändra sin inställning så blir allt bättre. Rubbade människor finns det av alla sorter och när de är föräldrar får de ibland hållas alltför långt och länge - för barnens skull. Att ta upp problemet här på FL kan ge perspektiv och stöd för bonusföräldren. Senare kan det leda till handling. Man kan vidta en mängd åtgärder som begränsar hur aktivt en människa kan jävlas. Det är en process att inse att man ibland måste vidta åtgärder men en del människor stoppar inte själva. De måste stoppas.

Inga problem om han ansvar för sin rullstol eller skulder själv, men om han börjar behandla mig som en personlig assistent eller bank möter jag inte upp.

Jag förstår din poäng. Man hjälps åt. Det finns säkert män som har valt bort dig just pga att de inte vill göra de här sakerna. Det är sådant man får acceptera precis som de som inte vill vara med väljs bort av föräldern.

När det gäller ansvarsfrågan är det många partners till föräldrar som tycker det är helt OK att hjälpa till men när föräldren lägger huvudansvaret, eller t.o.m. själv aldrig tar badning, nattning hämtning och lämning på dagis samt partnern sitter hemma och passar barnet när föräldern är utepå jobb och/eller annat är det helt förståeligt att man vill ha mindre ansvar. Det är ju samma sak när det sker en snedfördelning i ansvarsfrågan i biofamiljer. Det är väl det att det är tydligare att det inte ska vara så när det t.o.m gäller andras barn. En partner ska inte självklart göra det inte ens föräldern tar på sig!

De kan gälla stort och smått. När jag flyttade in med min sambo var det exempelvis som att ingen längre visste hur en dammsugare fungerar. Sambon har åter hittat färdigheten men hans två tonårsflickor haltar betydligt på den punkten. Jag anser att det inte är mitt jobb att uppfostra dem att städa eller på annat vis utan min sambos. Min sambo väljer att undvika den frågan och därför gör jag samma sak. Flickorna bor i en svinstia som jag stänger dörren till när de har åkt och vips så är problemet "borta".

Det finns även en uppenbar fara med att ta på sig för mycket av en föräldraroll. Jag känner en man som har varit tillsammans med en kvinna i 8 år, sedan hennes flicka var bäbis. Han är den enda "pappa" flickan känner till och han har gått in i rollen känslomässigt och praktiskt fullt ut. Dock inte juridiskt. Nu är det slut och mamman tar SITT barn och flyttar 30 mil och vill att flickan och "pappan" avrundar sin relation. Så kan det gå till och mannen har inget att sätta emot.

Om båda ska ha föräldraroller tycker jag också att partnern ska tillåtas adoptera barnet. Annars kan föräldrarna ta föräldrarollen och partnerns insatser vara en bonus.