Jag är så rädd...!

Tycker du ska ringa din bm och be om stöd och hjälp, inte ska du gå och vara så där rädd, kanske finns någon aurora bm som du kan få prata med... När det gäller din mamma så förklara lugnt för sambon att det är viktigt för dig att din mamma finns där också, det förtar inte er stora dag att hon är där, hon är där för att du vill ha stödet från din mamma likväl som från din sambo och att du är rädd och känner att de två tillsammans kommer lugna dig... Det finns många sätt att tackla en förlossning, jag kanske inte är den bästa att ge råd, men läs på, gå kurs, avslappning och yoga kan hjälpa också och försök att visualisera att förlossningen går bra, trots att du är rädd, trots att du har ont så se framför dig hur du klarar det galant... Och så finns ju smärtlindring också lycka till

Men isåfall tycker jag att du ska tala om för din sambo att du behöver din mamma, punkt...! Det måste han ta. Fråga honom om han känner sig trygg med att vara ensam med dig (rädd, ängslig, önskar att mamma fanns där) 80 % av er förlossning. Klarar han det? Inte för att skrämma honom, utan rent faktamässigt, för vissa kvinnor krävs en hel del engagemang från partnern, plus all den extra oro som just du känner.

Tycker absolut att du ska prata med din BM. Du kan få samtal kring detta gratis ide flesta landsting. En förlossning är onekligen det mest jobbiga och det som gjort mest ont i hela mitt liv MEN det är en annan slags smärta än den du vanligtvis känner. Idag finns också bra smärtstillande metoder som din BM ska ha gått igenom och diskuterat med dig innan så att det syns tydligt och klart i din journal när du åker in för att föda. Krystningsvärkarna är absolut inte så farligt som det ser ut och hörs i exempelvis från Huddinge BB. Jag och min vänner brukar jämföra det med en styrkelyftare som skriker för att få kraft när han lyfter sina tunga vikter. Det är exakt samma sak vid födseln; skrik etc är vanligtvis inte av smärta utan av den kraft som alla kvinnor måste finna i slutstadiet och de flesta vanligtvis är trötta. Försök också att säga till folk som vill berätta sina hemskaste förlossningsberättelser att DU VILL INTE HÖRA och DU ÄR INTE INTRESSERAD. När jag skulle föda ville alla berätta sina hemskaste upplevelser för mig - som om jag skulle vilja höra det. Skriv ett ordentligt brev till barnmorskan på BB så att hon är införstådd i din rädsla och hur du vill att hon ska stötta dig och ge dig kraft. Jag skrev exempelvis till min att de absolut inte fick pjoska med mig, hålla på att stryka mig över håret eller blåsa mig i ansiktet. Och de som jobbade följde verkligen mitt önskebrev till punkt och pricka. Läs också in dig ordentligt på alla förlossningsstadier så att du beredd på alla steg som kommer och vet på ett ungefär hur din kropp rent biologiskt reagerar. Det är skönt att veta exempelvis att när du är öppen 8 centimeter så har du ungefär 2 timmar kvar och sedan kryssningsarbete på upp till 1 timme. Vissa har bara kryssningsvärkar i några minuter till och med. Men ditt första steg borde verkligen vara att prata med din BM. Det är så superviktigt att hon stöttar dig och ger dig den hjälp du behöver så att det inte låser sig för dig redan i början av förlossningsarbetet. Lycka till!

Men kära du!Ring din BM idag!! Ta tag i detta!Be om en aurora kontakt, det finns lösningar..Om du biter ihop och mår såhär dåligt så kan det aldrig sluta bra.Finns ff tid till att få ett planerat snitt.Det verkar inte som din sambo förstått riktigt hur dåligt du mår.Försök förklara!KRAM O LYCKA TILL

Ja, be om hjälp! Du är definitivt inte den första med förlossningsrädsla.Har du funderat på att ta en profylaxkurs? Kanske en helgkurs? Kanske du då kan känna att du har lite mer kontroll över situationen och även att du kanske känner att din partner har det också. Dessa kurser vänder sig ju lika mycket till partners och deras roll är viktig som stöd. Tror också att det är bra om du (och din partner!) annars läser in er noga på alla förlossningens steg på egen hand - att ni pratar igenom hur ni känner och hur du behöver honom.Hjälper det om din mamma är där men kanske inte i rummet hela tiden? Kan du och din partner få födelseögonblicket som "ert" tillfälle och att din mamma lämnar er då men att hon finns där som stöd resten av tiden? Kan ni kompromissa er fram till en lösning som ni båda känner er nöjda med? Om inte så får han acceptera att det är viktigt att din mamma är där- att du känner dig lugnare redan NU är nog så viktigt. Förstår att han inte vill ha din mamma där, men det kanske det är värt- lite missnöje från honom om det är en sådan lättnad för dig- och när bebisen väl är ute tror jag inte att det spelar någon roll längre.

Ps.... tycker också att...Din sambo faktiskt får anpassa sig om det blir en förlossning, jag är ledsen men "vem fan tror han att han är" det är DU som ska föda, det är DU som är viktig...

Säg till din sambo att du är absolut livrädd för förlossningen och att han och din mamma är tryggheter som du inte klarar av att vara utan. Ta med honom till barnmorskan så får hon förklara för honom för hon förstår nog. Eftersom hon inte är lika känslosam som du är just nu så kan hon nog förklara det för honom på ett sätt så att han förstår bättre.

Du är inte ensam om att vara rädd inför förlossningen!!Jag går snart in i v.38 och undrar hur sjutton ett barn ska komma UT UR mig, en sak att de kommer in men ut vet jag inte hur jag ska klara ärligt talat. Har haft några få förvärkar som gjort ont så in i bängen och då menar jag verkligen ONT, sängliggandes med sån smärta så jag inte ens kan resa eller vända på mig. Undrar varje dag hur jag ska klara förlossningen. Jag är kanske en av de få som inte vill ha med varken pappan (vi är inte tillsammans längre) eller min mamma, visst är mamma en trygghet men jag vill inte att hon ska se mig ha så ont eller höra mig skrika :DAlla är vi olika, men jag tycker att visst är det din och din killes förlossning, men det är DU som ska föda och därför du som bestämmer om din mamma ska vara med eller inte. Mår du bättre av det, bry dig inte om vad han säger.. Lycka till!

jag förstår din sambo precis...Det är ju dagen då ni ska bli en egen familj, det är stort även för oss killar. Jag skulle inte heller vilja ha någon annan inne på förlossningen.Min fru lider också av förlossningsrädsla och vi har blivit beviljade ett snitt. Efter att vi fick datum för snittet så blev hon lugn direkt och kunde börja slappna av och vara glad för att vi ska få vårt barn.Det jag vill säga är att snacka med er BM och berätta hur du känner så är jag helt övertygad om att du får ett snitt (om det är det du vill ha...)Nu är detta ett delat konto av mamma och pappa fajp, och detta är pappa fajps åsikter och tankar... mycket möjligt att mamma fajp tycker att jag är pucko :)

Eftersom det är min fru som är gravid nu så hamnar jag ju i din killes situation. Nu är det inte aktuellt- men OM min fru hade velat ha med sin mamma så hade jag tagit illa upp- känt mig hotad, otillräcklig, allt möjligt. Har ni pratat om detta- om hur det skulle få honom att känna om din mamma vore med? Vad har de för kontakt med varandra? Personligen vill jag forfarande göra ett gott intryck på min svärmor- så jag skulle uppleva det väldigt stressande om hon vore med under en så viktig stund i mitt liv!Prata och prata och prata om det tills ni når en lösning ni är nöjda med- för jag tror att ni kommer hitta den!Hur hade du tänkt om det vore tvärt om- att det vore din kille som verkligen vore förlossningsrädd- även om han inte hade haft någon smärta att vara rädd för kan han ju vara livrädd ändå! Vad hade du känt inför att hans mamma hade varit med? Säger inte alls att det är fel att din mamma är med- bara det att det vore fint om det kunde bli ett gemensamt beslut så att din partner inte känner sig överkörd- för det är något av de viktigaste stunderna i hans liv också! Om inte- så är ändå beslutet ytterst ditt- för det är du som ska föda! Och det är du som är rädd!