Sonens flickvän :(

Kan lova att jag absolut inte är en monstersvärmor. Har haft vansinnigt bra kontakt med hans andra flickvänner.

Frökenfrågvis, naturligtvis har jag inte ringt runt till hans vänner för att snoka. En av hans vänner känner jag väl och umgås lite med och hon har sagt detta till mig i förtroende. Jag är väl inte helt korkad bara för att jag inte gillar hans flickvän.

Jag uppför mig bra mot henne, är trevlig, gratulerar till födelsedagen och köpte julklappar. Även vad många skriver så är det inte jag som är problemet utan hon.

För min sons skull så hoppas jag verkligen att hon är annorlunda när dom är själva.

Hans tjejkompis är absolut inte kär i honom. Och innan du kan säga att jag är en "såndär" svärmor och att jag förtjänar det så borde du känt mig. Har haft jättebra kontakt med hans gamla flickvännor och pratar fortfarande med dom ibland.
Svårt att förstå för dom som inte själva varit i denna situationen.

Jag gör verkligen allt för att det ska funka men människor som är sura, griniga, lata och aldrig kan le och knappt svarar på tilltal....klarar jag bara inte av.

Oj vad många inlägg.
Får jag fråga vart sjutton jag har skrivit att jag och min sons kompis kommit överens om att vi inte gillar henne??? Låter på dig som om vi gaggat ihop oss och att jag ringer till kompisarna och snackar skit om henne. SÅ ÄR DET INTE!

Jag är inte heller en "såndär" svärmor. Jag gör så gott jag kan och är trevlig och hjälpsam och försöker prata med henne så mycket det går. Försök själva att prata med någon som knappt svarar o aldrig ler så får ni se hur lätt det är.

Jag hoppas verkligen att hon är trevligare och roligare tillsammans med min son är vad hon är när jag eller deras vänner är med.

Jag har accepterat att han gillar henne och jag gör mitt bästa.
Tänker fortsätta att vara som vanligt. Vill hon inte ha bra kontakt så får dom väl leva sitt liv utan mig. Jag finns där för min son när han behöver.

Har inte tänkt att ta upp det med sonen utan bara gilla läget.
Hoppas verkligen att dom väntar länge med barn för ingen av dom är på långa vägar mogen att ta det ansvaret och särskilt inte hon.

Varken sonens pappa eller syskon gillar henne men försöker göra som jag och acceptera läget

Sonen bor inte hemma men tycker ändå att det hade varit rolig om det är bra stämning och trevligt att kunna träffas även om det inte blir så ofta.
Sen förstår jag inte varför jag inte ska kunna ha kontakt med tidigare flickvänner. Hon har väl också haft ett liv tidigare och har egna vänner. Dom är mina vänner och det kan hon inte styra över. Jag umgås ju inte med dom på samma gång som henne.

vimsan06, har förklarat det flera ggr i tråden...orkar inte repetera igen

High Heel Bitch, har jag sagt att jag vill se honom olycklig? NEJ!

Men herregud...jag har inte gått bakom ryggen och snacka skit.
Jag har frågat om tips o råd o någon att ventilera med här.

Han har absolut inte en aning om det.

Läs hela tråden eller låt bli att kommentera!

Anonym 163, Tala om vart jag har skrivit att jag sökte råd hos hans kompis.

En av hans vänner nämde det till mig i förtroende.

Har jag då gått bakom hans rygg???

Tur att det finns de som följer med och förstår vad jag menar.
Tack alla ni :)

Enligt hans ex som man tydligen inte får ha kontakt med så är jag absolut ingen mardröm men vill ni tro det så för all del är det ok för mig.

Jag tar till mig allt vettigt som skrivits här men blir irriterad när folk kommenterar utan att ha läst inläggen.

Jag älskar min son och vill hans bästa och har inte sagt något till honom.

Jag uppför mig exemplariskt när vi träffas och gör allt för att det ska fungera.

Jag har inte ringt till hans kompisar och snokat eller pratat skit, en av hans vänner berättade till mig i förtroende.

Nu lämnar jag tråden. Tack alla som är förstående och andra som bara skriver utan att läsa bryr jag mig inte om.

Ett inlägg till Anonym (svärmor) 171

Förstår precis hur du känner och att det är ett jätteproblem men man får tydligen inte tycka synd om sina barn pga deras partner har jag lärt mig av många i den här tråden.

Bara den som själva varit i samma situation kan förstå, övriga bara spekulerar.
Kram till dig och hoppas att det löser sig.

Anonym (svärdotter)
Vet inte hur många gånger jag skrivit i denna tråden att hon är sur, grinig, lat och aldrig kan le.
Du skriver att vi kanske är lika och det kan jag säga direkt att det är vi inte.
Skriver inte här för att någon ska "tycka synd om mig".
Jag ger henne chanser och försöker tycka om henne hela tiden. Försöker försvara hennes dåliga uppförande stup i kvarten.

Jag älskar min son och vill bara väl...är han lycklig med henne så kan jag bara acceptera det.
Hans ex kommer jag att forstätta ha kontakt med. Sonen vet om det och har aldrig påpekat det.

ClourBerry, ursäkta att jag missade dig men det blev så otroligt många inlägg.

Naturligtvis får sonen välja vem han vill och jag önskar att vi delade samma tycke men det gör vi inte. Jag kan inte förstå vad han ser hos henne men det är inget som jag talar om för honom. Varför såra honom med det.

Varför jag inte gillar henne tänker jag inte upprepa.

Vi har suttit och försökt prata många gånger även om det inte varit vin inblandat.
Sitter bara vi två så visst säger hon några ord men mer än så blir det inte.