• Anonym (hopp?)

    Lyckliga slut för stormiga relationer!?

    För att sammanfatta det hela kort: Jag blev kär i en kille 2004 och vi inledde ett stormigt av och till förhållande som tog slut helt 2006 då vi hade flyttat ihop alldeles för tidigt i ett renoveringsobjekt.
    Jag har inte blivit intresserad av någon annan sedan jag träffade honom, det känns som min livskamrat och jag kan inte se mig ihop med någon annnan.
    Jag har sagt upp kontakten flera ggr. efter att vi gjort slut eftersom jag har känslor och han har det inte (säger han). Då bleknar mina känslor men jag blir inte kär i någon annan. Han envisas med att återuppta kontakten efter ett tag eftersom han verkligen vill vara kompis med mig, han tycker att jag är underbar. Nyss hade vi sex igen (för första gången sedan vi gjorde slut), på hans initiativ, och han säger att jag är den bästa han nånsin haft sex med. Vi har haft sex flera ggr och det är verkligen toppen.
    Jag trodde vi hade nåt på G igen och vi pratade om det men han säger att han inte har känslor, iaf inga känslor han tänker utforska. Anledningen är att han skäms inför sina kompisar och han har sina PRINCIPER! Han säger att han inte tror på att man kan bli ihop med ett ex och att vi har för mkt i bagaget samt att han oroar sig för vad hans kompisar ska säga (de fick ett skevt intryck av mig i vårt fd. förhållande). Ändå vill han vara kompis med mig eftersom han tycker att jag är rolig, underbar och go. Men han kan inte fortsätta ha sex med mig, fastän vi är singlar båda två och vi tänder på varandra (fortfarande). Han påstår att han letar efter den livslånga kärleken men alla hans förhållanden efter mig har tagit slut när nykärleken försvinner... Han vägrar samtidigt utforska sina känslor för mig eftersom han inte bara "tror på det". Hade vi inte haft ett förflutet däremot så hade han velat utforska detta... Jag hävdar att vi har förändrats massor de senaste 3 åren och att vi visst kan få det att fungera om vi ger det tid.

    Vad fasen är det här!? jag känner ju att vi har något eftersom vi är väldigt attraherade av varandra samt att vi är väldigt bra kompisar men han bara förnekar det! Någon som har befunnit sig i en liknande sits med ett destruktivt förhållande p.g.a. starka känslor och uppbrott bakom sig som slutar bra ändå?? Situationer där killar vägrar att känna efter och intalar sig själva att de inte har några känslor?
    Jag vill ha era erfarenheter av krångliga killar och par som hittar tillbaka till varandra igen, efter bråk och tid ifrån varandra! Säg inte att jag ska skita i den här killen rakt av, det har jag hört tillräckligt många ggr.

    Kan det här bli bra? Han säger att han inte tror på att människor som är menade för varandra hittar tillbaka till varandra förr eller senare. Samtidigt som han letar efter den livslånga kärleken. Hans pappa har krånglat till det ytterligare genom att säga att han minsann har vart nykär i sin fru i 20 år!

    ursäkta att det blev långt, egentligen är allt detta svårt att förklara men finns det lyckliga slut?

  • Svar på tråden Lyckliga slut för stormiga relationer!?
  • Anonym

    Känns som en mesig kille du fått tag på. Vadå han skäms inför sina kompisar? Skitsnack, hade han varit intresserad hade han inte brytt sig ett dugg om vad de säger.

    För att få ett förhållande att fungera måste man ju kämpa, man kan inte ge upp och bryta för minsta lilla. Något sådant som livslång förälskelse finns inte. Vardagen infinner sig ganska snabbt och då gäller det att hitta de djupare känslorna, men framförallt att kommunicera på ett bra sätt.

    Ett förhållande är inget som sköter sig själv, det får man jobba stenhårt på, hela tiden.

  • Polly S

    om bara en är beredd att satsa på förhållandet kommer det aldrig att funka.

  • Anonym (hopp?)
    Polly S skrev 2009-07-16 22:57:21 följande:
    om bara en är beredd att satsa på förhållandet kommer det aldrig att funka.
    nej, det förstår jag ju. Men hur får man killen att inse att det FINNS något där att satsa på? Något finns ju eftersom han inte kan lämna mig ifred...
  • Polly S

    finns det verkligen nåt? är det inte bara vana, så att ni återvänder till varann när ni inte har ngn annan i ert liv?


    nonym (hopp?) skrev 2009-07-16 23:16:21 följande:
    nej, det förstår jag ju. Men hur får man killen att inse att det FINNS något där att satsa på? Något finns ju eftersom han inte kan lämna mig ifred...
  • Anonym (hopp?)
    Anonym skrev 2009-07-16 22:54:53 följande:
    Känns som en mesig kille du fått tag på. Vadå han skäms inför sina kompisar? Skitsnack, hade han varit intresserad hade han inte brytt sig ett dugg om vad de säger.För att få ett förhållande att fungera måste man ju kämpa, man kan inte ge upp och bryta för minsta lilla. Något sådant som livslång förälskelse finns inte. Vardagen infinner sig ganska snabbt och då gäller det att hitta de djupare känslorna, men framförallt att kommunicera på ett bra sätt.Ett förhållande är inget som sköter sig själv, det får man jobba stenhårt på, hela tiden.
    Det var kommunikationen vi var dåliga på förut, nu är vi mkt bättre och framförallt säkrare i varandra. När vi bröt upp var det verkligen inte för "minsta lilla", vi var väldigt destruktiva. Däremot har han alltid varit väldigt bra på att fokusera på det negativa, satsa allt på att vara säker på att INGET funkar. Han blir rädd för de starka känslorna och tror att det är onormalt. I hans närhet finns bara väldigt lugna par som aldrig bråkar och aldrig heller visar ömhet för varandra... Så han tror att det är så det ska vara.

    Killen tror ju dock att det finns något som livslång förälskelse, hans pappa påstår det och det är den enda vuxna mannen i hans liv. Jag har bett honom fundera över ifall han blandar ihop de här känslorna han kallar för vänskap med något annat?

    jag önskar bara att han kunde skita i sina principer och försöka satsa allt på att det KAN funka istället för att fokusera på allt negativt...
  • Anonym (hopp?)
    Polly S skrev 2009-07-16 23:17:48 följande:
    Jag återkommer inte till honom, jag försöker ju lämna honom bakom mig. Han vill gärna ha kontakt hela tiden eftersom jag är så "underbar", det är jag som bestämmer när vi inte kan fortsätta ha kontakt och det är han som bara inte KAN hålla på sig, han måste återuppta kontakten efter ett halvår eller mer. Kanske är jag bara en egoboost för honom?
  • Polly S

    han vill väl helt enkelt vara kompis med dig, och klarar du inte det måste du ta avstånd.


    Anonym (hopp?) skrev 2009-07-16 23:22:43 följande:
    Jag återkommer inte till honom, jag försöker ju lämna honom bakom mig. Han vill gärna ha kontakt hela tiden eftersom jag är så "underbar", det är jag som bestämmer när vi inte kan fortsätta ha kontakt och det är han som bara inte KAN hålla på sig, han måste återuppta kontakten efter ett halvår eller mer. Kanske är jag bara en egoboost för honom?
  • Anonym (hopp?)
    Polly S skrev 2009-07-16 23:24:15 följande:
    Mm, det har jag insett också. Dock säger han samtidigt att jag förekommer mer än någon annan i hans sexfantasier och att han älskar att ha sex med mig. hade det varit det ena eller det andra så hade det varit enklare för mig att släppa men han vill ha mig på alla sätt och han vill ge mig en chans men skäms inför sina kompisar, enligt honom själv. Vi pratar om en väldigt principfast kille som har ovanligt hög moral dessutom.

    jag vill inte höra att jag måste ta avstånd, jag ville egentligen veta om det finns någon med liknande erfarenheter där det slutat lyckligt? Låter patetiskt men... så är det.
  • Polly S

    säger han själv att han vill ha dig på alla sätt -även romantiskt -men att hans principer hindrar honom?
    igen, är det så kan ni aldrig få det att funka, och jag tycker då han är feg.
    dock är det kanske så att du tolkar in det i vad han säger?
    jag hade ett KK där vi var jättebra kompisar & sexet var fantastiskt -men gnistan fanns inte där även om allt annat stämde.


    Anonym (hopp?) skrev 2009-07-16 23:27:36 följande:
    Mm, det har jag insett också. Dock säger han samtidigt att jag förekommer mer än någon annan i hans sexfantasier och att han älskar att ha sex med mig. hade det varit det ena eller det andra så hade det varit enklare för mig att släppa men han vill ha mig på alla sätt och han vill ge mig en chans men skäms inför sina kompisar, enligt honom själv. Vi pratar om en väldigt principfast kille som har ovanligt hög moral dessutom. jag vill inte höra att jag måste ta avstånd, jag ville egentligen veta om det finns någon med liknande erfarenheter där det slutat lyckligt? Låter patetiskt men... så är det.
  • Anonym (hopp?)
    Polly S skrev 2009-07-16 23:30:43 följande:
    han har sagt det till mig. han sa även att om vi inte hade det förflutna som vi har så hade det här varit nåt helt annat. Kanske ljuger han bara?
    Gnistan finns där för mig, jag känner mig på god väg att bli kär igen eller så är jag det redan.
    Klart man inte kan tvinga fram det från hans sida. Och han är feg, det vet jag också, det är alltid jag som har varit den drivande kraften som fått oss att bli ihop, som fått oss att gå isär. Dock så har han aldrig haft så starka känslor för någon annan som han hade för mig och det skrämde honom, säger han.
    Äsch, allt känns skit. Egentligen borde jag bara glömma honom. Men lätt att gå vidare när jag vet att jag inte blir kär i någon annan, har inte blivit på 5 år och då har vi bara varit ihop sammanlagt 1,5 år kanske och däremellan haft sporadiskigen kontakt.
    tack för dina svar iaf.
Svar på tråden Lyckliga slut för stormiga relationer!?