Min 7-åring lyssnar inte alls, jag orkar verkligen inte mer....

ingen som har något råd?

Råd har jag inte..håll ut?

Min dotter fyller åtta nu i höst och hon har hållit på så här ett bra tag nu. Lyssnar inte, frågar samma sak hundra gånger fast jag sagt nej, tar det inte försiktigt- välter ut saker.
Hon vet mkt väl att hon inte får klättra på soffan, upp på bordet och svinga sig i lampan men lämnar jag rummet så provar hon det ändå.
Så som jag har förstått det så hör det till åldern och det är bara att vara konsekvent och hålla ut.

En dag vänder det, iaf efter tonåren

Men det tar ju så mycket extra energi detta....känns som hon bara gör det för att hon tycker om när man blir arg...jag gör mycket aktiviteter med barnen, försöker ge dom egen tid i den mån jag kan, men hon är så otacksam så man bara tjuter av hennes beteende

Jag kan inte tänka mig att din dotter är s å beräknande att hon gör detta för att jäklas med dig, för att hon vet att du blir arg och att hon gillar att du blir arg.

Jag tror mer på att hon växer, försöker hitta sig- sina åsikter och viljor och därför så provar och testar hon. Sluta säga nej på ren rutin och ha lite open mind så kanske det känns lättare för dig

Jag har ju ingen 7-åring själv.
Men finns kanske någon anledning till hennes uppförande.
Du kanske kan få hjälp av en barnpsykolog som kan hjälpa dig att nå fram till henne. Någon som är utomstående kan vara lättare att prata med så får du veta om något är fel och hur hon känner det.
Är ju lätt att det låser sig i kommunikationen när man står varandra nära och då kan det behövas en någon som medlar lite.

Hoppas att det löser sig.

just nu känns det som om allting är stängd. Jag har gått in i väggen totalt. Jag har ingen avlastning vad det gäller barnen... Enbart morföräldrarna...

Måste vara jättejobbigt att inte ha någon avlastning. Hur är det i skolan, går hon på fritids, leker av sig med kompisar?

Har märkt att detta beteende framträder mest vid rastlöshet, kanske är hon uttråkad? Försök hitta på något kul, låt henne leka med sina vänner och spralla ordentligt.
Är det inte också så att just under sommaren när barnen har semester så blir det inte lika roligt som när skolorna är i gång?

Jag jobbar heltid hela sommaren, så hon går på Frita, dock ett annat, men hon har varit så här redan innan hon slutade 6-års i Juni.

Hon leker med sina vänner mm mm....men det är just det där att hon inte lyssnar... Allting blir en kamp man gör, en bagatell sak blir ett världskrig varje dag

Att inte säga nej utan ge val..

Det fungerade för mig under denna period när det var som värst.

"Vill du att jag hjälper dig att städa i ditt rum eller ska du göra det helt själv?"

"När du gör på det där sättet så kan lampan gå sönder, men om vi gör så här så kan vi kolla hur ljuset faller på väggen ändå.."

tack för tipsen..ska försöka få in det i skallen när det påbörjas här hemma

Jag märkte att jag som mamma behövde följa med i den utveclingen som mitt barn gjorde... jag menar det är inte samma sak som att vara mamma åt en tre- åring som att vara mamma mot en sju- åring.
Nu har ditt barn ett helt annat intresse för att visa sin vilja och åsikt. Att alltid ge barnet ett val istället för att styra och ställa är ett bra tips, att prata och förklara varför man säger som man gör är ett mkt bra tips.

Du har en poäng i det du säger...

Har ju 2 barn till i åldrarna 1,5 och 5 år....det är inte lätt att skifta "mammaroll" när man har allihoppa...

Kanske ska försöka bli mer lyhörd på vad det är hon vill, inte bara skrika NEJ direkt...

Kan tänka mig att det är svårt när man har mindre också. Det krävs ju att du behandlar din sju åring mkt annorlunda än de små.
Kan ju vara ett litet uppror för att du glömmer att hon är större, hur är det med lite ansvar och sådant som kan få henne att känna sig stor?

Sen är ju sex-sju års åldern lilla mini tonåren, det vet ju de flesta. Men jag tror att man kan göra den perioden svår eller lättare för både sig själv och mini tonåringen

min grabb är lika dan, men tror mycket handlar om uppmärksamhet, vi är ju rätt duktiga på att vara negativa mot barn tex, "inte göra så, aja baja!!, fy så får du inte göra".Men vi glömmer bort ibland när dom gör bra saker även om det är små saker som att hämta tidningen eller släppa ut katten vad som helst, barn gör ju ändå ALLT för uppmärksamhet även om dom får en negativ respons. Min son ändrades mycket när jag började tacka honom och säga att han är duktigt ,självklart busar dom och testar grenser men då får man visa att nu räcker det höj rösten bestämt, inte skrika bara höja och förklara varför man inte får göra så och om man gör så så händer detta o.s.v. Eller bara ignorera det hatar barn ialf min son han blir jätte arg när han ser att jag inte bryr mig och tillslut blir han ledsen och då kan jag förklara för honom varför jag gör så. Handlar nog bara om allmänt trots..

Jag känner igen mig något fruktansvärt!!!!!!!!!!Jag är så jävla trött på min 6-åring. Vill verkligen inte längre!!Hatar allt o alla.....jag är så jävla trött på allt.....nästan så man önskar det tar slut snart. De som aldrig har haft det så här kan inte veta men ni som har haft det förstår nog.

Min 7 åring är likadan, tjatar huvudet av mig och lyssnar inte, har faktiskt t o m varit och kollat hans hörsel. Men han har veckor då han är bättre, vilket ofta är samband med att jag hunnit prata med honom i lugn och ro. Jag känner ibland att jag inte räcker till och når fram till honom, igår kom ett sådant guldtillfälle när mina två andra barn lekte bra tillsammans och jag fick honom för mig själv i soffan. Jag frågade honom vad han tyckte var roligt att göra här hemma och vad han tyckte var tråkigt, samt hur han tyckte att det var mellan honom och mig. Jag frågade honom också om det var något som han ville att göra skulle göra mer eller mindre mot honom, om det fanns något som jag kunde göra för att det skulle kännas bra för honom. Efter det sa jag att jag gärna ville att han skulle sluta tjata om saker och berättade hur det känns för mig när han tjatar. Idag har han varit underbar, hoppas att det håller i sig några dagar:) För längre än så kan han nog inte hålla sig ifrån ret och tjat!

Tror också att en7 åring behöver få lite mer ansvar, ja min behöver det i alla fall. Nu på sommaren är han också lite extra rastlös och då blir det extra jobbigt. Jag måste iväg till någon lekpark eller på någon annan utflykt varannan dag annars så retas han bara hela dagarna med syskonen som blir vansinniga på honom. Men jag vet att det blir bättre för storesyrran som är 9 var likadan i samma ålder och hon är så lugn och härlig nu. Blev lite för långt detta inlägg....... hoppas att det är fler som skriver jag behöver också lite ideer.

Jätteskönt att höra att jag inte är ensam om problemet ( man känner sig väääldigt ensam) .

har tänkt väldigt mycket på hur mycket jag säger NEJ och enbart tjatar på henne och det var inte kul att tänka efter för fy så mycket man tjatar och gnäller ( i a f jag) , Inte underligt om hon bara lyssnar till 0,01 % av det man säger. Ska verkligen försöka att lägga band på mej, ge henne mer ansvar, försöka att hamna på hennes nivå och inte på hennes småsyskon som fortfarande är små...

Vi får väl ha detta som en pepptråd och se om våra trotsiga små älskade barn blir glada barn snart

Idag har jag ansträngt mig för att berömma sonen och jag har bestämt mig för att han ska få ansvar för att lägga in sin egna rena kläder i garderoben. Han har dock inte lagt in kläderna under dagen, men en påminnelse imorgon kanske gör susen;)
Jag var och handlade med barnen imorse, han började sitt tjat om saker, sade nej till alla saker han ville ha och påminde honom om vad jag tycker om hans tjat. Han fortsatte dock att tjata, sade då till honom att han fick välja, antingen slutar han tjata och jag kan fortsätta vara glad eller så fortsätter han tjata och jag blir sur och irriterad på honom. Han slutade tjata och jag höll mig lugn och glad under handlingen:) En stor applåd till både honom och mig idag! En dag i taget, lycka till trött mor, förstår att det är kämpigt och det är inte alltid lätt att ha tålamod och vara en sådandär super mamma jämt. Vet att jag låter lite klämkäck idag, har väl en bra period just nu, blir värre sedan när jobbet sätter igång igenoch få vardagen att fungera!

Åh lilla TS vet precis hur det är....
VARENDA dag är det bråk o skrik.

Idag sa jag till henne att hon jättegärna fick flytta till sin pappa, för jag orkar inte mer...

O vet ni vad det värsta är? Jag vill verkligen att hon gör det, för jag pallar verkligen inte med henne o hennes utbrott längre...

Jag är ju helt ensamstående då pappan inte alls finns med i bilden, men åhhh vad jag skulle vilja att han visste vilket helvete det är vissa stunder att ha alla barnen ensam jämnt.

Idag har jag redan hunnit med ett utbrott på 7-åringen.

får se om hon håller sig lugnare idag och jag med för den delen.

Hur går det för er andra då?

Katjasruta: Kul att det funkade!