Obduktionssvar.. (långt)

Hej!

Ditt inlägg kunde ha varit mitt. Blir helt kall i kroppen. På Wilhelm fanns det heller inga fel men i efterhand har det kommit fram att han hade dåliga hjärtljud i en hel vecka utan att någon gjorde något. CTG-kurvorna var under all kritik i en hel vecka. När vi var på samtal med läkarna sa de att de borde ha tagit ut honom...känns ju jättekul att få det i ansiktet när vår son redan är död..

Usch blir så ledsen när jag läser era inlägg! Att man dessutom låter er vänta på förlossningen. Totalt oansvarigt o respektlöst! Den dr som skulle tala med er borde ha avsatt tid för er o inte varit på förlossningen samtidigt. Usch!

Ni vet att ni kan få stöd av patientombudsmannen för hjälp om ni ska anmäla, om ni känner att ni behöver stöd är ju lite krångligt med alla formulär o allt runt omkring.

Hoppas dessutom att ni får stöd av bla. kuratorer och stödpersoner i kyrkan som brukar finnas om ni nu vill ha det. Beror ju lite på vilket sjukhus det hela hände på vad som finns för stöd.

Jag beklagar er sorg! Det låter ju fruktansvärt att ngt sånt här får hända.

Hoppas ni får alla svar på allt ni önskar!

Jag var på överburenhetskontroll 22 maj då jag hade gått 42 fulla veckor. Uttrycker min oro till läkaren över storleken på bebisen eftersom våra töser vägde 4,4kg båda två. Får då till svar att den kommer vara större men min kropp är gjord för att föda stora barn. När vi var på återbesök 25 maj fick vi beskedet att hon inte levde längre. Tisdagen 26 maj föder jag Doris, är då i vecka 42+4. Doris vägde 5kg och var 57 cm lång och ett huvudomfång på 37cm.

Veronica74: våran läkare arbetade på förlossningen den dag, skulle bara jobba denna vecka innan han gick på semester igen, det finns inga lediga tider att boka in oss på. Det är nackdelen när något sånt här händer strax innan alla ska på semester. Vi får jättebra stöd av vår kurator, allt hände på Östra Sjukhuset men vi födde Doris På Mölndal.

golla28: vet hur det känns att få det beskedet. Ställer mig även frågan "Varför fick vi just honom som läkare den dag och inte nån av de andra två?" Hade han lyssnat så skulle vi kunnat haft vår dotter hos oss. Han visst inte ens varför jag var där, han hade inte ens kollat min journal!

Hej!
Jag förstod verkligen varje ord du menade i ditt sk svammel.
Det är bra att sjukhuset gör ett Lex Maria ärende av det. Tyvärr är det inte någon lätt utredning. Hoppas ni är starka nog tillsammans att gå igenom det här. Ni har förlorat er flicka och vad ni än gör får ni ändå inte tillbaka henne. Det tär hårt på psyket att gå att tänka på dessa OM och VARFÖR och ni kommer inte att bli klokare. Det kan gynna er att ha flertalet människor med er på denna resa som kan hjälpa och se till att ni får reda på alla svar som går att ge. Det är så förlamande att inte kunna vidare utan att det först måste ske en slags upprättelse först.

Man lär sig leva med sorgen och förlusten. Den formar en till en annan människa. Kanske till den mer reserver och isolerad sådan.
Det brukar vara skönt att kunna gråta när någonting sorgligt eller orättvist har uppstått. Jag har svårt att kunna känna att det är skönt. Det befriar ingenting. Det laddar bara upp all tomhet och ilska ännu mer. Jag gråter mycket. Nästan varje dag. Det kommer ta oerhört mycket tid till att orka resa sig rak och kunna se situationen på ett annat sätt än det man gör idag. Den bleknar kanske med tiden och vi förändras med den.

Låt ingen styra era beslut.

Kram L

uska78; den läkare som jag fick som skickade hem mig den 2 maj med dåliga CTG-kurvor kollade inte i min journal att jag var en högriskpatient (har diabetes) och borde ha varit vaksam. Eller egentligen var det så att jag inte fick träffa någon läkare alls för han hade inte tid utan en barnmorska framförde vad han hade sagt. Jag fick ingen tid till att ställa frågor för de hade så mycket att göra.. I min jounal står det en liten, liten anteckning från denna dag: CTG med stor tveksamhet godkänd. Därefter skickades jag hem med meddelandet att jag skulle gå hos min barnmorska för att mäta blodtrycket i slutet av veckan efter för att något nytt CTG behövdes tydligen inte. Två dygn senare var min son död..

Jag beklagar verkligen er sorg, kära TS! får ont i magen av att läsa detta. Hoppas att ni kan gå vidare ur detta!

TS: Jag blir alldeles mållös av det du skriver och det går kalla kårar utefter ryggen. Sådant här får ju absolut inte hända. Som du skriver är det tillräckligt att tvingas leva med att ens barn dött, men att dessutom få reda på att en läkare eventuellt inte gjort sitt jobb riktigt...det skulle göra mig galen tror jag.
Det är ändå bra att sjukhuset gör en Lex Maria-anmälan. Det gör inte att ni får Doris tillbaka men det kanske hjälper någon annan i framtiden... Stor kram till dig och hela din familj.

För 3år sedan FÖrlorade jag en dotter! nu när jag läser detta så minns jag vad en sköterska sa vid "flödes kontroll".. man mätte syret genom navelsträngen.. det hade gått ner en aning men de sa att det fick det göra... Pang! Där... sedan pratar läkaren med oss i 5 min o sedan går vi hem.. Jag börjar hulka å gråta ostoppbart.. pang! Bara sådär.. och jag fattar inte varför...

Jag kände på mig att något var fel men jag visste bara inte vad...just då.... En vecka senare....pang.! Borta!

goto.glocalnet.net/Felix/

ifall du ville läsa om nån som upplevt liknande.

Jag vill börja med att beklaga att er prinsessa inte fick stanna hos er.

Vi förlorade vår son för snart 9 månader sedan (pga sjukhusets misstag) och vi jobbar fortfarande med att få igenom Lex Maria anmälan... (Anmälan till HSAN och PSR pågår oxå).
Jag kan rekomendera att ha alla papper samlade på ett ställe. Vi har en pärm som vi bär med oss när det är möten. Jätte skönt att kunna ta fram och visa svart på vitt vad och när något sagts.. Kan även rekomendera att ha ett block med till alla möten och skriva ner vad som sägs. Man tror man kommer ihåg men det är svårt efter många möten att urskilja vem som sagt vad och när.
Kan även rekomnedera ett stort tålamod. Och lyckönskningar att ert ärende går bättre än vårt. Varma kramar Anna