Tringeldrama

Jag förstår hur du känner, din kille är den du vill skaffa familj med. Det är honom du vill ha din dröm med, och så plötsligt ska han ha den med sitt ex.
Jag tror det är jättesvårt att få ihop det, utan att bli bitter. Speciellt när man, som du, har en dröm om familj och hur det ska fungera.
Du måste nog ställa dig själv ett helt gäng jobbiga frågor, och vara helt ärlig när du svarar på dom.
Kan du leva med att din sambo inte kommer dela "förstabarnsruset" med dig när och om det är dags för er att skaffa barn?
Kan du släppa tanken på att jämföra din upplevelse med hans ex upplevelse när du går och är gravid/förlossning/uppfostran etc?
Kan du stå ut med att någon annan dikterar era liv? Ingen egen semester på egen hand? Din man är på dagisinskolning med henne, utan dig? Han har ett "eget" litet liv, där du egentligen bara blir informerad (om du har tur... många styvföräldrar blir lite bortglömda)
Din ton, när du skriver om mamman är inte direkt... "smickrande", även om du inte träffat henne, kan du släppa det och släppa in henne i ditt liv? Om inte annat så för din egna skull, det blir äckligt jobbigt att gå omkring och vara arg och bitter över något och någon som du ändå inte kan påverka.
Med det jag vet idag, så hade jag nog varit starkt tveksam till att stanna om jag var i din sits. Det kommer krävas en jävla massa tålamod, engagemang, osjälviskhet och förståelse.