Min 7-åring lyssnar inte alls, jag orkar verkligen inte mer....

Min 7 åring är likadan, tjatar huvudet av mig och lyssnar inte, har faktiskt t o m varit och kollat hans hörsel. Men han har veckor då han är bättre, vilket ofta är samband med att jag hunnit prata med honom i lugn och ro. Jag känner ibland att jag inte räcker till och når fram till honom, igår kom ett sådant guldtillfälle när mina två andra barn lekte bra tillsammans och jag fick honom för mig själv i soffan. Jag frågade honom vad han tyckte var roligt att göra här hemma och vad han tyckte var tråkigt, samt hur han tyckte att det var mellan honom och mig. Jag frågade honom också om det var något som han ville att göra skulle göra mer eller mindre mot honom, om det fanns något som jag kunde göra för att det skulle kännas bra för honom. Efter det sa jag att jag gärna ville att han skulle sluta tjata om saker och berättade hur det känns för mig när han tjatar. Idag har han varit underbar, hoppas att det håller i sig några dagar:) För längre än så kan han nog inte hålla sig ifrån ret och tjat!

Tror också att en7 åring behöver få lite mer ansvar, ja min behöver det i alla fall. Nu på sommaren är han också lite extra rastlös och då blir det extra jobbigt. Jag måste iväg till någon lekpark eller på någon annan utflykt varannan dag annars så retas han bara hela dagarna med syskonen som blir vansinniga på honom. Men jag vet att det blir bättre för storesyrran som är 9 var likadan i samma ålder och hon är så lugn och härlig nu. Blev lite för långt detta inlägg....... hoppas att det är fler som skriver jag behöver också lite ideer.

Idag har jag ansträngt mig för att berömma sonen och jag har bestämt mig för att han ska få ansvar för att lägga in sin egna rena kläder i garderoben. Han har dock inte lagt in kläderna under dagen, men en påminnelse imorgon kanske gör susen;)
Jag var och handlade med barnen imorse, han började sitt tjat om saker, sade nej till alla saker han ville ha och påminde honom om vad jag tycker om hans tjat. Han fortsatte dock att tjata, sade då till honom att han fick välja, antingen slutar han tjata och jag kan fortsätta vara glad eller så fortsätter han tjata och jag blir sur och irriterad på honom. Han slutade tjata och jag höll mig lugn och glad under handlingen:) En stor applåd till både honom och mig idag! En dag i taget, lycka till trött mor, förstår att det är kämpigt och det är inte alltid lätt att ha tålamod och vara en sådandär super mamma jämt. Vet att jag låter lite klämkäck idag, har väl en bra period just nu, blir värre sedan när jobbet sätter igång igenoch få vardagen att fungera!