murcia skrev 2009-07-20 15:26:33 följande:
Vi har det så. Nu har det varit skjuss hela vägen, oftast. Men kraven är att barnet ska åka själv. Vilket sker under protest och det kommer ofta plötsligt då barnet ungdomen vill ha lite framförhållning och veta vad som gäller. Nu är två dagar varannan vecka så mycket. Men det kräver en del. Särskilt av de minsta. Hur rimmar det med fritidsaktivteter t ex. I och med att det är tre så kan det vara ett väldigt pusslande med olika tider och vad händer när det inte är fritids längre. Vad händer de dagar du är sjuk, eller ett av barnen (de yngsta är sjuk och du måste vabba). Är boende föräldern beredd att skjussa? Det fixar sig tyckte mitt ex och jag hade nog inte allt klart för mig. För den som fixat det är jag. Haft barn som vägrat åka själv sent utan middag och gråtit. Visst finns det många barn som åker långt till skolan. Bara att dessa barn har ju ett val. Är det dessutom inom samma kommun så ska väl skolskjuss vara möjlig? Det kan ju vara skönt att slippa byten. Och risk för trubbel i kommunikationerna. Jag är inte emot resor. Men är det bra för barnet/barnen? Det är ju olika på barn med vad de vill och mäktar med. För världens morgontröttaste barn så kanske det inte är den bästa lösningen. Men för andra som ständigt går och längtar efter umgängesförälder så kan det ju vara bra. Sen ska barnen kunna hantera att det blir olika läggtider, för dagarna blir längre. Det kan ju börja med att prova en dag, här och där för att ta det lite stegvis.
Som svar på din fråga kan jag börja med att säga att hos boendeföräldern så går de och lägger sig jättetidigt och går upp tidigt också för boendeföräldern har långt till sitt jobb.
Som svar på vad som händer om någon är sjuk. tja, är jag sjuk får väl pappan i detta fallet min sambo, fixa så barnen kommer till skolan. Är något barn sjukt får pappan vabba.
Ang. aktiviteter så vet jag bara att ett av barnen rider mitt i veckan och att ett av barnen går och badar en gång i veckan. I övrigt går barnen på fritids.
Det finns ingenting som säger att barnen måste fortsätta i all evighet.
När de inte går på fritids längre, då hoppas jag att vi kunnat flytta närmre. Att vi bor så långt bort är pga att det var det bästa boendet vi kunde hitta för det jobb jag har just nu, då vi för 3 veckor sedan flyttade 50 mil för att komma närmre barnen.
