Hur stöttar man?

fy vad hemskt!! Jag vet inte alls vad du kan göra för att hjälpa dem, men jag tror att det viktigaste är att du visar/talar om att du finns där för dem.

skicka kanske ett fint kort det uppskattade jag mycket..berätta att du finns där om de behöver prata..

Oj, vad jobbigt......

Men åk dit ändå, köp med dig mat och annat som behövs och krama om dom hårt....

Hej!
Vad jobbigt! Att förlora ett barn är bland det värsta man kan tvingas gå igenom.
Som anhörig eller vän är det bara att fortsätta försöka höra av sig, kanske de inte orkar prata nu, men vetskapen om att du finns där betyder så himla mycket.
När du får tag på din vän, fråga om det finns något du kan göra, åka dit eller vad som helst. Skicka en brev, där du visar att du är med i deras sorg.
Men ha i bakhuvudet att alla människor reagerar olika i sin sorg, vissa vill ha mycket kontakt, medan vissa inte vill prata med någon alls. Du får försiktigt ta reda på hur din vän vill ha det.

Kram

Har du inte möjlighet att åka dit, så är väl ett vanligt hederligt brev eller kort något som kan vara bra. Skriv ner vad du känner och skicka. De kan läsa det när de orkar. Förlorade själv en sambo för många år sedan och fick då brev från släkt och vänner. För mej var det mycket skönt att veta att det fanns folk som brydde sig, även om jag hade svårt att prata med dom just då.

att bara finnas där som en lyssnade vän! att bara finnas där som vän att lyssna tror jag betyder mycket! fy vilken hemsk händelse! förstår att du tycker det känns svårt att veta hur man ska göra! en stor kram till dig o din vän!

Ja ett kort ska jag absolut skriva till dom.
Min sambo hade beställt ett blomogram till dom med ett fint kort också, men vill nog skicka ett som jag skrivit själv också.

Vet ju inte alls om de orkar med besök, men får avvakta lite, vill inte åka dit förens jag vet att de orkar med det.

åh det är så svårt det här, man vill inte vara för på, samtidigt så vill jag att de ska veta att vi alltid finns här för dom om de behöver prata eller komma bort lite.

Hej Jenny, förstår om du känner dig maktlös, de har ju varit med om det värsta som kan hända, både nu och för 5 år sedan.. Vi förlorade vår lilla flicka i februari (i magen) och mina vänner har tyvärr lyst med sin frånvaro, av rädsla. Av rädsla för att göra fel, säga fel, av rädsla för att se mig gråta och inte veta vad de ska göra. Det värsta i min historia är så klart att vår lilla Cornelia aldrig fick komma till oss levande, men nu när tiden har gått så är det "sveket" från min s k vänner det som känns... Så mina råd är enkla, visa att du finns där, genom sms, kort, kanske ritar dina döttrar teckningar till deras kompis, kanske hittar ni en dikt som ni tycker passar in på deras lilla pojke? Det gör jätteont att ta emot sådana gåvor men när tiden har fått gå lite är det sådant som på något vis värmer. Så småningom kommer din vän att orka ha på telefonen, kanske orkar hon inte svara när du ringer men ge inte upp! Bara vetskapen att du har försökt hjälper i de svåraste stunderna. Då avståndet mellan er är långt så förstår jag att du kanske inte kan åka över för att bara finnas där, men se till att du tar dig tid, kanske efter begravningen (då förväntar omgivningen att man ska gå tillbaka till det normala) men då blir det extra tungt för då finns inga mer praktiska uppgifter för föräldrarna att göra. Gå på promenader, lyssna, våga prata om deras barn. Ingenting som du gör kommer att kunna dämpa deras smärta men i efterhand är det guld värt att ha en vän som har vågat stanna kvar trots att livet gör så förbannat ont ibland! Sänder en tanke till dig men framförallt till dina vänner, kramar från Sanna

Hej! När vi förlorade vår son stängde vi av alla telefoner. Vi orkade inte prata med någon. Känner fortfarande att vi inte orkar prata i telefonen, så jag tycker oxå att ni kan skicka ett kort till dem. Skriv att ni finns där om de vill prata, och att de kan ringa till er när de vill. Dag som natt. Men håll inte på att ringa efter dom. Låt dem vara tillsammans och låt dem ta kontakt med er. Ni visar ju med kortet att ni finns där, och de kommer att höra av sig när de känner sig redo. Kram

Hej,
om du bor långt borta, men har möjlighet - skicka en penningagåva. Kan ses konstigt och dylikt och jag trodde aldrig jag själv skulle sitta och skriva detta... Men när vår son dog, var det en vän som begärde banknr för att hon ville sätta in en slant, för som hon sa "det kostar att sörja". Hon menade att man när man sörjer och har det jobbigt orkar man kanske inte laga mat och dylikt och utgifterna blir högre för att man behöver få ta hem hämtmat och dylikt.
Ja, och nu sett i bakspegeln: en jättefin gest och hjälp!

Har idag fått ett par sms där vi "pratat" lite, och det var nog ännu värre än vad jag kunde förutställa mig, hade fått för mig att han somnade in på sjukhuset, lungt och fridfullt, men så var det verkligen inte.
Pojken hade kollapsat i hemmet och min vän har där fått ge honom hjärt och lungräddning, de hade fått igång honom igen lagom när ambulansen kom, på sjukhuset bedömdes läget som stabilt men så hände det igen och läkarna lyckades inte rädda honom. Vissade sig att han hade en kraftig infektion på hjärtat.

Dom mår såklart jättedåligt men var glada över att vi hörde av oss och visar hur mycket vi bryr oss om dom.

Vet någon om man kan köpa typ presentkort på olika snabbmatsställen?
Tänkte det kunde vara bra för dom nu eftersom vi inte kan åka dit med mat hur som helst.

Tack för alla era svar!

Om din vän inte orkar prata i telefon så skriv ett handskrivet brev. Jag fick ett av en vän och det värmde så otroligt mycket!

Tyvärr kan ni inte göra så mycket för dom. Men att finnas där, alltid, och alltid ta er tid att lyssna(även om ni inte har tid just den timmen), hålla om och stötta med allt dom kan tänkas behöva hjälp med.

Men sluta inte visa att ni finns där. Även om dom inte svarar på flera samtal, sms, mail, brev.. Så kom ihåg dom och försök igen.

Det är bra att det finns vänner som du! Kramar!

Rikskuponger, kan man få tag i det om man inte får/köper det via sitt jobb?
Varken jag eller sambon har det som förmån på våra jobb, ska kolla om jag får köpa svärmors tror jag om jag inte får tag i andra.

För det måste väl vara bra att få? vet att dom inte orkar stå och laga mat just nu, och äta måste dom ju ändå.

Tack för alla era svar.
Betyder jättemycket att få era tips, sen beklagar jag att ni behövt gå igenom det värsta som kan drabba en förälder.

Rikskupponger låter bra!
Såg att du skrivit tidigare om presentkort, och där vet jag att Mcdonalds iaf tidigare haft presentkort - hur det är med andra restauranger har jag ingen aning om, men man kan kanske kolla in kedjor på eniro i närheten av där de bor och ringa och höra.

Lycka till!

Vilken fin vän du är!
Varm kram!

Nu behöver jag er hjälp igen, vill ge ett bidrag till barncancerfonden utöver det jag skänker dit årligen, men vill ha en passande dikt/några fina rader som är passande, lyckas inte hitta något, har ni några förslag?

Imorgon är det begravning, dock bara för den närmsta familjen.
Har fortfarande inte pratat med min vän, hon orkar inte, får inte ur sig ett ord, hon mår alldeles för dåligt och försöker bara härda ut just nu inför begravningen imorgon. Det gör så ont i mig, och jag kan inte göra något för att ta bort deras smärta *gråter*

Hej TS

Du verkar vara en helt fantastisk vän. Du har fått många bra tips och verkar ha tänkt till ordentligt själv också. Rikskuponger var väl en toppenidé! För visst är det så, man måste äta. Ett tips från en branchmänniska: Om du vet att de har någon favoritrestaurang, ring till restaurangen och be att få köpa presentkort. Om de inte har sådana, förklara situationen. Jag känner inte till något ställe som skulle neka! Det är ju lite så med mat och sorg, att man tappar aptiten. Och äter man inte blir man de facto ännu mer deprimerad. God mat är lättare att äta.

Många har skrivit det innan mig, men det kan gott sägas igen. Sorgen har olika stadier, och dina vänner behöver dig olika mycket i dessa stadier. Det är inte lönt att försöka gissa sig till när exakt de behöver dig, så att finnas där, vara tillgänglig, och orka lyssna. Även efter det gått en månad. Två månader. Ett halvår. Osv. Sorgen ändrar form efter ett tag, men försvinner aldrig. Därför är det en stor tröst att ha en vän som inte tar för givet att man 'kommit över' det efter ex tre månader.

Äsch, jag bara trasslar in mig i långa förklaringar. Jag tror att jag har ett tips dock, som ingen nämnt. Fast det vet du redan. Änglarummet här. Här finns människor som gått igenom samma förlust.

Det viktigaste är ändå att du bara finns där för din vän. Var inte rädd att säga fel saker, för det finns inget som är 'rätt'. Den vän som finns vid ens sida hela vägen genom detta, är en vän för livet.

Stor kram till dig och dina vänner.