Jag är så rädd...!

tycker du ska ta upp detta tillsammans med dib barnmorska eftersom det kan verkligen påvärka förlossningen.. dock kan jag sga att visst är man rädd och visst gör det himmelens ont men det finns lindring mot det onda på förlossningen.. Igen din BM KAN detta och ska oxå prata med dig om det..

i värsta fall kan din ångest och deprition bidra till att du stöter bort ditt barn i början och det vill man verkligen inte så PRATA mycket även med sambon och få han att förstå att mamma din, hon är en del av din trygghet i detta!

lycka till

Du, försök ta kontakt med en doula som kanske kan hjälpa dig igenom förlossningen. Kanske tycker din sambo att det känns mer okej än att ha med sin svärmor?

Har du tränat avslappning? Om inte - försök med det? Andning är ingen stor grej, utan det gäller bara att andas ut och in (gärna in genom näsan och ut sakta genom munnen), det är avslappnandet som är det viktiga.

När du tänker på förlossningen nu och blir rädd - testa att bara koppla av. Kanske kan du lära din kropp att inte spänna sig vid tanken på det, då har du ju kommit ialalfall ett steg längre.

Weezy: Tack för ditt svar.
Har inte ens tänkt på att det kan bli så att jag kanske stöter bort barnet. Men nu när jag läser det du skrivit så förstår jag att det kan bli så... Ska till Bm nästa vecka, så jag måste väl prata med henne då...

Sisu: Tack för ditt svar! Nej, en doula känns inte som ett alternativ, är jag rädd... Det är inte bara just det att jag vill ha NÅGON med mig, det är just det att det är MAMMA som känns lika viktig som luften jag andas... :(
Ska iallafall försöka styra om tankarna när det gäller förlossningen, och försöka slappna av när jag tänker på den. TACK!

Tycker du ska ringa din bm och be om stöd och hjälp, inte ska du gå och vara så där rädd, kanske finns någon aurora bm som du kan få prata med...

När det gäller din mamma så förklara lugnt för sambon att det är viktigt för dig att din mamma finns där också, det förtar inte er stora dag att hon är där, hon är där för att du vill ha stödet från din mamma likväl som från din sambo och att du är rädd och känner att de två tillsammans kommer lugna dig...

Det finns många sätt att tackla en förlossning, jag kanske inte är den bästa att ge råd, men läs på, gå kurs, avslappning och yoga kan hjälpa också och försök att visualisera att förlossningen går bra, trots att du är rädd, trots att du har ont så se framför dig hur du klarar det galant... Och så finns ju smärtlindring också

lycka till

Men isåfall tycker jag att du ska tala om för din sambo att du behöver din mamma, punkt...! Det måste han ta.
Fråga honom om han känner sig trygg med att vara ensam med dig (rädd, ängslig, önskar att mamma fanns där) 80 % av er förlossning. Klarar han det? Inte för att skrämma honom, utan rent faktamässigt, för vissa kvinnor krävs en hel del engagemang från partnern, plus all den extra oro som just du känner.

Tycker absolut att du ska prata med din BM. Du kan få samtal kring detta gratis ide flesta landsting.

En förlossning är onekligen det mest jobbiga och det som gjort mest ont i hela mitt liv MEN det är en annan slags smärta än den du vanligtvis känner. Idag finns också bra smärtstillande metoder som din BM ska ha gått igenom och diskuterat med dig innan så att det syns tydligt och klart i din journal när du åker in för att föda. Krystningsvärkarna är absolut inte så farligt som det ser ut och hörs i exempelvis från Huddinge BB. Jag och min vänner brukar jämföra det med en styrkelyftare som skriker för att få kraft när han lyfter sina tunga vikter. Det är exakt samma sak vid födseln; skrik etc är vanligtvis inte av smärta utan av den kraft som alla kvinnor måste finna i slutstadiet och de flesta vanligtvis är trötta.

Försök också att säga till folk som vill berätta sina hemskaste förlossningsberättelser att DU VILL INTE HÖRA och DU ÄR INTE INTRESSERAD. När jag skulle föda ville alla berätta sina hemskaste upplevelser för mig - som om jag skulle vilja höra det. Skriv ett ordentligt brev till barnmorskan på BB så att hon är införstådd i din rädsla och hur du vill att hon ska stötta dig och ge dig kraft. Jag skrev exempelvis till min att de absolut inte fick pjoska med mig, hålla på att stryka mig över håret eller blåsa mig i ansiktet. Och de som jobbade följde verkligen mitt önskebrev till punkt och pricka.

Läs också in dig ordentligt på alla förlossningsstadier så att du beredd på alla steg som kommer och vet på ett ungefär hur din kropp rent biologiskt reagerar. Det är skönt att veta exempelvis att när du är öppen 8 centimeter så har du ungefär 2 timmar kvar och sedan kryssningsarbete på upp till 1 timme. Vissa har bara kryssningsvärkar i några minuter till och med.

Men ditt första steg borde verkligen vara att prata med din BM. Det är så superviktigt att hon stöttar dig och ger dig den hjälp du behöver så att det inte låser sig för dig redan i början av förlossningsarbetet.

Lycka till!

Men kära du!
Ring din BM idag!! Ta tag i detta!
Be om en aurora kontakt, det finns lösningar..
Om du biter ihop och mår såhär dåligt så kan det aldrig sluta bra.
Finns ff tid till att få ett planerat snitt.

Det verkar inte som din sambo förstått riktigt hur dåligt du mår.
Försök förklara!

KRAM O LYCKA TILL