Varför inte katter i sängen?

Tack för alla svar!

Det finns en gammal folktro om katter som "suger andan" från spädbarn, vilket jag tror har varit ett sätt att förklara plötslig spädbarnsdöd. Så det är kanske därifrån denna oro kommer, även om den nu är omvandlad till att katten skulle lägga sig på barnet och kväva det? Hursomhelst så tror jag inte ett ögonblick på det.

Vi har tänkt på samma sak angående vår lilla hund, som sover i fotänden av sängen, men bestämt oss för att inte oroa oss i onödan. Vi får se hur de reagerar med varandra, när bebisen kommer, men jag kan inte tänka mig att det ska bli några problem. Om inte annat så är ju vi med dygnet runt den första tiden, och jag kan inte föreställa mig att hunden skulle kunna smyga upp och komma nära bebisen på natten utan att jag skulle märka det - dessutom sover han inte nära mig numera i vilket fall, för jag sparkas...

Om man har tre Newfoundlands i sängen, dricker sig full och somnar med en cigarett i munnen i sin vattensäng skulle jag kanske inte rekommendera samsovning - men annars tror jag inte det borde vara någon fara.

Vår barnmorska frågade för övrigt om vi verkligen skulle bo kvar i vår (alldeles utmärkta) lägenhet, "sen, när ni fått bebisen"? Apropå om ni skulle behålla katten. Folk har så konstiga idéer för sig...

Skönt att läsa att ni är flera som tänker som vi, att det känns osannolikt att katten ska skada barnet. Man vet ju inte hur de kommer att reagera, men jag skulle gissa att de tycker att bebisen är läskig och helst inte kommer vilja vara nära den. En av katterna vill ligga på oss och kela en stund på kvällen men då vill hon bli klappad och kliad för att vara intresserad av att vara där. Vet att när jag var liten brukade katten sova i vagnen med mig, mina föräldrar verkar inte ens kommit på tanken på att det skulle vara farligt på något sätt.

Göra sig av med katten? Vilken knäpp fråga. Och AB:sC- vad har barnmorskan med vart ni bor att göra?

Magkänslan säger att det inte kommer att bli några problem, men man blir ju oroad när man läser lite här och var att de inte bör vara i sängen. Man får väl ändra planen efterhand om det skulle visa sig att något oroar...

Samma här att katten inte vill vara med bebisen! Hon vill vara med mig, MEN det som hänt är att hon försökt gå rätt över bebisen till mig. Verkar som om hon glömde att bebisen låg där. Spjälsängen däremot var hon jämt i (men bebis var aldrig där iochförsig)

Skulle aldrig ens överväga att ha varken vår hund eller katter i sängen. De ligger i köket i sina sängar på nätterna. Barnet ligger hos oss och på morgonen hittar jag henne hos hunden :)

jag tror, jag säger inte att jag vet men jag tror: att låta katterna vara i sängen kan vara att utmana att utveckla allergier hos barnet.
Katter går faktiskt ganska lätt att lära om, om man inte ger med sej de första gångerna.. Man kanske får de lite kämpigt det första gångerna men har man stått ut genom dom så brukar det gå bra.

Vår katt här hemma har exempelvis lärt sej att det är olika regler med matte och husse. Matte är mycket mer tillåtande än husse är så när husse är hemma följer hon hans regler men åker han iväg återgår hon till dom lite slappare reglerna =P

våran katt låg ett flertal ggr uppe vid huvudet och på magen på elsa när hon var bebis. läskigt värre stängde dörren för jag vågade ju inte riskera något. har man en katt som inte ligger närasåere nog ingen fara.

vickanflickan: känns redan som vi har hår ungefär överallt...

trötter: ja, det skulle jag också ha tyckt vore otäckt. Då skulle jag också ha stängt dem ute.

Himlen: hur resonerar du bakom detta? Vad sött att du hittar barnet ute hos hunden.

Bellatrix: fast det kan väl inte skada att katten traskar över bebisen? Bebisen lär väl vakna och skrika och även om katten är tjock så kan den väl inte gärna bryta några revben på en bebis eller så...

Har ingen bebis eller katt, men när jag hade katter vaknade jag ofta av att katten låg på mitt ansikte så jag vaknade av andnöd. Gjorde inte mig mycket, men hade jag haft baby och katt samtidigt så hade jag nog tänkt lite på det. Kanske fler som råkat ut för dessa övergosiga katter som sover på ens ansikte?

Hur jag resonerar att inte ha djur i sängen? Djur ska inte vara där punkt slut. De får inte heller ligga i soffan. De har sina bäddar(katten har sin i bokhyllan bakom böckerna) och de är glada och nöjda djur som slipper slåss för plats i sängen :)

För det första så finns det ett flertal förespråkare på båda sidor, en del säger att barnen kan bli allergiska av att ha djur inpå sig, andra säger precis tvårtom, nämligen att man minskar risken för allergier om barnet utsätts för en del allergener som liten. Personligen tror jag på att det är bra för barn att utsättas för en del, som t ex husdjur och att det inte alltid är superrent överallt. Jag tror att vi med dagens kliniskt rena miljöer gör barnen överkänsliga... Men, det är bara min teori.

Hur som helst så är det inte håren i sig som man som allergiker reagerar på. Men har man katter så finns även andra spår av dem i ens hem!

vi har katterna i sängen o min dotter också. funkar toppen. den ena katten delar ibland täcke med min dotter. aldrig varit uppe på henne så ja e inte de minsta rdd. så fort hon rör sig flyttar katten sig til våra fötter

är det en utekatt kan den ju dra med sig massa skit in också. fästingar och annat äckligt.

Ja, fästingar t ex är ju onekligen riktigt otäcka och inget man vill ha i sängen. De släpper ju taget till slut och då kryper de ju runt där liksom.. Men personligen känner jag igenom mina små älsklingar varje dag så de inte har några sådana, åtminstone.

När vi kom hem med våran bäbis och la oss i sängen hoppade katten upp fick syn på bäbisen och hoppade genast ner igen. Sen höll han sig undan i ca 6 månader innan han började ligga i sängen igen. Gosade gärna i soffan, men sover fortfarande inte i sängen om lillkillen ligger där.. så jag har aldrig behövt fundera på saken...

En katt lägger sig knappast i ansiktet på en baby. Tvärtom brukar de ju vara lite skeptiska till baby, pga höga skrik och små hårda nypor som rycker av pälsen på dem : )

Tror inte det är så farligt...

Fast du känner ju knappast en fästing som inte suttit på katten ett tag. Vår son fick två fästingar sin första sommar - utan att ens varit nere i gräset. Jag är helt övertygad om att det berodde på att katterna tog in fästingar i pälsen (alltså såna som inte satt sig och suga på katten utan bara traskade runt i pälsen på jakt efter sötare blod) och lillen fick dem på sig via soffan där det ofta både fanns katter och bäbis. Nu blir tydligen bäbisar sällan sjuka av fästingar så det är kanske inte ett jätteproblem egentligen men jag har lite fästingfobi så jag blev lite skärrad.

när min lillebror var bebis la sig katten runt hans hals gång på gång så dom fick lyfta bort den. Han gjorde det för att vara snäll, för att försvara den lille i familjen.. så han ville bara vara snäll även om det blev så fel. Så nog finns det katter som kan lägga sej där även om det finns katter som i motsats till det håller sej långt ifrån bebisarna.

det beror ju på vilken slags katt man har. har man en närgången katt så är det ju inte så smart, är det en katt som inte vill ligga tätt mot huden så är det ju inga problem! och sen inte lämnas ensam med katten. Tex mina hundar är snälla på dottern, men jag lämnnar inte dom ensamma med henne eftersom dom kan slå med tassarna när dom blir uppspelta eller nyfikna och kan då riva till henne ganska fint. gå efter magkänslan, det är du som känenr katten och vet hur den är, närgången eller ej.

jag tror detta har kommit från att katter ofta blir väldigt närgångna, en katt jag hade låg tryckt mot mej hela natten, på bröstkorgen osv. Och gör dom det på en bebis är det ju inte så bra! Men den katten bor nu med min bror och hans 2 barn, hon har itne legat på det sättet med barnen, bara med dom vuxna. deras andra katt vill gärna ligga i spjälsängen till deras 1åring, inte mot barnet utan i ett hörn där. Inte i vägen alltså. (fast dom låter den inte ligga där om barnet är själv/utan uppsikt)