Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!

Självklart har ingen rätt att kräva en styvförälder tar ansvar över partnerns barn. Sen kan styvföräldern självklart inte kräva något av styvbarnen heller.

Fy fan!! Det är precis sådana här trådar som får mig att välja vara singel då min son är liten!! Man har inte rätt att kräva något av någon, däremot är det väl för sjutton en självklarhet att dela ansvar över de barn som finns i familjen man väljer att bli en del av? Eller hur fan resonerar en del? Att man väljer mannen/kvinnan men väljer bort hans/hennes ansvar och familj? Huuuh??Nej, sådana människor går FETBORT hos mig, samt finns ingen respekt för dessa individer som inte ser det som en självklarhet att man delar lika i ett follgott förhållande... "sist in först ut" funkar i de allra flesta förhållandena och skulle så göra om min framtida partner resonerade så URBOTA korkat att denne inte anser sig inneha något som helst ansvar i vår familj... Usch..

Ni som säger att man ska ta ansvar, hur mycket ansvar ska man då ta som bonusförälder?Är det rätt att ge sin tid att gå till tandläkaren, skjutsa till träningen, ta ansvar för att läxorna blir gjorda och läsa god natts saga, MEN utestängas helt när det kommer till utecklingssamtal och föräldrmöten, där det faktiskt ges uttrymme till att säga vad man anser vara bra/dåligt för barnet? Allt som oftast läser man att bonusarna ska ta ansvar och de har skyldigheter, men gud förbjude om de kom på utvecklingssamtal och har frågor och funderingar om barnet för det ansvaret ska helt ligga på bioföräldrarna.Så ska bonusföräldern ta ansvaret att vara en bra back up och någon som underlättar livet för bioföräldrarna eller ska bonusföräldern också ha ansvar i att "lägga sig i" barnets hälsa, utbildning, framtid?

tycker det att tråkigt att "bonus" föräldrarna inte vill ta ansvar för sina bonus barn helt och fullt.min pappa dog för ett tag sedan och han var den enda bioföräldern jag hade kvar (mamma dog när jag var liten)pappa träffade en ny kvinna ett tag efter min mammas död och de bildade en familj, fick en egen dotter och flyttade ihop, gifte sig, ja hela paketet.Denna nya kvinna har funnits i mitt liv hela min uppväxt men nu när min pappa dog, ja då anser hon att jag inte är hennes dotter längre.och att mina barn inte är hennes barnbarn, för jag är ju ändå bara en bonusdotter och ingen "riktig" dotter så jag har inget värde längre för henne.jag har kämpat i 2 år efter pappas död att få henne att acceptera mina barnbarn (som hon för övrigt älskade när min pappa levde, de skickade presenter, vart gärna barnvakt och busade gärna med barnbarnen) men nu,nu har hon sagt till en gemensam bekant att hon inte har några barnbarn och kan knappt bärga sig innan hon blir mormor :-Shon har två döttrar sen innan och sen min syster med min pappa.hennes döttrar har bott hos sin pappa, men vart hos oss varannan helg, och min pappa gjorde aldrig nån skillnad på oss, han älskade att han fick en stor familj när han fick hennes döttrar på köpet.så ni bonus föräldrar som bara vill ta det roliga ansvaret, tänk på hur det skulle bli om eran partern dör och ni är den enda "föräldern" de har kvar. vad skulle ni då göra?fortsätta att sitta här på familjeliv och klaga över hur jobbigt det är med bonus barn?nä, flyttar man ihop med en man/kvinna som har barn sen innan, så får man gilla läget vare sig man vill eller inte.tänk också såhär, bonus barnen har valt er lika lite som ni valt dom, men de har inget val för de är "fast" vid sin bioförälder. ni är fria att gå om det inte passar.visa era bonus barn mera respekt och sluta att kalla det dina barn och mina barn. det är ju era barn, oavsett om de är bio eller inte.skulle ni tänka på samma sätt om ni adopterar och sen får bio barn? skulle det adopterade barnet vara mindre värt då?tänk efter före, barnen har valt er, lika lite som ni valt dom.och vi som faktiskt vart bonus barn, vi förtjänar respekt och de flesta av oss har faktiskt försökt i flera år att få er att acceptera oss så som vi är.sen verkar det oftast vara kvinnorna som gnäller över att mannens barn är si och mannens barn är så...skulle ni kvinnor vilja ha det på samma sätt om ni hade barn sen innan och träffar en kille utan barn? och sen får ni ett barn tillsammans, skulle ni då vilja att han skilde på dina barn och mina barn?

Ojojoj, den här typen av trådar har vi ju AAAAALDRIG hört förr här på FL.Leta i gamla trådar så ser ni.Personligen...JO, bonusförädrarna har ett ansvar. Dom tog hela paketet. Men just då i början var det ju så jävla rosenrött allt. Men sen när det visar sig att man måste lägga ner lite tid...då jävlar drar dom öronen åt sig och klagar över sina bonusbarn. FYFAAAAN!!!!! Jo, jag har själv 3 st bonusbarn.....Jag valde hela familjen, inte bara bitar av den!!!!!!

Jag tycker att TS verkar vara en jättebra bonus förälder. Förhoppningsvis kommer det aldrig att hända men OM jag och sambon skulle gå isär och han träffar en ny så VILL inte jag att hans nya skulle försöka vara mamma åt mina barn. Dom har en mamma och en pappa, nya sambos ska finnas där som en extra trygg person och stöd men inget mer.

Männen har inte samma krav på sig att fixa och dona för andras barn som kvinnor har varken från sin omgivning eller från sig själva. Därför fungerar det bättre. En del kvinnor har kommit på att det är bättre att lägga sig på "männens nivå" men de anses kalla och inte värda att själva ha barn "med den inställningen". Rena rama 1800-talet och det är de biologiska mammorna som är tuffast i sina omdömen om andra kvinnors insatser för deras barn. Om en bonuspappa gör något öht är det ju bara ett plus som visar vilken fin människa han är. En kvinna däremot förväntas gå fullt ut (fast aldrig lägga sig i) och all mammaservice hon inte gör läggs till minuskontot när man bedömmer hennes insatser och hur "varm" hon är som människa.När det är exet som är problemet kan man inte bara ändra sin inställning så blir allt bättre. Rubbade människor finns det av alla sorter och när de är föräldrar får de ibland hållas alltför långt och länge - för barnens skull. Att ta upp problemet här på FL kan ge perspektiv och stöd för bonusföräldren. Senare kan det leda till handling. Man kan vidta en mängd åtgärder som begränsar hur aktivt en människa kan jävlas. Det är en process att inse att man ibland måste vidta åtgärder men en del människor stoppar inte själva. De måste stoppas.

Anonym (undrande) skrev 2009-07-10 10:16:55 följande: Självklart att du ska lägga ner din lediga tid även för dina bonusbarn!!!! Du har rätt att spendera egen tid med dina egna barn också. För om man nu valt att bo med en man som har barn så får man också ställa upp ganska så mycket både för sina egna barn och bonusbarn. I så fall tycker jag inte ens du ska kalla dem för bonusbarn.

Nej men lilla vän då är det en HEEEEEEEEEEEEEELT annan sak

Bonusföräldrar vill vara med och uppfostra och straffa, de vill vara med och bestämma om umgänget och vill att barnen ska visa hänsyn och respekt mot dem. Men de vill inte ha barnen hemma när de är föräldralediga, de vill inte skjutsa till fotbollen och inte att barnen ska följa med på semester.Bonusföräldrar vill att bioföräldern ska ta sitt ansvar (för något annat är otänkbart) men de tycker att det betalas för mycket i underhåll och att den andre föräldern minsann kan köpa mer för hon har barnbidraget (den nya familjen är minsann inte heller gjord av pengar).Vem är det som kräver TS? Samhället? Knappast. Din sambo? Förmodligen. Lär dig säga nej om du har problem med hur uppdelningen ser ut i er "familj"

Det är nog där det brister många gånger, dom får inte säga till barnen utan barnen tillåts av föräldrarna att nonchalera henne och tom att vara snutiga. Ovanpå alltihop så bestäms det att barnet ska va hemma med henne när hon har tex semester, utan att hon överhuvudtaget blir tillfrågad. Enligt vad jag tycker så har jag inga rättigheter så har jag heller inga skyldigheter.