Varför inte katter i sängen?

Jaa du, jag vet faktiskt inte. Mig varnade folk för att katterna skulle hoppa upp i bebisens säng och kväva den, det inträffade aldrig därför att katterna var jätterädda för sonen. Tror inte att det skulle ha inträffat annars heller.

Ingen aning? Våra katter har alltid legat där de velat o dottern i vår säng. Inga katter har självmant valt att ligga för nära dottern.

Jag måste berätta att det var så många som varnade mig angående mina katter(2 st), under min graviditet. Folk tyckte jag skulle stänga ute katterna från sovrummet, för att de inte skulle kväva bebisen när hon sov.

Det var så tröttsamt att lyssna på, för jag vet att mina katter sover på sina platser och sover de i sängen så har det alltid varit vid fotändan.

Nu är tösen 2 månader gammal- katterna har inte ens sovit i närheten av henne. De går fram o pussar lite på henne, men inget mer.

Det jag vill säga är att du får gå på din magkänsla. Du känner dina katter bäst. Det är bara du som kan avgöra om katterna ska få sova i sovrummet eller inte.

Skulle du se att de ligger o sover för nära bebisen, ja då får du ju tänka om. Men de flesta katter gör inte det. Har frågat runt bland andra kattägare om det.

Äh trams! Katter har personliga förhållanden med sina mattar/hussar och för att en katt ska upp och lägga sig på en bebis som är en helt ny individ med nya ljud, ny lukt och märkligt kroppsspråk.

Jag var lite orolig för katterna när vi skulle få vår son eftersom hankatten hade för vana att vilja ligga på min bröstkorg om nätterna, men så fort sonen kom med i bilden slutade han klänga på mig om nätterna. Han ligger fortfarande gärna hos mig, men då på/vid min axel på motsatt sida om sonen, varken han eller hans syster (som är mer "pappas katt") är närgångna vårt barn och har aldrig varit. Deras gos koncentrerar sig på oss vuxna, de är inte helt förtjusta i barnet för att vara helt ärlig.

Glömde säga att vi numera oftast inte har katterna i sovrummet (tack dubbla dörrar) eftersom de väcker oss konstant och hankatten gillar att peta ner saker från hyllor och liknande för att få uppmärksamhet (även mitt i natten).

Jag har hört folk säga att katter kvävt bebisar, men jag har aldrig hört om att det verkligen har hänt. Det är förmodligen bara folk som hittar på.
Många var bekymrade över vår katt när vi skulle få sonen, det var till och med någon som frågade om vi skulle ha katten kvar när pojken föddes!? Helt otroligt.

Vi har aldrig haft några bekymmer, katten har fått varit precis som tidigare, sovit med oss alla i sängen. Sonen och katten är idag bästa vänner ska jag kanske tillägga

NÄ, jag hörde också en massa saker om katten när jag var gravid. "Ska ni behålla katten nu när ni ska ha barn...." Eh, ja...

Han skydde bebisen som pesten det första halvåret. Efter det har problemet snarare varit att bebis vill ligga nära Kisse och därför väcker de varandra...

Vi stände sovrumsdörren så katterna kom aldrig in i sovrummet. Mest för att slippa sova med dem. De brukade anfalla tår under täcket

Min pappas kommentar när vi berättade att vi väntade barn var "då hoppas jag att ni gör er av med katten nu då, den kan ju kväva den lille om den hoppar upp i vagnen eller sängen."
Har aldrig haft nått problem med något av det, satte upp spjälsängen ca 1 månad innan lillkillen kom, så katten fick vänja sig....han va uppe i sängen en gång, då kom vattensprutan fram sen har han aldrig varit där mer....

Äh fasen, jag har tre katter (fyra om lillmissan kommer hem igen...) och ingen av dem är så nära vår lilla Freja! De sover i fotändan, hälsar på Freja ibland men är inte det minsta intresserade av att sova intill henne. En katt var upp i spjälsängen en gång innan Freja kom men sedan hon anlände har ingen ens verkat fundera på det.

Som någon sa, du känner dina katter bäst så lita på magkänslan & ha det så mysigt med både katter & barn