Hur illa var det efteråt?

Jag sprack lite här och var men inte så mycket, fick sy sju stygn, ser i princip likadan ut som innan nu efteråt! Hade inte ont av det alls efteråt heller, inget problem att gå på toa eller nåt sånt ens.

Jag sprack inåt,djupt: tog läkaren 1,5 timme att laga mej. Men de sa att det var ett bra ställe att spricka på för man har bra läkekött där.
Har varit lite slarvig med knip övningarna efteråt tror jag för det känns inte lika mycket vid sex längre men å andra sidan var sex smärtsamt för mej innan och det är det aldrig längre.

Jag har gått igenom 2 förlossningar och det blev bara några få stygn som jag inte kände av båda gångerna. 1:a veckan efter förlossningen känns det som man har en babianrumpa (fast det gjorde inte ont) men sen kändes det normalt igen.

Jag var lite rädd innan 1:a förlossningen men ju närmare den kom desto mindre rädd blev jag. Jag pratade med kompisr vilket gjorde att jag släppte rädslan.

Lycka till!

Jag tyckte öppningsvärkarna var värst. Efteråt var det bara sy ihop lite bristningar, vilket inte kändes. Sen var jag öm när jag skulle resa mig och sätta mig i ca 2 dygn. Hade inga problem att kissa eller göra nr 2.

Dock har jag nu några veckor efter förlossningen fått en tyngdkänsla som jag hoppas kommer försvinna med tiden. Ska snart på efterkontroll.

Jag är väldigt rädd för allting som kan hända och att jag inte blir helt återställd efter en förlossning.
För mig vore det total panik om jag skulle spricka till en grad 3 eller 4:a.
Tänk om man ändå kunde få några garantier för att något sånt inte skulle hända... =/
Tack för att ni delat med er av era erfarenheter!

Jag sprack och klipptes så de var tvungna att sy mig på operation. Har inte haft några som helst besvär efteråt.

Har gått igenom två förlossingar och sytt totalt ett stygn. Har varit helt återställd ett par dagar efter (med undantag för avslag/småblödningar), tycker att det jag haft mer problem med brösten (tryck, läck mm) efter förlossningen än från underlivet.
Det värsta för mig under mina förlossningar har varit att de gått så fort att jag inte hunnit få några bedövningar (trots att jag vid ena tillfället blev igångsatt).

Ett kejsarsnitt är ju ingen garanti att du inte råkar ut för komplikationer (dock av annat slag än att spricka), men det antar jag att du har diskuterat med MVC/läkaren.
Hoppas att allt går bra och lycka till!

Min första förlossning var ett kejsarsnitt.

Min tredje förlossning ägde rum 12 månader och 20 dagar efter den andra. Den tog 56 minuter från det att jag vaknade av att jag var kissenödig tills lillebror var ute. Då stod jag på alla fyra och följde med/höll emot så att ambulansen skulle hinna fram. Lillebror är född i farstun Samma huvudmått som storebror - inte en bristning. Det kändes inte som att jag hade fött barn.

Oj, när jag läser mitt inlägg ser jag hur lätt det är att missuppfatta. Jag menar INTE att förringa den som är rädd. Inför min första förlossning var jag livrädd för att det skulle bli snitt. Jag är nål- och knivrädd, och min inställning inför första förlossningen var att "Jag spricker gärna på längden och på tvären, bara jag slipper snitt!"