Pengar till 17-åring

jaha, det blev ju en smilie i alla fall.. men jag vet inte hur man redigerar ett tidigare skrivet inlägg..? Det blir ju massor av inlägg om jag ska göra så här..

Minnapinna, skönt att höra!

Jag kanske har dåligt samvete utan anledning, det är bara det att man ska vara en så snäll mamma som möjligt, och det blir mycket "ja men alla andra får ju.." och då vet jag inte hur det egentligen är, har han rätt, är jag extremt snål eller vad..

Men kanske är jag inte det ändå, för han får 1100 i månaden + klädbidrag och annnat + busskort under skolåret. Men han verkar inte tycka att det är tillräckligt.

Även om det nu vore så att "ALLA andra" får mycket mer (vilket knappast stämmer) så får jag ju anpassa vad jag ger efter vad jag tjänar vilket bara är en ynklig sjukpension. Hade jag tjänat mer hade han väl fått mer också.

Så skönt att resonera med andra om detta!

När jag gick på gymnasiet fick jag själv inget mer än studiebidraget, och det skulle räcka till ALLT.

Håller med!

Ja, jag tycker egentligen också att man ska spara till sånt man ska göra. Det är ju fruktansvärt om ungdomarna hamnar in i en lånekarusell och tar en massa sms-lån och sånt och hamnar i en skuldfälla.

forts.. jag är orolig för min 17-åring på den punkten.. hans pappa är sån att han tar dyra lån för sånt han fått för sig att han vill ha bums.

tinee, tack så mycket för ditt långa svar!

Ja, det där med att han fick sin present i förskott (4000kr), det var ett impulslöfte av mig som jag ångrade ganska snabbt.. :-/ Men när jag väl lovat det så tog jag inte tillbaka det. Ett löfte är ett löfte.. Grejen var att han skulle få presentpengarna till att skaffa körkort för (räcker ju inte långt iofs), så att han kunde börja redan innan han fyller 18 ( vilket är i januari-10), men då sa han att han inte hade lust att fixa körkortet ännu, fast då fick han iaf sina pengar till att köpa en dator för i stället..

Skitdumt! Ångrar det verkligen! Spär på hans redan dåliga ekonomiska sinne. Pengar får man när man har lust liksom.. Nåväl, jag kanske lär mig att inte lova saker så impulsivt i fortsättningen..

Jag var själv aldrig bortskämd när jag växte upp, tvärtom, och har lärt mig att anpassa mina utgifter efter mina inkomster, tar aldrig lån t ex (förutom studielånet) och räkningar och mat kommer alltid först. Men jag kunde samtidigt känna att de var alldeles för snåla, jag fick alltid gå i billiga och omoderna kläder till exempel och kände mig utanför pga det, så nu känner jag att jag inte vill att mina barn ska ha det så..

Men jag ser en mycket stor skillnad mellan mina två söner när det gäller ekonomi. Min äldre son bodde hos pappan på annan ort när han gick i högstadiet och gymnasiet och han fick nästan ingenting av honom utöver en del av studiebidraget. Och han är väldigt ekonomisk nu. Han är bra på att klara sig på det han har och lånar aldrig. Han flyttade till mig för ett år sen.

Det där med busskortet, nu blev det så att han sa att han skiter i det, han gav mig resterande pengar. Han blev nog trots allt lite skamsen när han förstod att han använt upp MINA pengar som jag anförtrott honom att köpa en sak för. Det är ju i princip så och han såg det inte på det sättet innan. Så det blir att cykla..

Han får pengar till godis och grillmat och lite annat ibland men när det gäller min son så vet jag att det kan vara bäst att ge pengarna till nåt specifikt, t ex som när han fick 500 spänn till kläder nyss, då fick de absolut bara gå till kläder och han fick köpa dem själv först innan han fick pengarna. När han for ner på en liten resa till Arvikafestivalen och till några kompisar så skickade jag med 600 kr till mat (för 1 vecka!) och jag sa att han ska inte börja köpa en massa annat för pengarna, för ska man äta ute flera dagar så kostar det mycket. Efter 2 dar ringer han och säger att matpengarna är slut!! Förmodligen hade han köpt öl och snus för dem.. Det är ett exempel. Eller som det här med busskortspengarna som han köpte annat för..

Skönt att höra dig säga det där om cyklingen..

Tack andeta!

Ja, det blev nu så att det blev inget av busskortet men det var mest tack vare honom eftersom han skämdes när han insåg att det faktiskt var MINA pengar han nallat av, han sa att han skiter i busspengarna och gav tillbaka det som blivit kvar.

Han får 4620 kr och jag antar att de betalas in på hans konto? Jag har tänkt göra precis som du säger att ta pengarna samma dag så han får känna att det han valt att använda pengarna till under sommaren faktiskt kostar och inte är gratis.

Ja, man får hoppas det...

3 veckor. Han har 52 kr i timmen, jobbar 6 tim om dan hos Kommunen. Inte så mycket kanske?

Hur mycket får en 17-åring där ni bor?

Skönt att höra Bettiz!

Oooops, det skulle inte vara tummen ner, utan tummen upp!!!

Herregud vilken skillnad!!! Det är ju inte klokt! Jag vet iofs att min äldre son jobbade med parkarbete åt ett privat företag när han gick på gymnasiet och fick betydligt mer, men nu tar de inte in folk under 18 tyvärr..

Han borde ha sökt fler jobb hos olika företag men det var knappt att jag fick honom att söka kommunens ungdomsjobb som parkarbetare, där är de i stort sett garanterade jobb iaf. Men de FÅR inte jobba mer än 3 veckor där, bara för att det ska räcka åt alla. Nåt sommarvikariat hade gett mycket mer, fast det är väl svårt när det är så stor ungdomsarbetslöshet. När jag var 17 vikade jag som städerska på sjukhuset och då var det ju "riktig" lön.

Jag tänker att det kan vara bra att en person som börjar bli vuxen lär sig att man får pengar genom att jobba, dessutom rör det sig bara om 3 veckor för min son, så han har mycket ledigt.

I princip får han sammanlagt 6300 kr för den här sommaren, det är bara det att han fick 2000 i förskott på lönen kan man säga (genom mig) och resten av lönen till hösten. Han har i vanliga fall sitt studiebidrag på 1100 per månad, nu på sommaren har han haft tillgång till 1350 kr per månad ungefär (innan lön), om han inte hade bränt allt på en enda månad..

Så det låter ju inte så lite iaf nu när jag räknar på det.

li bi skrev 2009-07-26 17:42:29 följande:

Exakt li bi! Håller med

Tack Cuthalion! Du har många kloka råd!

Tyvärr så känner jag inte att jag kan resonera med min sambo i den här frågan. Han vill köra på en mycket hårdare linje än vad som känns ok för mig. Han vill nästan inte att min son ska få nånting utöver studiebidrag och lön och jag kan inte hålla med honom riktigt eftersom jag är försörjningsskyldig och har underhåll från pappan. Men jag tycker samtidigt att jag kan vara för slapphänt ibland, så det skulle kanske vara bra att mötas på mitten nånstans. Men han är hårdnackad och vägrar rubba på sina åsikter. Jag å min sida skulle kunna göra det till viss del, men inte bli så sträng som han tycker att man ska vara.

Han är inte barnens biologiska pappa så det blir liksom jag som fattar de slutgiltiga besluten även om de inte blir så förnuftiga alla gånger. Det tycker naturligtvis han är frustrerande. Men han är mycket strängare vad gäller uppfostran över huvud taget än vad jag tycker att man ska vara och det känns frustrerande för mig. Resultatet blir att vi mest blir irriterade på varann. Jag är faktiskt glad över att vi inte har gemensamma barn pga detta! :-/ Vi skulle nog sällan komma överens i uppfostringsfrågan..

Jag har ingen kontakt med deras biologiska pappa så det går inte att prata med honom heller. Dessutom är han så överdrivet snål att han bara ger dem en biobiljett till present och julklapp! Det var bla därför jag sökte mig hit för att jag är så villrådig. Min äldre son vill lägga sig i så lite som möjligt och jag har inte så många andra att diskutera om detta med.

Men hur som helst behöver jag bli bättre på att sätta gränser och inte ge med mig för lätt och inse att jag inte är en elak mamma bara för att jag inte låter honom få allt han vill ha. Jag behöver tänka efter ordentligt innan jag lovar honom nånting som jag kanske ångrar sen.

Nu är det ju iaf så att eftersom jag har väldigt låg inkomst så kan han hur som helst inte få en massa dyra saker, så på det sättet är han inte extremt bortskämd. Han kan omöjligt få så mycket som kanske vissa av hans kompisar som har föräldrar med högre inkomst får.

Jag tycker det ska bli sååå skönt när underhållet betalas direkt till honom när han blir 18 i januari. Han kommer då att få betala hem 500 för mat och då kommer han också att få köpa allt han vill ha SJÄLV. (Har jag sagt, och jag hoppas jag lyckas hålla fast vid det..)